Familjejobb.

I söndags hade vi en sån där riktig hemmadag.

Hemma hela familjen, hela dagen. Vi började med att utfodra djuren. Ja, nu har vi börjat köra balar till nästan alla djur. Stora gänget som går hemma använder vi foderbordet i lagårn (minst spill då). Och de är bortstängda från resten av lagrån, som är typ halv. Men det funkar toppen att de får gå in från betet och äta på det riktiga foderbordet och sedan gå ut och lägga sig, gnaga lite gräs eller dricka vatten i sjön. Det finns ju inget vatten i lagårn och vattenkopparna heller. Men än så länge funkar detta bra.

Pojken som ska hjälpa till, till varje pris. Och nu börjar han faktiskt att vara till hjälp också. Han har ju sett så många gånger hur saker och ting går till att han nu vet precis vad som ska göras.

”Mamma, jag tar plasten så tar du av nätet?” Får till och med order av den lille.

Efter att djuren fått mat så rev vi sista delen av den gamla bagarstugan. Drog bort timmerstockar och plockade ihop brädor.

Nöjda efter dagens arbete på gården satt det fint med den där steken som stått och mått gott i timmar i ugnen medans vi grejat ute.

Och nu har veckan dragit igång igen. Vi har haft klövverkning på borta-gården hela dagen och C har haft hemmadag med kidsen. En sån där stängningsdag på förskolan.

Imorgon ett möte på morgonen innan vi drar vidare mot våra respektive borta-jobb. Men det var fint med en sån här hemma-helg.

Trevlig kväll!

Helg och dagsutflykt.

En vardagsvecka är till ända och vi har lördagkväll i huset. Värmen är påsatt för första gången för i höst och en brasa i vedspisen värmer skönt i köket. Om man fick önska och drömma så är en kamin i vardagsrummet något som inte skulle sitta helt fel. Älskar vedspisen i köket och govärmen den ger. Men kalla vardagsrummet där man ofta sitter uppkrupen i soffan på kvällen skulle en värmande kamin vara en lyx!

Vi har ju som sagt två fönster borta ur huset nu också som väntar på sitt sista lager färg innan de kan sättas tillbaka. De målas med linoljefärg så det tar ju ett tag för de att torka mellan varje strykning och så är det ju inte supervarmt torkväder direkt heller.

Pappa C är hemma ikväll. Han vi saknat i veckan. Två nätter borta , inte i rad men ändå, han har sovit på jobbet. Det är bra vissa dagar då han jobbar sent, då det är en timmes pendling enkel väg.

Så idag när vi andra har ledig helg och innan han kommit hem så åkte vi på utflykt med mormorn.

Grannbygden fick det bli denna gång och Fjärdbottens fäbodar.

Väldigt lagom att gå för småben och vi grillade korv och fika morfars goda sockerkaka! Blåsit värre men vi hittade lä och hade det himla gott.

Fyraåringen var en hejare på att hugga ved till korvelden!

Väl hemma igen sedan så har vi spenderat eftermiddagen ute och ett försök att få ikull den sista timrade delen på bagarstugan. Den ligger nu i ett plockepinn så vi vet vad vi har för jobb för oss imorgon!

Nu ska vi ha kvällsmys och se fram emot att vakna tillsammans hela familjen imorgonbitti.

Trevlig kväll!

Nominerad till Årets Landsbyggare!

Jag är nominerad och en FINALISTERNA till Årets Landsbyggare kategorin ”Unga landsbyggare”!

Årets landsbyggare är ett årligt pris som delas ut till någon som har gjort en instats att skapa en levande landsbygd i Höga kusten och visat på en positiv entreprenörsklimatet genom sitt entreprenörskap eller på annat vis. Det finns fyra kategorier och nomineringsprocessen har varit öppen för alla i Höga kusten område.

Nu är det Leader Höga Kustens styrelse som utser finalisterna och vinnarna i respektive kategori.

Att någon/några nominerat mig till detta gör mig så himla glad! Och att vara en av de tre finalisterna med över 70 nominerade gör att detta känns som en vinst i sig! TACK!

Så nu är jag inbjuden till en middag på Björkuddens Hotell & Restaurang den 26 september då vinnarna kommer att utses. Så roligt och spännande!

Såhär låter motiveringen:

I med och motgångar marknadsför alltid Paulina Höga Kusten från den positiva sidan. Med närmare 9000 följare på instagram och en välbesökt blogg når Paulina ut med sin drivkraft och landsbygdsanda som jordbrukare i Höga kusten. En sann förebild bland lantbrukare och de gröna näringarna som inte räds att satsa nytt, nu senast med planer på en ny mjölkproduktionsanläggning. En ung, snart trebarnsförälder som följer sina drömmar och visar andra – ung som gammal – att leva och verka i Höga Kusten är livskvalitet.

Jag är så himla glad och stolt och tacksam för denna fina, fina uppmärksamhet. Och detta som Landsbyggare gör, lyfter oss som verkar på och för landsbygden.

Här kan du läsa om detta pris och de andra nominerade!

http://leaderhogakusten.se/aretslandsbyggare2019/

Landsbygden bygger Sverige!

 

Oproffsig reklam Oatly?

Det här med Oatly. Deras kampanj ”Slopa mjölken”. Är inte det väldigt fult? Vilket seriöst företag trycker ner andra för att framstå som bättre?

Det är mer och mer fokus på klimatet och många gånger är det köttet som är den stora boven. Jag tar ingen ställning till vad folk äter, ät vegetariskt, veganskt eller kött. Men tänk på RÅVARAN. Hur och vart är den producerad? Är bönor från Mexico verkligen mer klimatsmart än en svensk kotlett?

