Sitter nu vid frukostbordet efter en morgon i lagårn. Allt var frid och fröjd, det flöt på som vanligt tills 521 kom in. Hon är lite lurig, hon har perioder av att vara dryg. Nu är en sån period och jag blir stentokig! Har fått knyta benet på henne ett par dagar, annars sparkar hon av sig, mitt i mjölkningen. Och har hon börjat finns ingen hejd! Då åker den HELA tiden. Men imorse hade jag inget rep (hade den som grimma till Lovis igår) och jag orkade inte gå ut och hämta det. Det spelar liksom ingen roll om man blir arg på henne och försöker vinna över hennes sparkar eller om man agerar coollugnt och bara sätter på organet igen. Spola vatten på precis när hon ska lyfta benet henne också har jag provat, försök till uppfostran…Men förgäves! 
Detta är en ko jag inte skulle sakna en sekund om hon skulle försvinna! Skulle vilja ha henne på slaktlistan men naturligtvis mjölkar hon ju skitbra…
Humöret blev förstört. Extra känsligt på morgonen när man är halvtrött och utan mat i magen (farligt för Ps humör!) så det ska gärna flyta på.
Ännu en sak inträffade då de sista stod inne. Hörde ett himla brak när jag höll på att ge kalvarna. En ko hade trampat utanför där de står. Trampat på vakuumledningarna så de släppt och blivti krokiga. Tuur ändå att alla kor var mjölkade. Jag grejade och försökte få tillbaka dom men lyckades bara delvis. Det pyste luft.
Så får ta med mig C och försöka få tillbaka det efter frukost.
Jag fick upp humöret igen blixtsnabbt när jag var klar och skulle gå med en hink kraftfoder till Lovis och Mini ☺ Varm morgonsol och gosiga mu!
Mitt liv som bonde 