Dag: 14 juni, 2014

Gräset är alltid grönare på andra sidan

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Brandman

Idag har det varit en bra dag. Den där lilla luren jag tog på förmiddagen gjorde susen. En lejd dyngtunna kom och körde lite skit åt oss. Men återväxten har börjat ta sig så det kördes himla försiktigt. Vi har ju ingen gödning kvar! Det är betsällt ”lika mycket som vanligt” men det har ju kommit till lite mer mark eftersom. En lite tabbe helt enkelt. Det känns inte helt hundra bra att köra ut nu men lite vill man ju hjälpa till och göda marken så vi får nått på andra skörden också! 

Jag har gjort klart det nya betet! Precis klar innan det var dags för lagårn. Jag gruvade mig lite för hur det skulle gå att visa kossorna det nya eftersom att det alltid har varit en tråd i slutet av lägdan som gränsar precis mot den här nya där det har gått köttdjur förut. De skulle absolut kunna stå där som dumhuvven precis där tråden brukar gå trots att den är borta  –”Det brukar ju vara en tråd här så här vågar vi inte gå…” Den var jag rätt inställd på. Men tji fick jag! Och åt det bra hållet den här gången! Gick iväg med hela gänget, ropade och visade vägen och knappt några tveksamheter alls så sprang det ut på lägdan! De kanske har tänkt varje år  att –”Åå, tänk att få gå på det där betet!” Ni vet, gräset är alltid grönare på andra sidan… 

Så det var glädjeskutt och lycka att få komma dit. Det är otroligt stort! Egentligen skulle man dela in även den här i flera fållor men inte nu, inte i år. Det är så pass sent nu och gräset är långt så de får gå på hela, plus att det behövs xxx antal nya stolpar om man ska dela av! Nej, nästa år kanske. 

Nu är det sovdags. Hoppas inte nån buse får för sig att rymma ikväll igen. Jag har jour inatt också så kanske man blir väckt av ett larm. Men sova tänker jag göra nu i alla fall, förhoppningsvis så länge att det är väckaren som väcker mig. Godnatt!

C är ute och kör, förhoppningsvis sista natten för den här gången! 


Stod där och njöt en bra stund och tittade (och ångrade att jag inte tog med mig systemkameran!) . Kände mig så liten, som att jag var uppslukad av den maffiga naturen. Illgrönt, böljande landskap, en knallblå sjö och omringad av höga berg. En junikvällssol och så såklart prickenöver i, mina fina kor, lyckligt betande i det gröna gräset. Det här är en guldstund. Den stund som gör att jag älskar bondelivet. 

När ilskan lagt sig

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Sekunden efter att jag klickat på Publicera igårkväll ringde telefonen. En kviga är utanför stängslet i Fällsvik. Jag hade alltså lagt mig och skulle väl somna inom sisådär 3 min men det var bara att kliva upp igen, klä på sig och dra iväg med bilen. 2 mil är det dit ut. Inte en sådär jätteglad P var det som åkte. Visste att den här kvigan är lite lurig, konstig, knäpp i huvet! Hon kan vara lugn ena sekunden och stå och klappa och prata med henne är inga problem men i nästa så kan hon springa iväg åt helt motsatt håll av ingen anledning, eller nån pytteanledning som jag inte kan lista ut vad det beror på! Hon är som ledaren också så när hon springer sådär med huvudet högt och blir som lite sprättig så stressar hon upp resten av gänget också, dumma! 😖 

Så det var med lite oro i magen om jag ens skulle få in henne, ensam! Tog med en kraftfoderhink och efter en stund, efter några vändor fram och tillbaka, flera näästan inne så fick jag in henne. 

På vägen ut tänkte jag bara att tur det är ljust i alla fall, så man slipper irra omkring i mörkret. Men på vägen hem när kvigan var inne och det mesta av ilskan hade försvunnit kunde jag ta in natten. Den dagsljusa juninatten. Inte många grader i luften men ljuset, dansande älvor på sjöarna och en enorm vit fullmåne gjorde mig lugnare. Så fantastiskt vacker och vad glad jag är att vi bor här uppe och får uppleva detta. Det blir inte mörkare än såhär. Det är bara att passa på att njuta den korta tid det vara, snart vänder det igen. 

Bums i säng där strax före tolv. Märkte inte ens när C kom hem några timmar senare när han var klar med att slå. Höll inte ens på att vakna av väckaren imorse men den vann till slut och jag klev upp och mjölkade. 

Vi åt frukost tillsammans jag och C imorse. En så himla mysig och välbehövlig liten stund tillsammans. Känns som att vi knappt träffas nu de här dagarna! Han har åkt iväg nu för att slå åt ännu en bonde här i bygden och jag tänkte faktiskt ta en liten blund.