Kategori: Lilla P 0-4 mån

Första gången jag lämnat min skatt. Förutom de tio minuterna dag två och tre när jag var tvungen att springa ut och seminera. Idag åkte jag på affärn, ensam. Gav Lilla P mat sedan iväg. Jag nästan sprang igenom affären och så hem igen. Vad fel det känns, att åka ifrån. Men det gick bra. Lilla P sov tryggt i pappans famn när jag kom hem igen. Pappa C har varit inne med oss idag några timmar men nu har han gett sig ut igen för jobb. 

Det här med att vara hungrig under graviditeten, jo visst märkte jag av det, lite värre än vanligt men jag kunde aldrig gissa på att det skulle bli värre efter att bäbis kommit ut! Helt crazybananas vad jag är hungrig hela tiden! Ammningen kräver verkligen energi. Jag har helt plötsligt mer förståelse för kossorna. Hur de slukar mat och vatten. Jag har en konstant fylld vattenflaska bredvid mig hela tiden också. Så, jag jämför mig nu mera med en högmjölkande Mu, haha.

Nu ska lillgrodan och jag fortsätta att mysa och vänta på att pappa C kommer in till oss.  

Den där bubblan, bäbisbubblan, den är vi mitt i just nu. och visst är det en bubbla. Jag har nästan inte en enda tanke på varken kor eller något som är jobbrelaterat. Jag har sån tur att C håller ställningarna på gården. Både jag och Lilla P och C själv såklart tycker att det är jobbigt att pappan måste ut och jobba hela tiden men så är det. Det går ju inte att bara lämna allt. Samtidigt som man just nu ibland önskar att vi inte hade korna så C kunde vara inne med oss så är vi ju i en ganska bra sits ändå. Han är inte långt ifrån och kan vara inne stundvis mellan lite jobb och pussa på oss (och byta en och annan blöja). 

Lite extrajobb blir det de här dagarna också. Det snöar och snöar. Skottning står på schemat varje dag. Igår var det riktigt snöbus, vinden ven i huset. Vi lägger handdukar i de dragiga fönstren. De har stått ut med mycket väder och vind under många år så de är inte de mest effektiva längre.

Vi har det ganska bra här inne i värmen såna här dagar jag och Lilla P. Men det blev en liten utflykt igår. Vi åkte på affärn igen. Vi börjar bli bra på det. Det är otroligt sövande att skumpa omkring i babyskyddet, kan tänka mig att det måste likna hur han hade det i magen. 

Mamman blev också trött av den lilla utflykten så Lilla P tyckte att vi kunde lägga oss på soffan en stund, bra idé!

Vi vill tacka ALLA för fina gratulationer och lyckoönskningar ni har lämnat här och där, Lilla P blir jätteglad! Ja, mamman och pappan med såklart. Kram på er! 

Ikväll fyller Lilla P en vecka. De här dagarna har bara svischat förbi. Tänk att för en vecka sedan låg han fortfarande min mage. Jag höll i detta nu på att ta mig igenom allt kraftigare värkar. Sniffade, nej söög i mig lustgas som just då var min bästa vän. Kanske jag skriver en förlossningsberättelse lite senare om hur det gick den där fredagen för en vecka sedan. 

Och nu ligger han här bredvid mig, i den fina korgen som vi bär omkring på som även är hans säng om natten (om han inte sover nära mamman som hon egentligen vill hela tiden… vi är ju båda så vana att ha varandra näranära efter nio månader i magen att en halvmeter i en annan säng känns oändligt långt bort!). Han sover och ser så nöjd ut. 

Igår fick vi hembesök av Elin på BVC. Ännu en liten genomgång av vår lilla bäbis. Han hade nästan inte gått ner någonting efter förlossningen och de första dagarna, några fjuttiga gram och och nu hade han dragit iväg 200g till. Så det känns himla bra att lillen verkar älska mat och mamman verkar kunna leverera. Det är inget man ska ta för givet så jag är så tacksam för att det funkar så bra!

Vi tog också våran första biltur helt ensamma igår jag Lilla P. En nervös mamma skulle in på affären snabbis och sedan till lillens mormor och morfar där vi också fick mat, ja mamman i alla fall. Det gick som hejsan. Lilla P sov skönt i babyskyddet när jag konkade mig igen affären och bilresan var lika sövande den. 

Mitt hjärta smälter av denna syn. Världens finaste bäbis i en alldeles för stor overall och premiärar med tutten i munnen. 

Idag planerar vi inga stora utflykter. Pappan är ute och tar igen lite jobb efter några dagar bara-göra-det-viktigaste-så-man-kan-gosa-med-bäbis. Så jag och Lilla P gör ungefär som alla andra dagar, ammar, sover och pussas i massor.

Jag fascineras över kroppen. För en vecka sedan låg den här bäbisen inne i mig. Hur fick han plats? Och att han har kunnat komma ut! Magen är nästan helt borta, redan. Jeansen går på och preggobyxorna är ett minne blått, tjohoo! Jag klagar då inte!

Tre dygn, så länge har vår bäbis varit hos oss. Våran bäbis, min och C´s.  Det känns fortfarande helt overkligt, att han är här. Men på ett vis känns det som att han varit här så mycket längre. 

Dagarna går och vi bekantar oss med varandra. Lär oss att det där lilla lilla knorret betyder mat, byter blöjor i massor, lilla P är en hejare på att slurpa mammas mat och pussar och snusar på de där helt otroligt mjuka, lena kinderna. 

Vi åkte hem redan på lördag förmiddag från BB så igår var det dags att åka upp igen för att ta spruta och undersökas lite. Sprutan var inte alls rolig men allt annat såg prima ut, en frisk liten kille! 

Pappan måste ut ibland och sköta djuren. Det är nästan hjärtskärande att han måste lämna oss men just nu ligger de och gosar tillsammans i soffan. 

Vädret är helt otroligt ute idag, precis som jag önskat. Det blir en premiärtur idag, jag tror ni kan gissa med vad.

Kram från lilla familjen så länge!