Om Paulina

Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Hemägg, oslagbart!

Det är lite skillnad på ägg och ägg. Det till vänster är ett köpesägg. Blekt och smaklöst. När man har ätit sina egna ägg så länge nu blir dessa nästan oätliga. Dom känns nästan sjuka när man öppnar den bleka gulan. Vitan blir helt annan i konsistensen också.

Det är levnadssättet och maten som gör denna otroliga skillnad. Gulan bli gul och grämig, nästan orange när de får gå ute och äta gräs och annan växtlighet.

Min plan och lilla dröm är att kunna sälja lite ägg dirket från gården. Men jag behöver få lite fler höns så jag får ihop ett större gäng ägg om dagen. Skulle ni köpa om jag hade?

Igår Borta-jobb igen efter en ledig måndag. Morgonjobb vilket innebär hemgång vid tre. Hämtade barn och dirket gick vi ut på en liten utflykt. Det gäller att passa på när solen var framme innan mörkret lägger sig, det som kommer tidigare och tidigare för varje dag.

En höjdare för kidsen, att springa så fort småbenen bar över lägdor, fika frukt på ett stenröse där man själv fick välja vilken sten man skulle sitta på osv. Ett stenkast från gården. Det behövs inte mer. Man behöver inte åka långt för att göra en utflykt, det blir äventyr för ett barn hemma i byn också.

Vi gick sen hem och lagade mat och pappan kom hem så vi åt middag hela lilla gänget.

(Jag har fortfarande problem med tekniken och får inte in mina kamerabilder här!! Så surt, speciellt efter dagens härliga tur i vackra höstfärger.) 

Träningsvärken efter måndagskvällens köksgolvsträning smög sig på och är idag grym! Så himla skönt att vara igång igen efter såå långt uppehåll. Jag har glömt hur trögstartat det är. Men det är bara att kämpa igenom för kommer man över den där tröskeln då VILL man träna, det bara är så! Jag lovar, alla känner så. Vi har bara olika långt till den där tröskeln och så såklart hitta den träningsform som man gillar!

Idag har vi en sån där skön morgon med lugnt tempo innan föris och jobb då mamman börjar efter nio. Gråtrist höstrusk är det ute också. Men det blir nog en dag av denna ändå!

Hoppas ni har det bra!

Jobbhelg inleds med ledig måndag.

En sorgens helg är slut. Tänk så tomt det kan kännas av att tre små ankor är borta. Nu är det ”bara” hönsen och stora kycklingar att se till på dagarna (ja förutom de där stora fyrfotingarna då såklart!) och de är inne nu, hela dagarna. Bakom lås och bom så varken räv eller hök kan komma åt. Kanske får de gå ut nån sväng mitt i dagen snart när vi är hemma men nu tar vi ett par dagars inomhusvistelse så höken kan dra sig kos, finns inget mer att hämta här!

Annars då? Förutom ankmassaker… Jobbhelg, för både C och mig. Jag åker på morgonen och gör lagårn, kommer hem till kids och så åker C. Några timmar hemma över dagen och sen har barn skjutsas till mormor och morfar när jag gör lagårn på eftermiddagen då C inte heller är hemma. Det är fint det där med jobbhelger, att man har några timmar över dagen hemma ändå.

Igår fick vi åka hela gänget på förmiddagen till kvigbetet då en älg dragit iväg med tråden över halva lägdan.

Men en stunds familjetid i vacker höstdag, ja det var ju inte fy skam!

Och idag har vi ledig dag. Jag och barn. Pappan har åkt iväg på Borta-jobb och vi ska greja på här hemma. Djuren behöver lite balar, rengöring hos höns och så skulle huset behöva sig en större omgång städning. Vi får se vad vi hinner med under dagen.

Hoppas ni får en bra veckostart!

Sorg på gården.

Alltså nej. Nej. Nej. Nej. NEJ.

Chock nummer två den här veckan och nu så man knappt tror att det är sant.

Min tid som ankmamma är över.

Nattade som vanlig gänget igårkväll. Kikade in hos höns och ankor och stängde noga efter.

Jag och Lilla P går gårdsrundan på förmiddagen, öppnar dörren till ankrummet och det är helt tyst (ankor lever om). Jag fattade inte först, men såg några få vita fjädrar på golvet och sedan hålet i väggen. RÄVEN.

Jag bryter ihop, mina ankor! ”Dumma räven mamma!” säger lilla pojken och vi kramas.

Han har alltså bitit sig in genom väggen, någon liten början måste ju funnits men som inte alls syntes inifrån. Detta var ju världens säkraste ställe för mina små! Men funderar ändå på om räven verkligen lyckats komma in genom det förhållandevis lilla hålet. Mink?

