Det behövs inte mer.

Mamma titta vad jag kan!

När pappa är inne blir det såna här tokigheter, som att rida på vovven.

Så, vi hade pappan hos oss en bra stund igår. Efter att Kajsa fått agera häst åkte vi alla och hälsade på Lilla Ps mormorsmors och mormorsfar där vi i blev bjudna på gófika.

Lilla P redo för att åka i sin påskiga mormorsmorstickade kofta.

Det tråkiga vädret gick och gömde sig och splen tittade fram. Lilla P somnade i vagnen sekunden han blev nedlagd och mamman och pappan satt en stund på altanen och njöt i solen innan pappan var tvungen att göra eftermiddagens sysslor. Men den lilla stunden, att bara sitta och göra ingenting tillsammans är så himla mycket värt. Det behövs inte mer än så. Bara tid tillsammans.

Sedan gick vi skilda vägar. C till lagårn och jag med den sovande Lilla P på en prommis.

Jag tänkte gå den ”lilla rundan” i byn som inte går att gå vintertid då den är oplogad. Tänkte att det bara är branta backen upp det är så mycket snö på sedan borde det ju bli bättre. Så jag kämpade mig uppför den branta, snötäckta backen med en vagnen. Hjulen skar igenom och det gick tungt. Väl uppe insåg jag ganska snart att det inte alls kommer att bli bart… Jag gav upp och vände.

En tvättmaskin tvättade och upphäng och så fick jag upp de där strukna gardinerna i köket sedan var det kväller. Middagen skulle göras och det blev en lyxpyttipanna. Men först fick jag gå ut en liten sväng och hjälpa C. De blev ett sånt där tråkigt avslut på hans dag. Kvigor som fick för sig att jävlas lite och så. Jag gick ut och skottade för ensilage till småkalvarna. Lilla P fick ligga i vagnen utanför lagårn medans. Men sedan hade vi myskväll.

Hur många gör pyttipanna med entrecote? Det blev den perfekta maträtten igår med lite allt möjligt från kylskåpet.

Idag väntar vi besök. Två besök faktiskt. Så kanske det är dags att få på sig lite kläder. Både jag och Lilla P​ går fortfarande omkring och myser i pyjamas. Det är ju ändå söndag förklarar vi oss med.

Hoppas ni får en fin annandag!