En liten radiointervju om att vi vill satsa!

Efter morgongröten imorse kom lilla radiobilen på besök. Anton Kårén från P4 Västernorrland kom och ville prata lite om att vi tänker satsa på att bygga för mjölk igen.

Då antalet mjölkbönder fortsätter att minska, många är långt upp i åldrarna och har många gånger ingen som kommer att ta över när pensionen är inne så vill de lyfta fram oss som satsar. Få en positiv bild av det hela. Att det faktiskt finns dom som vill satsa på mjölkproduktion också. Sen att det är en tuff bransch kan man inte sticka under stol med, även om man känner ett driv och en positiv anda. Lönsamheten är låg (i det flesta fall) och det är mycket att förhålla sig till i lagar och regler.

Men. Det är vårt kall. Vi har ju provat på att vara mjölkbönder några år. Vi älskade det, tills bägaren rann över av flera olika anledningar och vi kom till vägskälet – bygga nytt eller lägga ner. Kalkylen på en ny ladugård gick inte ihop då, så det blev det senare alternativet.

Nu har vi också provat på livet som anställda. Jobba borta. Många fördelar med det, absolut! Lediga helger, lön in på kontot, inte ha huvudansvaret för allt som händer osv. Och ni vet ju att jag har stortrivts på min Borta-gård. Men. Sin egen gård, sina egna kor, styra sin egen tid. Det är ändå något annat. Jobba tillsammans och driva företaget framåt med han jag är gift med, jobba tillsammans med det vi båda brinner för. Det är ju det som vi drömt och trott att vårt liv ska se ut – tillsammans.

Trots att man är anställd, har schema och är ledig så känns det som att vi är mindre hemma. Och vi är ju hemma-katter båda två. Vi vill hellre lägga arbetstimmarna på vår egen gård. Och det är ju inte så att om vi är lediga så är vi lediga utan då har vi ju ändå 60-70 djur att ta hand om som det ser ut nu. Och trots att arbetstimmarna kommer att bli fler så kommer vi ha mer familjetid. För man blir på ett sätt mera bunden men å andra sidan mera flexibel att styra över sin tid.

Jag säger inte att det kommer bli en lätt resa men det är en resa vi vill ta oss an, för det känns rätt – för oss. Sen hur livspusslet i praktiken kommer att se ut med mjölkkor och tre barn det tar vi eftersom!

Så visst var det roligt att de ville komma och prata lite med oss om att vi vill satsa. HÄR finns en direktlänk till programmet och så får man spola fram 2h och 16min till min lilla intervju. Och även 2h och 45min en liten snutt till. Om ni vill lyssna!

Och så slutordet – ”Då kan vi försörja Sverige!”.

Lägesrapport.

Att låta dagarna gå utan den där stressen. Vilken grej. Nu har det ju bara varit ett par dagar som jag och barn varit hemma men ändå. Att köra balar till djuren på ljusa dagen, med barn som är på bra humör och inte hungriga eller trötta då det ofta blir den tiden efter borta-jobb och förskola.

Utsikten från en bal, en utav det bästa tycker Hedvig. Hon ska gärna sitta en stund på ALLA balar som vi ställer ut.

Vi kämpar på med vatten till djuren också. Drar ut och in låång vattenslang för att fylla upp badkar så de får dricka upp sig och sedan dra in slangen i källaren igen. Eller bara stänga vattnet på kvällen och dra in på morgonen för att tina den innan men kan fylla igen…

Men snickarna jobbar på och denna vecka ska vattenledning dras så förhoppningsvis har vi vatten i kopparna nästa vecka.

Nya lampor ska sättas upp i hela lagårn också innan vi kan få till och in djuren på riktigt som det ska vara, gruppera och få ordning. Längtar! Slaktbil är beställd också och ett helt gäng ska lämna gården om någon vecka. Det känns skönt faktiskt. Att bli av med lite djur, särskilt som det är nu. Och min lilla lycka, att bli av med tjurarna!

