Åå vad jag fortfarande inte fattar det här. Att man faktiskt kan vara ledig. Jag njuter så varje dag. Det är en inre stress som inte finns där lika intensivt.
Som idag. Jag och Lilla P plockade upp mormorn och åkte till en lillstad där vi väldigt sällan är. Inga direkta planer bara åka iväg en sväng, gå på Granngården och blomsterhus för att köpa hem lite blomster till altanerna. Och sedan en liten tur på stan för att fika gott.
Lilla P sträckte på benen i lilla parken och vi njöt av värmen. Här blåste det inget heller! Som det gärna gör hemma den här tiden på året då vi är närmare havet.
Och så det där att inte hela tiden ha i bakhuvudet; Vad är klockan? Jag måste hem till lagårn.
Utan bara njuta av dagen och ta det som det kommer. Det är något nytt. Ändå har vi haft det så ett tag nu men det är långt ifrån att vi vant oss! Då man levt så, varje dag så länge så är det inte bara något man anammar och glömmer bort huxflux.
Vi åkte hem och tanken var att jag skulle lulla ner Lilla P i vagnen på en gång (som sovit dåligt såklart under dagens lilla tur) och själv greja på altanen. Men med en övertrött liten som vägrade att somna i vagnen (ovanligt nog!) och med en blåst som höll på att göra mig tokig så gav jag upp till slut. Skit i att sova då! Och den där taggade utemamman sjönk som en sten. Den där lite diffusa huvudvärken som jag haft ett par dagar slog till och med den en jobbig trötthet.
Så jag bestämde mig för att inte ha dåligt samvete över att gå in från det fina sommarvädret utan la mig på soffan tillsammans med Lilla P. För att jag kan Vi läste böcker och tog det lugnt. Det var kämpigt att hålla sig vaken på slutet mot läggningstid för den Lilla, men han höll ut och somnade ovaggad i sin säng.
Och den där lugna stunden gjorde susen för nu känner jag mig piggare. Jag har tagit in tvätten från en härlig, nästan sommarkväll känns det som och ska nog gå ut igen och börja lite smått på altanen tror jag faktiskt.
Pappa C är och jobbar borta men jag hoppas han är på hemväg snart och att det inte blir lika sent som igår. Han surrade om nån halmning och så som ska göras hemma också.
Så en dag på vift, utan stress och dåligt samvete. Hur underbart lät inte det?
Trevlig kväll på er!
Mitt liv som bonde 