Vi går till slut ut och hör då att det blir världens liv där inne bakom oss, Kajsa flyger ihop – med räven!! Han var kvar där inne!! Jag ropar ut Kajsa och stänger snabbt igen dörren. Herregud, jag har en räv instängd i lagårn! I samma veva som vi skulle gå till grannflickan på fyraårskalas.

Jag skickar iväg ett meddelande till en vän och han skulle komma. Vi tar oss till kalaset uppe i byn. Där kunde jag lämna barn när vännen med pangare kom och det är nu en räv mindre…

Men också tomt på ankor. Jag är så ledsen. Kunde aldrig drömma om att de inte skulle vara säkra i gamla kalvstallet. Men jag antar att listig som en räv har kommit av en anledning.

Så vi har sorg på gården denna helg. Min dröm med ankor blev kortvarig men nu vet jag att så fort det blir vår ska jag skaffa nya. För dessa djur ger mig en alldeles speciell känsla och det är bara självklart att jag ska ha ankor, det bara är så.

Tårar trillar och jag kommer sakna er så ❤

Små rymmare men njutig ledig dag.

Tack alla ni för era fina kommentarer angående vårt hemska drama med Höken härom dagen.

Sånt här händer ju när man har djur, inte just med höken utan att man förlorar kor, höns, kycklingar på olika sätt. Det är det som är baksidan. Och att det nu var en anka, ja det blev ju lite extra hårt. Just att det är ett favoritdjur som jag drömt om att ha så himla länge och så just det brutala, vi kommer hem och ser hela altet liksom. Nä, detta var inte roligt. Men det man får göra är att tänka att vi har gett de så fint liv vi kan. Med alla djur vi har, vi gör det vi kan för att de ska ha det bra varje dag.

Och igår kommer jag hem till en väldigt mycket trevligare syn.

En kalv som diar sin mamma i en härlig höstsol.

Pappan hade hämtat barnen och vi åt, en för oss, tidig middag. Så istället för att att det var kvällsbestyr efter maten så gick vi ut hela gänget en sväng.

Idag vaknar vi till fredag och ledig dag! Pappan åker iväg och jobbar och vi andra drar igång bak efter att ha haft mysmorgon i soffan till Pippi.

Dumman ligger tjock, har inte ens lättat nu här på eftermiddagen. Jag som annars hade tänkt en utedag med en liten utflykt och så. Men det känns mer som en innedag och något att fylla frysen med behövs verkligen i detta hus nu så det passade ju fint.

Men! När brödet står på jäsning och vi precis tvättat av oss kakdeg från händerna så får jag ett samtal om att småtjurarna är ute!

Bara att packa in kids i bilen och dra iväg. Med en kraftfoderhink så var de inne på en minut (börjar bli väluppfostrade även dessa småkillar! ) och som tur var kunde barnen få gå in till gårdsfolket så jag kunde ta mig en tur runt det gigantiska hägnet. Det som varit ett hjorthägn, med viltstängsel runt hela! Hur lyxigt att få ha djur här! Men nu hade de ju alltså lyckats rymma ändå…

Det är enormt stort detta hägn. Flera lägdor och en massa skog. Bara att börja knata runt. Och såklart, läängst bort, innan det viker av tillbaka hade ett träd fallit, förmodligen efter stormen som var så stängslet låg nere så gänget bara kunde kliva över.

Men med lite muskler och några spik så var trädet på sidan och stängslet uppe igen.

Skönt att få det fixat! Och en himla tur att barnen kunde vara inne och fika med trevliga människor under tiden.

Nu har vi precis gräddat ett överjäst bröd, men jag tror att det blev ätbart och en köttgryta ska sättas på kokning så den får stå och gosa till sig ett par timmar. Pappan kommer inte hem till middagen men vi träffs till fredagsmyset.

Till helgen nu vankas jobb, både för mamman och pappan så vi njuter lite extra idag.

Trevlig helg alla ni!

Hjärtesorg

Chocken vi får när vi rullar in på gården idag. Efter en dag på Borta-gården med barnen i bilen som är hämtade från föris.

HÖK.

Det sitter ett stort monster i ankhägnet med en av våra älskade ankor i sina klor.

Jag skriker och flyger ut ur bilen, inser ju sen att jag kanske inte reagerade så himla bra med tanke på kidsen där i baksätet. Men som tur var pratade Lilla P precis med pappan på högtalare så han var som med dom i bilen.

Så ofattbart. Som jag har sjå med dessa ankor, och höns också såklart. Då detta hägn inte är rävsäkrat (det går att gräva sig in tex) så stängs de in i en bur inne i buren på kvällarna, för att vara säker, luckan stängs till hönsen osv. Det har varit sånt himla fokus på räven nu senaste tiden, han som skriker på kvällarna och sitter och kikar upp mot gården, lämnar lite bajs utanför hönshuset och så.