Nu är det kväll. Snön som kommit de senaste två dagarna regnar bort i detta nu. Jag har myst ner mig i soffan nu och har en stund innan jag går upp och gör barnen sällskap där uppe på övervåningen.

Trevlig kväll!

Djurflytt, farsdag och en första dag.

En helg. Hemma med hela familjen.

På lördagen skjutsades Lilla P till livets första barnkalas utan föräldrar. Det var spännande och anmärkningsvärt!

Mormorn hämtade upp lillasyster en sväng för ett besök på vintermarknad, bara hon och Hedvig. Spännande för henne att få åka iväg själv.

Så helt plötsligt var vi ensamma jag och C för ett slag. Vi passade då på att flytta lite djur. Djuren som varit på hygget på andra sidan vägen fick flytta över till ”rätta” sidan.

Alltid är det extra spännande att flytta djur när de ska över en väg. Men dagstrafiken var väldigt lugn och inte en bil kom under tiden. Och djuren skötte sig exemplariskt också! Att få med sig alla genom en öppning där det suttit tråd är ingen självklarhet. Särskilt med ett gäng småkalvar som ska behålla lugnet och springa rätt.

Foderhäckarna var laddade på andra sidan och de gick mot maten. Plus att några av dem, typ det coola mjölkkorna visste precis vart de skulle gå och visade vägen.

Lugnt och sansat! Då är det roligt att flytta djur!

Och igår hade vi en riktig söndag. Hälsade på Gammelmormor och handlade mat.

Och medans far och son gick ut för att utfodra lite och fixa vatten så tog jag och dottern en vila på soffan. Gudomligt skönt.

När lillan sedan somnat ute i vagnen passade jag och Lilla P på att baka en kaka till pappan och eftermiddagsfikat.

Slicka vispen, det bästa med att baka!

Så firade vi farsdag för pappan i familjen.

Min käre far ligger sjuk i lunginflammation (!) så han firar vi när han är piggare.

Idag är det måndag och en väldigt speciell sådan. Första dagen som preggoledig! Vi är hemma alla tre, pappan åkte till borta-jobbet igårkväll efter middagen då han hade tidig utfodring på schemat idag.

Vi får se vad vi hittar på idag. Nu är det dags att gå ut i alla fall!

Ha en fin dag!

Öronmärkning och tillsammansjobb.

Tisdag och köldrekord för säsongen. -12 imorse.

Men en skinande sol och krispigt där ute.

Inte en gnutta snö men stenhårt i marken. Skönt att slippa geggan…oo denna gegga som varit.

Barnen skjutsades på föris och C och jag hade några timmars hemma-arbete, tillsammans. De är inte ofta nu för tiden, dessa jobba-tillsammans-timmar. Det är ju så vi egentligen vill ha det. Det är så vi faktiskt har haft det större delen av vårt tillsammans-liv, jobbat ihop. Det är vår gemensamma passion, bondelivet. Men som läget ser ut nu och har gjort sedan vi la ner mjölken för tre år sedan så finns det inte på kartan att ha en heltid hemma, och än mindre två! Men förhoppningsvis är detta något som vi inom snar framtid kommer att kunna återgå till också, om vår dröm blir sann om en ny mjölkladugård på gården.

Men idag ställde vi upp behandlingsboxen och körde igenom alla kor, nästan. Och tryckte i ett nytt öronmärke på de som saknade. Dessa gula ”örhängen” är superviktiga. Det är kossans identitet, alla har ett unikt nummer. Gårdens nummer som de är födda på, ett nummer som är som deras namn och en kontrollsiffra efter det. Så de har varsitt personnummer kan man säga. Dessa är gjorda i plast och sitter skitdåligt rent ut sagt. De är ofta de tappar ett märke eller att de går sönder. Och har man en viss procent av besättningen som har ett trasigt eller borta så åker man på böter. Det kontrolleras när man får en kontroll av länsstyrelsen, vilket kan vara precis när som helst. Så att man måste titt som tätt gå igenom djuren och beställa hem de som saknar och se till att alla har två hela märken i öronen. Vi har gjort så nu att vi beställde ett extra märke till ALLA djur, så att det finns ett nytt till alla hemma. Man kan ju aldrig veta vem som kommer att tappa här näst. Och har man då använt ett märke så beställer man en till reserv. Så att vi hela tiden ligger en plus på varje djur. Det känns som en extra trygghet på nått vis.

