Storm, karantän och avlivning.

Hur gick det nu då? Med stormen?

Jo nog blev det storm! Herregud jag trodde taket skulle lyfta den natten! Det snöade på tvären och täckte allt i sin väg.

Vi som tänkt att vi förberett så bra i lagrån inför detta blev ändå inte sysslolösa på stormdagen. Det blåste naturligtvis in från foderbordssidan så bäddarna blev fuktiga – alltså behövde det ströas ändå. Vi gick ut hela familjen och i kastvindarna var det svårt att stå kvar på stället.

Så skönt att C tog sig hem, en dag tidigare så han var hemma när det härjade som värst.

Och efter storm kommer – kyla! Runt -20 har vi nu haft i flera dagar. Sagolikt vackert med bomullssnö, sol och bitande kyla.

Jag och barn har skött gård. Jag blev konstig en dag, knappt feber men kände mig inte hundra. Shit. Har inte varit sjuk på jag vet inte ens när och i dessa tider så förstår ni ju vad första tanken går till! Vera hade haft feber några dagar och H kräktes en natt, bara! Ingen feber eller mera sjukt. Får panik och bokar test, dagen efter känner jag mig prick som vanligt. Ingen idé att ta test sa 1177, har du inga symptom så är chansen stor att det ändå visar negativt. Avvakta och se om det blir något mer. C som skulle komma hem har istället bott på Borta-gården. Vill inte riskera nått! Det visade sig sen att båda Vs framtänder är på väg så det kan förklara febern på henne men ändå, några dagar till i karantän tog vi. Vi som varit hel-hemma i drygt en månad, lämnar aldrig gården och träffar ingen. Men man vet ju inte, vi handlar ju på affärn och trots att man tycker att man är försiktig så kan man ju inte veta.

Men vi har klarat oss fint. Lagårn görs varje dag. Det går lite mindre strö nu när det är så himla kallt och det är så skönt! Har ju gått otroligt mycket i höst och vinter i detta fuktiga milda väder vi haft.

Härom dagen blev det dock lite sorgligt. Lisa, en av våra kor vi haft med från mjölktiden (inte någon av den närmaste trion som är kvar dock) men ändå, har insjuknat och vi vet inte vad det berott på. Dagen D kom när man helt plötsligt ser att Nu är det dags, när hon liksom tippar över och det där hoppet man sett är borta, hon kommer inte att bli bättre. Jag fick hjälp av grannbonden att avliva. Jag har fortfarande svårt för det. Att trycka på avtryckaren har jag gjort någon gång men att sticka – det går inte. Och det måste man göra direkt för att avbloda så att hjärtat stannar så fort som möjligt.

Så jag tackar för att det finns dom man ringa i såna här situationer när C är långt borta.

Igår behövdes det fyllas på på bäddarna och lillstumpan vaknade extra tidigt i sin mitt-i-dagen-sovning så då får man titta på helt enkelt!

Storasyster var mer trött och slumrade en stund i den varma traktorn.

Efter en sen lunch och lite vila vigdes eftermiddagen åt att kasta in mera ved i källaren, det går åt när det varit så kallt!

Så idag väntar vi äntligen hem pappan! Nästan en hel vecka har gått sedan han var hemma så vi är sakniga hela högen!

Den kommande klass 3 varningen.

C har varit hemma i helgen. Så skönt efter tre dygn på borta-plan.

Igår tog jag och Kajsa en springtur. Vi gav oss ut i snålblåst och snöfall och kom hem till en gård i sol! Så himla härligt hela alltet.

Vi kramade pappa C hejdå igårkväll för borta-jobb igen. Han hade gjort lagårn så det skulle vara lättare för oss idag.

En klass 2 varning gick ut och idag ändrades den till klass 3! 50-70cm snö kan det komma och så storm på det de närmsta dygnen!

Så barnens och min agenda för idag var Stormförberedelser.

Vi ströade i lagårn först, såg till att det fanns mat hos alla djur så att insatsen imorgon ska bli minimal.

Veden i källaren var nästan slut så det blev nästa uppdrag. På med skopan och lasta i. Ett populärt jobb hos barnen! Då kunde jag dra fram skarvsladd och sätta motorvärmare i bilen som inte varit igång på flera dagar och kallt har det varit inatt och förmiddag.

De börjar bli riktiga hjälpredor nu på vissa sysslor! Inte bara älskade stjälpredor.

Vera vaknade och satt nöjd med underhållning av sina storasyskon och ved. Där slog det även om i vädret och det började blåsa och småsnöa.

En till sak på ”måste-listan” var att handla. Innan vägen driver igen och så vi klarar oss några dagar. En snabb lunch inne och så iväg på affärn. Barnen med en ljudbok i bilen och jag kutade in och handlade. Vill inte ha barnen med mig in på affärn i dessa tider.

Väl hemma igen en sista lov runt gården innan det blev mörkt. Plockade ihop snöleksaker, fyllde på ordentlig med mat och vatten till hönsen osv.

Så nu är vi så förberedda vi kan för denna storm som just nu drar in så det viner i huset.

Jo just det, C tog sig hem i eftermiddag också, till oss och gården! Känns säkrast att ha han på hemmaplan inför detta. Man vet ju aldrig hur det blir och vad som kan hända.

Så jag kände mig ändå rätt redo för att vi hann med det viktiga idag men en lättnadens suck drar jag nu när även C är hemma.

