Diset både ute och inne.

Efter en bra helg så började måndagen såhär…

Punka påväg till borta-gård och seminering!

Bara att ställa sig på sidan och byta. Sedan fortsätta fram till gården, seminera två kor och så hem. C hade kommit hem efter en helg på borta-jobb så han hade lillan och de andra två förisdag.

Plopp hängde sedan med på ryggen och vi åkte och märkte ut lite balar inför hemkörning. Efterom att vi inte har varken vagn eller traktor det till det så lejer vi in. Märker upp lite balar så man vet vad som är vad.

Sedan följde en halvdåsig dag. Tråkigt väder och jag visste inte vad jag skulle ta tag i. Det blir ofta så för mig. När jag varit själv med barnen några dagar och så kommer C hem. Då är det som att jag släpper, slappnar av men samtidigt blir lite stressad över allt jag vill ”passa på” att göra när C är hemma och resultatet blir en velig jag i en hög som varken riktigt vilar eller tar tag i någonting. Humöret hänger med i det men det bästa att göra är att få ta sig ut – springa! Extra gott också när huvudet känns tjockt av ”mammahjärna” efter flera dagar själv med tre kids.

Tisdagen började dock bättre. Med en till sats med över-natten-deg och denna gång med rågsikt till frukost.

C fixade en frontgrind i lagårn, ströade till tjurarna och sånt. En bal kördes till lilla gänget på bete och de kom och började köra hem balar.

Det disig gråa lämnar aldrig gården dessa dagar och är långt ifrån motivationsgivande…

Men jag tog tag i altanen. Den som aldrig blev vårtvättad tar vi en ordentlig höststädning på istället då. Torkar av spaljéer och de vita ytorna (som blivit härligt grå/svart) och såpskurar golvet. Plockar in möbeln och hivar sommarblommor.

Idag har vi hemmadag, jag och barnen. Pappan är på borta-jobb igen. Det är fortfarande grådisigt hela dagarna och det känns tungt i sinnet tycker med denna dimma!

Men ut tar vi oss. Matar tjurar och inspekterar den växande balhögen som körs hem från lägdorna. Höstens tid är här med både vackra färger men även geggig plan, sånt som hör till.

Tack livet, för gårdagen.

Alltså gårdagen. Den var så bra att jag blir alldeles lycklig inombords. Att vara mycket ensam och rodda vardagen med tre små och gård är inte en dans på rosor alla gånger. Samtidigt som det faktiskt går väldigt bra ändå. Har det inte gått bra så har ju C måsta vara hemma mera men funkar det så är bra att han kan jobba in timmar och slippa pendla varje dag.

Men igår var något alldeles extra.

Fredag och ledig dag från förskolan. Åt nybakat bröd (recept i senaste inlägget) till frukost och när det var dags för förmiddagssovningen för Vera gick vi ut.

Körde en ny bal till tjurarna och skottade fram foder till alla små minigrupper som nu är inne.

Barnen hjälpte till, bar ensilage, klappade småtjurarna och undersökte vem som var mest tam och vem som var mest rädd att bli klappad på.

Vi gick vidare mot hönshuset. Ja! Hönshus! Visst har jag nämnt att jag ÄNTLIGEN fått tag på ett hus! Lite pyssel som ska göras på det så det fortsatte vi med.

Barnen turades om att såga med den trasiga sågen och koncentrationen var på topp! Ungefär på samma nivå som mitt tålamod. På topp alltså. De fick hjälpa till precis hur mycket de ville. Ibland känner man ju att man bara vill ta över i sågandet eller att ”Mamma ritar upp sträcket” då man vill få saker gjort. Men idag hade jag tålamodet att ta ett djupt andetag och låta barnen göra. Vi hade ingen tid att passa, inte bråttom nån stans så varför stressa på?

Länge sedan det var en sån här dag känns det som ändå. Även fast man är hemma så är det alltid nånting som måste göras, måste hinnas med osv och man bli lätt otålig.

Så därför var det så himla fint att få en sån här dag – genom hela dagen!