Havredrycken tycker många är god att ha i kaffet, och ha det gärna, ni som vill.

Men tänk också på att vi i Sverige är superbra på att producera mjölk och kött också för den delen. Vi bor i en del av världen där vi har fantastiska förutsättningar att producera fina råvaror. Vi KAN inte odla allt här. Men gräs växer himla bra i vårt klimat. Kruxet är att vi människor inte kan tillgodogöra oss riktigt bra på gräs, det är inte särkilt gott heller. Men att då låta djur beta detta gräs och förvandla det till några av våra mest näringsrika livsmedel är väl helt fantastiskt smart!?

Skulle vi inte hålla några djur och befolkningen gå över till vegetarisk kost vad händer då? Räddar vi världen? Importen kommer drastiskt att öka, ännu mer än idag, för vi har inte möjligheten att producera allt här i vårt norra land. Och så är det är bara en liten del av havrens kärna som går till drycken, resten blir till foder, djurfoder. Superbra att det används eller hur? Men om vi inte ska ha dessa djur i produktion vad händer då med spillprodukter? Kastas? Miljöaspekten på det?

Havredrycken har 75% mindre klimatpåverkan än mjölk. Men ur vilket perspektiv? Det är klart att man kan se det så, då den största delen i drycken faktiskt är vatten. Men ser man det ur det svenska perspektivet så är mjölken väldigt klimatsmart i förhållande till näringsinnehållet. Kor och maskiner som brukar våra marker där vi inte kan odla så mycket annat än just gräs. Ett fint kretslopp där det skördas och förs tillbaka näring till marken i form av gödsel från korna, och genom kon får vi ut både fina mjölk- och köttprodukter. Det fattat väl jag med att globalt kan tex köttproduktion vara ett problem. När regnskogs forslas för att ha boskap och ge ”Naturbeteskött” tex. Men då är valet ändå enkelt. Det SVENSKA. Här är vi anpassade för att kunna bedriva ett vettigt jordbruk med animalisk produktion. Köttkonsumtionen har faktiskt minskat i Sverige senaste tiden men andelen svenskt kött har ökat, och DET är fantastiskt! Det betyder att konsumenten gör ett VAL. Den dagen vi äter en kötträtt i familjen så är det en svensk köttbit. Och då tycker jag att hellre göra så men äta lite mindre kött än att äta kött dagligen men som är importerad. Och så ska man tänka i så många LIVSMEDELSVAL man kan! Bara det att du tar ett svenskt alternativ så är du klimatsmart!

Svenska spannmålsbönder gör ett fint jobb och självklart vill de också hitta användningsområden för sin produkt, Havredrycken är en ju en sån. Men Oatly gör det så fult och oproffsigt i sin reklam genom att smutskasta mjölken totalt till skillnad från deras produkt! Grunden i bra marknadsföring är väl att framhäva sina fördelar utan att trycka ner sina konkurrenter?

Kanske blev detta ett jätteflummigt inlägg men jag är tvungen att skriva nånting om detta. Människor får äta vad de vill men när man börjar trycka ner på hur andra vill äta som inte alls behöver vara ett sämre alternativ och när man vet hur mycket jobb som ligger bakom denna livsmedelsproduktion (och då gäller det alla former!) så ser jag rött!

Jag är SVEGAN och det står jag för!

Ett oväntat slag.

Ja vi hade ju inte tagit för givet att denna resa mot mjölk skulle bli lätt som en plätt.

En stor del i finansieringen av detta bygge är investeringsstödet som länsstyrelsen kan dela ut till projekt inom jordbruket. En förutsättning för väldigt många för att kunna satsa i denna branch då det snabbt blir stora summor i byggnader och teknik. Även då för oss och detta bygge.

MEN. Nu har vi fått besked om att pengarna som finns tilldelat till länet är SLUT! Vi kommer med ansökan en aning för sent för att inte få veta säkert om det kommer att finnas pengar till oss eller inte. Det härliga i kråksången också är de har en handläggningstid på sex(!!) månader! Så tidigast mars/april får vi besked om vi får ta del av stödet över huvudtaget.

Ett slag vi inte riktigt såg komma.

Vi har haft ett första bankmöte idag. Inget besked från dom direkt såhär såklart så vi får se vart de landar också. Men allt blir ju lite bökigare då vi inte vet förrän längre fram om det över huvudtaget kommer att bli ett bygge nästa år eller inte. Det hänger liksom ganska mycket på det där investeringsstödet då det är miljoner det handlar om.

Ska man se något positivt med detta så är det ju ändå att pengarna faktiskt tar slut! Det finns en investeringsvilja i lantbruket och det är mycket positivt! Det behövs efter några tunga år. Det är fortfarande många gårdar som läggs ner när ingen vill ta över och har man inte ett generationsskifte man kan göra så är det mycket pengar och kapital som behövs för att köpa eller bygga upp en driftsgård från start. Men där kan investeringsstödet göra det möjligt att satsa eller utveckla sin gård. Som vilket annat företag som helst så måste man ju komma framåt. Om banken är med tåget också. De som under senare år blivit mycket hårdare att ha och göra med när det gäller den här typen av investeringar.

Så vad gör man? Denna väntan kommer ju att bli evighetslång! Men det är ju inte mycket att göra åt.

Ett minne dök upp på Facebook just idag också. ”För sju år sedan”. Där stod vi tillsammans i tidig tjugoårsålder på en produktiv mjölkgård. Ticka-ticka från mjölkmaskiner och ett liv med dygnets alla timmar på gården. Inga barn men 55 mjölkkor. Vi vill ju dit igen, tillsammans. Men denna gång med en robot som får sköta mjölkningarna och ett trebarnsliv att rodda runt.

Men det livet, känns självklart för oss.