Nu får vi se vad det blir av det hela! Ta det försiktigt alla i detta oväder och ge er inte ut om det inte är absolut nödvändigt!

VEM ska göra det?

Vi möts inte direkt av jubel och hejarop från bankerna. Mera trögt, ointresserad känsla för vår investering för att starta upp en mjölkproduktion. En produktion som behövs, särskilt här i norr. En produktion som ger oss massor av mat i olika former på ett himla bra sätt!

Vi har såna förutsättningar här. Som bara går förgäves när en bonde lägger ner. Vad gör man av vallen och marken? Den fina odlingsjorden som våra förfäder brutit upp, brutit sten, tagit ner träd, allt för hand för att kunna odla och försörja sig och lagt sitt liv och själ i. Detta har pågått generation efter generation. Naturen här är skapad av klöven, mulen och bonden, i samklang med naturen, i ett kretslopp.Med en växande befolkning i hela världen så BEHÖVER vi livsmedelsproduktion, nu och i framtiden. Men om nu VI, vi som är unga, brinner och VILL göra just detta inte får göra det pga att vi inte råkar ha miljoner och miljoner undanstoppat på ett konto innan vi fyllt trettio? VEM ska då göra det? För de som råkar ha några miljoner till övers – det är inte människor som brinner djur och natur och vill bruka mark, fodra djur och köra gödsel.Men om bankerna är så långt ifrån branchen idag, ser det som en osäker bransch? Eller blir rädda för hur de ska läsa av siffrorna som är ganska komplexa i ett lantbruksföretag och tycker att det inte riktigt passar in i ”ramen” de har och säger nej. Ja då är det kört. Det är kört för både den unga, glödande lantbrukaren men även för svensk livsmedelsförsörjning.

”Vi kommer att behöva producera mer mat” det vet ALLA och det behöver vi göra NU helst igår för vår livsmedelsförsörjning i Sverige är pinsamt dålig. Vi importerar mer än hälften, Vi kan inte ens försörja vårt eget folk mer än ett par dagar. Här som det finns en sån potential! Mark, vatten och kunskap.

Jag råder så många som möjligt att titta på den HÄR filmsnutten. Den ger en sån talande bild att det är skrämmande tydligt. Vi ska, nej vi MÅSTE producera mat här, i vårt land och inte minst i norrland. Gör inte vi det, då kommer någon annan att göra det! Ni har väl hört talas om hur Kina gör? Köper upp för fullt bla odlingsmark i Afrika för att säkerställa råvaror till sin egen växande befolkning. Jag har fått höra att det kommit förfrågningar från Mellanöstern om hur man odlar i norrland… Förstår ni vad som kan vara påväg att hända? Vi själva inser inte vårt värde, vilket fantastiskt odlingsland vi lever i – men det gör andra, som inte har samma förutsättningar. De inser att de måste försörja sitt folk och börjar titta sig omkring. Medans här struntar man fullständig i att bönder lägger ner sin produktion och ger ingenting, nej STOPPAR de som är villa att börja eller fortsätta?! Och vad tänker då vi som land egentligen?? Är vi så navia, rent ut sagt dumma och tror att vi kan importerna för att försörja vårt folk? Från länderna som börjar se sig om nu?

Nej detta håller fullständigt på att spåra ut, regering, banker, tänk om! Denna pandemi har jag förstått har öppnat ögonen för några med vad händer då? Ökar lönsamheten på gårdsnivå? Är det lättare att investera? Jag har då inte sett något än och det tar för lång tid! Om ögonen är öppna nu, ja ta en kaffe och vakna till då för detta måste få en ändring och det är NU! Annars blir det en dyr läxa.

Inleder det nya året i nervös väntan

Vi har gått in i 2021.

Det är ju på ett vis samma, nya dagar liksom. Men visst känns det lite uppfriskande. Att ställa sig in på ett annat sätt. Man blickar framåt, har förväntningar och kanske skapar man mål, stora som små.

Gissa vårt mål? Den där lagårn såklart. Köp, bygge och den stora produktionsförändringen. Vi har räknat, ritat och har en plan. Vi känner oss hoppfulla men samtidigt lite nervösa. Vi tror på det här, kalkylen håller med, skulle vi ha haft några miljoner gömda under kudden skulle det redan ha stått en lagård här men det tyvärr så har vi inte det, typsikt liksom, så nu är det upp till bankerna.

Vi väntar alltså i detta nu på besked om de är med oss i vår framtidssatsning. Att få köpa min föräldragård, den som våra barn är sjunde (minst) generationen på och bygga vår drömladugård där vi ska producera mjölkprodukter till främst norrlands befolkning.

Ja det kommer krävas mycket av oss. Men vi har gjort detta förut, inte kunnat släppa det nu som icke-mjölkproducenter utan jobbar då åt andra, och trots att vi haft det motigt och egentligen helt galet kämpigt innan vi beslutade oss för att lägga ner så vill vi tillbaka till det. I en ny ladugård med mindre krångel samtidigt som vi vet att det inte kommer att vara en dans på rosor för det. Men är det något man brinner för så handlar det ju mycket om den där vågkoppen. Ibland skvimper den över åt det jobbiga hållet men så länge den är övervägande åt det bra så är det värt det!

Så vi går nu in i en nervös väntan till efter helgerna på besked om vår framtid.

Stort – minst sagt.