En plan jag hade var att göra en utflykt, topptur i det härliga höstvädret. Och eftersom att vi hade ägnat förmiddagen åt att göra gårdssysslorna och byggt hönshus så blev det sen eftermiddag innan vi kom iväg. Alltid lite risky att dra iväg på trappats på eftermiddagen när barnen kanske börjar bli trötta, särskilt då vi varit ute hela dagen också. Men till och det gick bra bra! Ja, ett utbrott av treåringen påväg upp för berget, (nånting med att Pontus skulle gömma sig i skogen och hon ville inte fortsätta gå utan han, ja en sån där katastrofsak hos en Hedvig), men det kändes ändå lindrigt för när vi kom upp på toppen och man får en ”meh, är vi reedan framme” så glömmer man det där utbrottet ganska snabbt. De tyckte alltså att berget var plätt lätt att bestiga.

Magiskt vackert i naturen nu!
Hur underbar toppstuga!?
Och från toppen konstaterade vi att vi såg två av förskole pedagogernas hus!
Fler som njöt av toppturen.

Väl hemma sedan blev det hemmagjorda hamburgare till middag. Snabbt och enkelt och helgfestligt tyckte de små. Fredagsmys med glass i skål till Pettson där treåringen slocknade i soffan avrundade hela dagen så fint.

En sån där dag en trebarnsmor mår så himla gott utav! Glada barn (större delen av dagen), fix med roliga saker på gården och massor av friskluft! Njuta av vår vackra bygd och somna trött och nöjd. Egentligen en helt vanlig vardag med där lilla extra.

Tack livet för gårdagen!

Över-natten-deg!

Kan vi prata om det här med Kalljäst bröd. Hur kan jag inte ha gjort det tidigare?? Det är ju för sjutton precis ett Paulina-bröd! Snabbt och enkelt!

Jag köpte inget bröd på affärn igår för att jag skulle baka hemma tänkte jag och vips så var dagen slut… Visste att barnen skulle önska havrefras till frukost när det varit gröt hela veckan och då med ett mjukt bröd till. Kom på det här med över-natten-deg och började googla. Oj så det lockade också att få äta varmt, nybakad bröd på morgonen.

Så igårkväll halv tolv gjorde jag degen och såhär enkelt är det!:

  • 1/2 paket jäst
  • 5dl kallt vatten
  • 1msk honung (jag tog sirap!)
  • 1msk olivolja
  • 2tsk salt
  • 12dl rågsikt (tog vetemjöl!)

Rör ut jästen i det kalla vattnet tills det löst sig. Tillsätt det övriga ingredienserna och rör ihop med slev i en bunke.

Typ gjort på 5min. En bakhandduk över och in i kylen. Gå och lägg dig.

Vakna och sätt ugnen på 225g.

Stöp ut degen på ett mjölat bakbord, knåda inte, bara en sån sak! Skär i bitar så stora frallor du vill ha och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper och skjuts in i ugnen!

Det beror nu på hur stora frallor du gjort hur långt tid de tar i ugnen men mellan 12-20 min typ.

Så himla smidigt! Idag har jag köpt rågsikt så det provar jag nästa gång! Typ ikväll för dessa gick åt som smör!

Så har du jäst hemma är det bara att köra! Ikväll, en fredag. Trött efter veckan kanse men när det krävs minimalt med arbetsinsats när man är som segast så kan man få ihop det ändå! För visst är det lite lockande att äta nybakat bröd till frukost imorgonbitti?

Trevlig helg hörrni!

Mjölkko bli diko?

Då var vi mitt i veckan.

Barnen var på förskolan på måndagen. C hade en hemmadag och vi jobbade på här hemma. Det kördes balar till djuren ute på betena och jag kollade och gick igenom lite djur för att kunna göra en slaktlista.

Jag hade såklart sällskap av en god vän där på betet. Hon som kör bort de andra korna om jag står och kliar någon annan. Hon blir lite svartsjuk min Lovis! Så gulligt att hjärtat smälter lite.

Från att ha en ko i knät på utejobb har man en kattunge på innejobb. Listor görs och i år ska vi även skicka iväg årets kalvar till liv. Alltså när de är sex månader förmedlas de vidare till andra uppfödare som föder upp dom till stora djur.

