Vinterkyla.

Mellan mjölkningarna var det en sån där typisk dag här. HJälpte C med utfodrning, mat och lek med Lilla P och plock och städ. På eftermiddagen tog jag en kall och krispig promenad med vagn och hund. Skönt och uppfriskande. Lilla P sov vidare i vagnen och jag satte mig i personalrummet för lite rapporteringar och sånt. Och en kaffekopp med pappan hann vi med också. Lilla P vaknade och pappan gick in med han. Mamman stannade kvar och gjorde lagårn. Kände mig himla frusen och tittade till slut på termometern. Drygt -10. Inte konstigt att jag frös om fingrarna!

En vy från eftermiddagsprommenaden, som hann bli mörk innan jag var hemma igen – fort går det! Titta granarna på berget. Vit/grå frostiga allihopa. Så fint men de ser så kalla ut, som att de fryser. Speciellt när det inte finns nån fluffig värmande snö.

Kallt har det varit hela natten och pelletsen har tagit slut! Så att kliva upp från det varma duntäcket imorse var inte alls särskillt lockande. Men upp måste man och nu sitter jag här inkommen från lagårn, en grötfrukost i magen och en sprakande vedspis som kämpar järnet med att hjälpa till att få upp värmen. Det gick mera pellets i helgen än beräknat så vi kommer intea att klara oss till i eftermiddag då pappa/morfar kommer med en pall. Men har man goa vänner så löser sig det ändå så C kommer snart hem med nån säck så vi klarar oss och inte behöver frysa ihjäl idag. Puss till er!

Pappan har satt upp en grind som vi hittade på vinden som suttit uppe på precis samma ställe när vi var små. Kanon att stänga av mellan vardagsrum och kök nu när man har en unge som gärna kryper (fort) iväg på äventyr (och bus). Jag smälte lite vid synen av far och son och en liten som gärna ville hjälpa till.

-Pappa går det bra?