Så
var dagen äntligen kommen. Vi ska få se våran bäbis. Tro ni jag kunde
tänka på något annat i morse under mjölkningen?! Nope. Som tur var hade
vi en tidig tid så det var bara att gå in, äta frukost och göra sig lite
fräsch och fin och sedan ge sig iväg. Ingen av oss kunde sitta still på
vägen upp.
Och
alltså. Vilken känsla. Magiskt. Det är ju en hel bäbis där! Ett huvud,
armar och ben som det var full aktivitet på och så det där hjärtat som
jobbar på för fullt. En bäbis, som jag och C har gjort. En blandning av
oss båda ligger och myser runt och växer på sig i min mage. Tårarna rann. Ofattbart men ändå så verkligt.
Och som pricken över i så sa bäbis hej till C för första gången igårkväll. Han fick sig äntligen en liten puff på handen. Lycka!
En lunch på stan och ett litet köp av små ursöta kläder. Det gåår ju inte att hålla sig helt nu!
Vi går omkring med leenden på läpparna båda två nu. Älskade lilla hjärta.
En tumsugandes liten skatt ❤
C tyckte att vi bara mååste ha den där bodyn med traktorer på! 😊
Och tänk. Om ett par månader kommer de där små, små strumporna passa på de där små, små fötterna. Denna längtan.
Mitt liv som bonde 