Vi har ju alltid haft lite svårt det här med att ha en plan när det gäller denna dikoproduktion. Vilken plan och strategi ska man gå på? Vi har väl känt oss lite vilsna och inte satt oss in i detta till 110%. Det tar ju ett tag också att bygga upp en besättning innan man kan börja skicka djur på slakt. Och så vill man ju behålla de finaste djuren, samtidigt som det är dom man får mest för på slakteriet. Skicka livkalvar eller föda upp själv? Tjurar, stutar eller inga handjur? Svårt! Och som sagt detta har vi ju kommit fram till inte passar oss riktigt, vi har inte intresset för att faktiskt räkna på och ta alla de här besluten.

Jag fick frågan också hur det gått att ha mjölkkorna med i dikoproduktionen. Inte så bra. Vi hade ju ett gäng med oss efter att vi slutade mjölka men de försvann en efter en ganska snabbt. De pallar inte detta liv. Det man tänker ska vara som en dröm. Få gå med en kalv i ett halvår och sen gå dräktig och sin i lugn och ro innan nästa kalv kommer. Men sanningen är att det bara blir skinn och ben av dessa damer när de diar sina kalvar. Det tar mer energi att ta hand om en kalv än att producera 35-45 liter mjölk om dagen utan kalv! Är det trotsålder och barnuppfostran som suger ut det där extra kanske..! Skämt åsido så har det väl lite med maten att göra också. De kräver mer energi eftersom att de inte har så mycket reserver som en köttras-ko har. De behöver bättre kvalitet för att energiförsörja sig och det är svårt att ge den specialkosten i en grupp djur. Vi har nu bara två rena mjölkkor kvar och de ska inte betäckas förrän att vi vet när det blir ett bygge så de kan få förutsättningarna att klara det bättre. För visst skulle det vara såå häftigt om det fick vara med i omställningen tillbaka!? Sen har vi ju Lovis också som har en pappa som är Brown Swiss och jag tänker att det är en orsak till att hon klarar detta liv lite bättre. Då det är en ras med lite mer kött i sig.

530 mår gott på betet utan kalv i sommar.

Tänkte skriva lite mer om gårdagen och dagen också men som vanligt springer orden iväg när jag väl börjar skriva om något så vi tar en sak i taget. Hörs snart igen då!

Tjurskallar.

I helgen har vi haft C hemma och uppdraget dessa dagar har varit att skilja bort tjurarna från korna. Eftersom att vi börjat med lite schaktning så fick börja med att göra en ny provisorisk drivgång från betet in till lagårn.

Alla var såklart involverade i arbetet.

Flytt av ett ekipage som stod i vägen var väldigt intressant tyckte gänget.

Sen var det dags att ta in alla i lagårn. Det gick bra förutom att två fick för sig att krypa under tråden (som det visst inte blev någon ström på) men de kom in igen, tjuren delades bort inne i lagårn och resten fick gå ut igen. Så himla smidigt att göra såhär när vi skiljer djur eller sorterar. Ta in alla och gör sorteringen där. Så värt det!

Stortjuren såg himla sur ut dock! Han börjar även att inte bete sig bra så han kommer vi att skicka på slakt i höst. Lynniga tjurar ska man INTE hålla på med! Jag känner mig lite glad då jag tycker ju färre tjurar på gården desto bättre… inget fan av den sorten som sagt.

Även gruppen från Hygget tog vi ”hem”, över på rätt sida vägen. De har haft en ungtjur hos sig så han tog vi in idag. Samma procedur där. In med hela flocken i lagårn, odramatiskt avdelning av tjuren och så ut med korna igen.

De har fått varsin box att vara i med en grind emellan, så de inte river stället när de ska göra upp. Och det osade testosteron när de skulle hävda sig mot varandra efter att de gått hus varsin grupp kor.

De spände upp sig, sparkade i halmen och frustade så coolt de bara kunde.

Så nu väntar vi ett par veckor sen kör vi en dräktighetsundersökning så får vi se om de har gjort sitt jobb i sommar!