Tre dagars jobb den här veckan. Och nu har jag helg.
Jag trivs. Mer och mer kommer man in i allt det nya. Korna är fina och supergo och trevliga arbetskamrater.
Och så har jag insett nånting. Jag gick ner till vår lagård igårkväll för att hjälpa C en snabbis och plötsligt förstod jag varför jag inte har varit där sedan vi slutat mjölka.
Att se allt. Tavlan där det aktuella står, vilka kor som ska skiljas av, kalvar som ska ha mjölk och så. Det känns så tomt. Det gäller ju inte längre. Och allt där i lagårn har liksom bara blivit lämnat. Alla våra rutiner, allt som gjordes två gånger om dagen varje dag står stilla. Det känns på ett vis som att det är dött.
Att vara på en annan gård känns bara roligt, att få jobba med det man tycker om. Men att gå i vår lagård känns bara tungt och sorgligt. Det går väl över det med men just nu så känns det så,
Men då vet jag ju det. Kanske jag behöver sörja lite på nått vis och ta ett nytt andetag innan jag kan blicka framåt i vår lagård,
Som tur är håller C ställningarna där nu. Och idag hämtade mamma/mormor Lilla P när hon slutade lite tidigare från jobbet så C kunde gå jobba några timmar på eftermiddagen. Jag svängde förbi och hämtade min Lilla när jag åkte hem.
På så vis behövde det inte bli allt för sent för C ikväll. En liten stund nu i soffan, nyduschade och trötta. Känns fint att ha en sån där ledig dag imorgon igen.
Godnatt!
Mitt liv som bonde 