Kategori: Okategoriserade

Kvigor till salu.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

En tidig morgon är avklarad hos damerna. Damerna som är lite färre nu. 10 st åkte på slakt i veckan. Tråkigt såklart men det gick rätt bra. Det var de på slaktlistan så det var liksom väntat. Att det var så många samtidigt var väl det som var jobbigast. Jag sorterade ut dem efter morgonmjölkningen men sedan var det C som fick lasta på bilen.

Så det går ännu fortare att mjölka nu. Vilket är skönt. Nu vill jag egentligen slut så fort som möjligt. När vi nu tagit beslutet så vill vi få det gjort så fort som möjligt. Varje mjölkning är ett projekt att ta sig igenom. Även fast det går lite bättre än för en vecka sedan men det är fortfarande jobbigt.

Vi har beslutat oss för att sälja korna. Det blir för lång omställningstid att behålla våra och så är ju mjölkkorna inte de bästa köttleverantörerna heller om man ska jämföra med rasrena köttdjur. Så det får bli så. Vi har 10 dräktiga kvigor som är betäckt med en stamboksförd tjur som är till salu nu om ni är eller vet någon som är intresserad så hör gärna av er.

paulinawesterlund@hotmail.com

Idag är det pissväder. Regn. Tarktordrängen är ute och sandar på livet.

Mycket som jag vill hinna med idag. Imorgon är det en firardag som det ska bakas lite till. Skulle vara skönt att få sånt bortgjort idag.

Men först har vi en lugn mysig morgon här inne alla fyra, ja Moster Fanny är fortfarande inneboende.

Kram så länge!

Lillungen går i Nalle Puh pyjamas och vill helst vara med Moster Fanny hela tiden.

Viljan att hjälpa.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Här sitter jag, i morgonrock och kaffekopp i köket. Lilla P läser favoritboken På bondgården och pappan pratar i telefon med person efter person.
Drängen har varit i lagårn nu på morgonen och vi har fått sovmorgon hela Lilla familjen. Fast det har varit lite sisådär med sömn då en Liten är lite snorig.
Igår var mamma/mormor och pappa/morfar här och jobbade. Så förutom morgonmjölkningen hade vi en heldag utan jobb.
C ska inte, får inte jobba så mycket och för mig är det stopp. Stopp i huvudet. Jag vill inte gå ut och göra något. En fruktansvärt konstigt och jobbig känsla. Men som sagt nu har vi ett ljus att blicka fram emot. Och vi får fantastiskt hjälp av omgivande vänner och familj. Man blir rörd av omtanken och viljan att hjälpa.

Det är mycket att tänka på nu, hur vi ska göra denna omställning på bästa och snabbaste sätt. Det är verkligen inte ”bara” utan kommer att bli både svårt och tungt.

Men, vi tar en dag i taget.

Att ha en ettåring.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Vi har en ettåring här idag.

Vår älskade lilla bäbis är inte bäbis längre. Ett helt år har alltså gott sedan fick upp min lilla klump på bröstet.

Det känns som igår.

Men nu har det alltså gått ett år och det firades såklart idag.

Efter att mamman kommit in från lagårn imorse, uppvaktade vi de lilla på säng med paket och kex. Lite konstigt tyckte han nog att det var när vi kom insjungandes mamman, faster Natasja och Farfar Hans.

Lilla P ville vara med och se när faster bakade kakor. Blöjunge med världens finaste silkeshår.

Sedan användes mammans och pappans present på en gång i födelsedagsbadet. Roliga badleksaker!

Lunch och lång vagnsovning ute och sedan kom gästerna. Lilla P var i sitt esse och den första presenten han fick var en rolig dregglis (det tyckte inte pappan dock då det var traktorer av fel märke på…)

Det dukades fram tårta och kakor. Lilla P fick en alldeles egen tårta (han får inget socker alls än), bananglass med lite kako med grädde och några hallon.

Som förövrigt var supergod! Den kommer jag att göra till mig själv i framtiden! Superenkel också, frys in banan och mixa – klart!

Efter paketöppning och avtackning av alla fina, snälla vänner skypade han med farmor i Belgien som inte kunde komma den här gången.

Vi tog en liten vila när alla hade lämnat huset.

Och senare på kvällen kom de sista och uppvaktade. Stora barn sprang omkring och lekte och Lilla P såg ut att vilja hänga på. Men det gick inte riktigt så bra för lilla tröttisen, de var lite för stora och snabba i tempot.

-Hallå, är ni här inne?

-Tusan, jag missade.

Nu sussar han sött efter superfin dag. Han hälsar tack till alla som kom och uppvaktade och för så fina presenter!