Och så hyllar jag denna behandlingsbox än en gång. Guld värd alltså! Så himla enkel att driva in korna i och låsa fast en i taget och kunna arbeta i lugn och ro oavsett hur hispig och knäpp de är. Och stora tjurar. En bra trygghet också.

Lite underhållsjobb passade jag på att göra också medan C halmade och körde balar inför ett gäng dagar på borta-jobbet igen.

Nya saltstenar portionerades ut till damerna.
91an kommer springandes i panik när hon ser att hon håller på att missa något!

När vi sedan är klar med dagsgörat så åker C till borta-jobb och jag hämtar barn. Bra mycket tidigare än tänkt. De gav oss en lugn eftermiddag. Pärlande, matlagning och bad av barn innan middagen. En liten stund i soffan till favoritbarnprogram och sedan kvällsbok i sängen. Mys!

Och nu sitter jag här. Går ner titt som tätt och slänger in ved i pannan för att elda upp innan natten och den gamla träningscykeln står här bredvid och tittar på mig som ska få i uppdrag att få upp min puls alldeles snart.

Trevlig kväll!

Grå lördag

Lördag.

Regnet har öst ner precis hela dagen. Den vackra hösten börjar gå mot det där grå, blöta, tråkiga nu. Eller så är det just solen som lyser med sin frånvaro som gör att det känns extra grått.

Veckan som varit har varit en tuff vecka som jag nämnde i förra inlägget. Det har känts lite extra tungt helt enkelt. Jag kan bita ihop genom mycket, men ibland brister det. Och att vara gravid, (faktiskt i sista trimestern nu ju!) med hormoner och foglossning bidrar ju inte direkt till en lättare vardag. Fast jag älskar ju den här perioden också. Att äntligen ha slutat kräkas, klappa en mage som börjar bli stor och nästan känna konturerna av en fot genom magen när gymnastiken är igång.

Och att ändå ha fått lite energi tillbaka. Fått till några träningspass här och där. Där jag försöker tänka allt är bättre än inget. Bara att göra några övningar som stärker på ”rätt” ställen. Ger ju ändå något. Man behöver inte hålla på en timme och drypa av svett för att det ska vara värt det.

Imorse pussade vi pappan hejdå igen och har sedan haft hemmadag i ett sånt där tempo att vi tar det som det kommer. Ut i regnet på förmiddagen för att få det som måste göras gjort. Köra en bal till djuren. Där höll det på bli motgång igen då traktorn helt plötsligt stannade mitt i lerigaste hålan!

Men misstanke om glapp i tändningslåset så gick den igång igen och vi kunde komma därifrån och djuren fick sin mat.

Vi kastade in ved från en pall och hade ett himla flyt och teamwork där alla hjälptes åt att slänga in vedträn genom lilla källarfönstret.

Sedan innegrejande. En död mus hade fastnat i en fälla som jag inte visste var laddad men som jag kände lukten av direkt i morse att någonstans ligger en död mus, måtte det inte vara i väggen igen! Tur då att den gick att plocka bort och städa rent efter!

Gårdagens brödbak med ett gäng hjälpredor som slutade med mjöl i hela köket, precis så som det blir med barn i baket, städades bort lite mera noga än vad jag hade energi till igårkväll. Som att dammsuga ordentligt i alla hörn och så.

Och så avslutade vi med att äta tacos, mysa i soffan med glass och chokladsås och lagom till att kvällsboken var läst kom den där pappan hem. Busade och pussade sina barn godnatt och nu ska vi två makar inta soffläge.

Trevlig kväll!