Hej på er!
Har varit lite nere igår och idag. Tråkiga tankar har dykt upp, som vad vill jag egtligen? Är det här rätt? Vågar vi satsa/orkar vi satsa på det här? Visst man måste hoppas man måste tro att de blir bättre, men hur länge då? Finns det någon framtid som mjölkbonde överhuvudtaget? Och när ska man inse det? Hur länge ska man våga hoppas? Just nu är allt så orationellt på gården känns det som. Sysslor som hör till rutin tar sån tid att utföra. Och allt som ska göras går allt annat än på rälls. Det går sönder, man hinner inget. Som idag till exempel. Jobbat hela dagen men vad har jag gjort egentligen som har gjort någon nytta? Ja alla djur har rent och har mat men de måste de ju ha varje dag! Man måste ju komma någonvart också….Aja så är läget hos mig just nu, lite smått förvirrad. C har bärjat plöja lite men de gräver för bredband överallt där vi ska plöja så vi får vänta ut dom lite.
Nu har vi börjat årets babyboom. Har fått tre kalvar på två dagar och nu ikväll kom ännu en. Naturligtvis fel kön av fel ko. Det är nämligen fulaste kossan i lagårn…Seminerad med en köttras för att vi inte vill avla på henne och ha kvar hennes kalv. Det är lättare att få iväg dom om tjurarna har köttras i sig (de blir större och "kättigare") eftersom att köparna föder upp dom just för köttet. Men naturligtvis blir det en kviga…Inget vi kan behålla och inget någon annan vill ha heller…Typiskt.
Nu har jag intagit soffläge och det blir nog så hela kvällen. Trevlig kväll!
Typ 1 minut gammal 🙂
Mitt liv som bonde 