Kände imorse att nä, jag släpper inte ut hönsen idag, då både jag och C var borta från gården hela dagen. Men ankorna fick såklart komma ut till badet.

Men, de har inget tak. En stor björk står mitt i, som med löv på nästan blev som ett tak här i sensommar, men nu är det bara ett glest träd och Höksäsong, tydligen.

Naturens gång. Ja visst. Men jag känner mig skyldig. Men vill ju också att de ska få ha det så bra som möjligt, så fritt som möjligt också.

Ont i hjärtat gör det i vilket fall. Tycker så synd om Andy och Anki, som tappat sin vän så brutalt. Jag bar in de två direkt, in i lagårn. Där får de vara nu, med fyra väggar och tak, av trä.

Fina lilla anka, vi kommer sakna dig så. Tack för den här tiden Pytte, att du var en av mina allra första ankor ❤

 

Lysande gröna ögon.

Den tänkta heldagen igår på Borta-gården blev VABdag. Lillstumpan är ”jöd i dompan” som Lilla P säger. Röd i rumpan alltså. Efter några dagar med många blöjbyten per dag så har det blivit väldigt svidigt. Så det smordes och smordes och gicks liten nakenfis igår.

Lilla P fick åka och leka några timmar ändå (då hon inte har nått som smittar) så kunde mamman ägna sig åt lite pappersjobb.

Och så en gårdsrunda såklart. Ankorna som fått provisoriskt inomhusboende när vi åkte bort i helgen fick komma ut igen. Strosa lite löst på gården under uppsikt innan de fick komma in i sitt hägn.

Så himla rädd för den där räven som stryker omkring gården. Han satt och tittade på oss på typ 100m avstånd den där kvällen när jag gjorde i ordning hos ankorna och bar in dom innan  vi skulle åka iväg. Två lysande gröna ögon satt mitt på betet i kolmörkret och stirrade. Obehagligt! Men det gjorde mig lugn att stänga in alla fjäderfän ordentligt innan vi lämnade gården.

När pappan kom hem på eftermiddagen åt vi middag och så åkte jag iväg en sväng till Borta-gården och gjorde lagårn åtmistone. Fördelen med robot är ju att tiderna inte är ristade i sten när man måste börja. Var tvungen att stanna efter vägen och insupa det vackra, vackra.

En fika med hela familjen hos bondekollegor på kvällen.

Nu har vi kramat pappan hejdå som åkt på Borta-jobb och vi ska göra oss i ordning att åka vi också. Kids på föris och mamma på eftermiddagsjobb.

Ha en bra dag!

En helg i Umeå

Vilken helg alltså.

Jag och kids tog tåget på lördag morgon. Nervös mamma som stod på perrongen med två små och en barnvagn. Men vi kom på, allihopa! I två timmar satt vi och läste bok, la pussle, fikade ostmacka och räknade tunnlar vi åkte igenom.

Ännu mer nervöst var det att komma av, få med alla grejer och sig själv ut. Jag skickad ut barnen till Fanny som stod och väntade men när jag tog vagnen så stängdes dörren! Panik! Tryckte febrilt på den där gröna ringen men inget hände! Folk började titta då jag i mer och mer panik försöker få upp den där dörren. Och efter några svettiga sekunder gick den upp igen, pju!

Vi vinkade hejdå till tåget och mamman kunde nu pusta ut. Vi fixade det.

Lilla P var sedan himla noga med att mamma kom med genom dörrar och uppför rulltrappor. Tror han blev lite nervös också att mamman skulle fortsätta med tåget när dörren stängdes…!

Praten inför denna trip till Fanny har varit Fanny, tåg och Lekland!

Gissa om pojken har sett fram emot detta. Ja vi andra också såklart. Och vilken grej, det där med Leos lekland. Vilket ställe!

Efter flera timmars lek kände vi oss (ja vi vuxna i alla fall) nöjda.

En vila hos Fanny och en liten snabbis på stan innan vi åt härlig tacos allihopa.

C anslöt med bil där på kvällskvisten. Efter att ha gjort klart i lagårn, den är tömd på gödsel! Ännu en punkt att stryka från listan.

På söndag morgon packade familjen in sig i bilen och åkte ännu längre norrut. Vi hälsade äntligen på bekanta, som också är komänniskor. Kikade på fantastiska kor och hade en trevlig dag.

Det var sen kväll var det när vi rullade in hemma på gården. Vi bar in sovande barn under ett spektakulärt norrsken.

En finfin helg som idag startades med jobbmåndag.

Nu väntar sängen, lite för sent är jag känner hur trött jag är, så godnatt!