Mamman ska sussa hon också nu och försöka smälta just det att hon nu faktiskt har en ettåring. Lätt är det då inte!

Men otroligt stolt är hon och pappan över den bästa Lilla P som finns. Du är vårt liv vännen ❤

Ps. Det har varit tyst här några dagar och kommer så att fortsätta vara en stund till. Jag vill inte gå in på varför just nu utan lämnar det så. Jag ville bara visa den stora dagen för er i alla fall. Kram kram så hörs i senare! Ds.

Hopplöst.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Alltså, jag vet inte vart jag ska börja.
Vilken skitdag det var igår!
Jag orkar inte gå in på detaljer men allt känns så himla hopplöst. Det är fruset överallt, kulvert, gångar, vatten, avlopp, mjölkgropen, Lilltraktor, stor traktor. Ja de två sistnämnda är ju inte pga kylan men det är något som inte funkar vilket försvårar mycket jobb.

Det känns så fruktansvärt långt bort till något sånärt fungerande lagård. Så igår var en riktig tung dag.
En av de värsta faktiskt. När man tappar hoppet helt, ja då är det inte lätt.

En av baksidorna att inte Lilltraktorn funkar är att vi inte kan köra mat till kvigorna riktigt. Då det är anpassat efter den…

Så en bal vid gaveln och sedan är det bara att haffa högaffeln och börja handskotta till 30 kvigor.

Tog en paus och pustade lite. Klockan var mycket, magen hungrig och tårarna brände. Men man kan ju inte bryta ihop och bara gå in. Djuren måste ju ha mat.

Det blev en tidig kväll i säng och igen en tidig morgon imorse.
Vi fick igång John Deeren igår och kunde köra balar åt korna (ja en sprint till lastare på stora JD är borta så den går inte att utfodra med. Det kopplas ju hejvilt mellan plogblad och lastare dagligen nu…).

Idag slås vi av ännu ett problem. Blåbärsmjölk igen. Tar mer om det en annan dag.

Drängen mjölkade ikväll. Känns som hundra år sedan sist. En kväll fri från mjölkning.
Och vet ni vad jag gjorde? Jag åkte på gymmet. Det har inte blivit nån träning på ett par dagar, med allt jobb och bäbis och så. Men nu, C var hemma med den Lilla och jag drog iväg. Och å-å-å. Jag inser gång på gång vad jag älskar detta! Gymmet är verkligen en fristad. Inte en tanke på frusen dynga och blåbärsmjölk utan bara där och då, bara jag.

Kommer hem helt hög, lyrisk och ömma muskler. Ingen överkroppsträning då den får sig en omgång dagligen så det är benen och magen det kommer att kännas i imorgon, lovely! Och så intervaller på bandet. Det behövdes verkligen det här. En urladdning av allt det jobbiga.

Nu har vi haft en lugn kväll. Soffläge. Imorgon är en ny dag och då tar vi den då.

Godnatt!

Det sanna bondelivet.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Vaknar, går ner och gör en välle till den Lilla sneglar på termometern, -20.5. Vill bara krypa ner i sängen igen med de där två pojkarna men nej, bara att klä på sig och gå ut.
Möts av en kall krispig vägg men ju närmre lagårn jag kommer inser jag det värsta. Det är kolsvart! Jordfelsbrytaren har löst. DET.ÄR.INTE.SANT. Det betyder alltså att lagårn är strömlös, cirkulationen till vattnet går inte så allt vatten till alla djur i lagårn har frusit, skraporna står och golvvärmen i mjölkgropen är inte varm. Plus att ett smartskaft glömde att stänga båda dörrarna till gropen igårkväll så det var lika kallt (i den annars isolerade, något varmare) gropen som ute. Fast jag har ju bara mig själv att skylla…
Så jag fick börja med att fylla massa hinkar hetvatten och gå och tina upp hela mjölkgropen. Alla organ var fastfrusen i ställningarna.
En förbannad P som hatar kylan framträdde ganska snabbt. Inte blir det bättre av att händerna är kalla som isbitar hela mjölkningen heller och kor som är sega.
Gick in i det varma tankrummet lite då och då och värmde mig så man klarade en stund ute i kylan.

Lilla P skjutsade vi till mormorn och morfarn på förmiddagen så vi kan försöka lösa det akuta här. Vi har nu kört balar till korna och ska till kvigor innan vi ska börja skruva ner vattenledningar och tina upp, jippi. Men nu har vi tagit en värmande kaffekopp i personalrummet så vi klarar oss en stund ute igen.

Det sanna bondelivet.