Att berätt nånting stort

Nu har säkert många av er sett på Unga Bönder. Våran story, min och Cs alltså, hur vi träffades. Han hävdar ju att det var jag som flörtade med han, ha! Det var han som smög bland hyllorna där på Ica och spanade in den blonda tjejen. Efter det tog han försiktigt kontakt. Jag kan ju säga att jag inte direkt var jätteintresserad. Vi träffades första gången på stadsfesten. Pratade lite och så. C ville träffas igen. Nja tyckte jag men okej då, till slut gick jag med på en träff. Jag som alltid varit blyg av mig tänkte att nä, varför inte? Jag kan ju få en ny kompis i alla fall! Så vi åkte ”date”. En bio bestämde vi. Och det blev den nya Ice Age! Hihi, lätt rolig och båda tycker att den är bra. Jag bjöd han att stanna på middag hemma hos mina föräldrar. Jättejobbigt tyckte C eftersom att han verkligen såg det som riktig date. Jag hade ju inga höga krav så jag tyckte inte alls det var konstigt. Han var ju trevlig och vi började bli hungrig, varför inte liksom?

Vi träffades sedan en gång till nån vecka senare sedan var det kört. Jag var där varje dag tror jag. Det är nu snart 6 år sedan. Det har såklart inte varit en dans på rosor, men vilket förhållande är det. Vi har gått igenom mycket både jobbiga och roliga saker. Vi är varandras motsatser men kompletterar varandra så bra.

För mig var det inte kärlek från första ögonkastet men jag är så glad att han inte gav upp. För han är ju min kärlek. Min klippa. Som lärt mig att sätta ner foten, slappna av från alla ”måsten”, få mig att skratta med nått dåligt skämt om jag är ledsen och min absolut bästa jobbarkompis. Vi driver vår gård tillsammans och det gör vi jäkligt bra måste jag säga!

Vi har fått livets gåva, vår son. Pontus har tagit oss med storm. Med en kärlek så stor att den inte får plats i oss. Vi är en familj nu. Mer sammansvetsade än någonsin.

I sommar ska vi göra, om det ens är möjligt, allt helt komplett.

Vi ska gifta oss.