Månad: augusti 2014

Att inte kunna hålla sig

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig, Träning

Godkväll. Här sitter jag nedbäddad i soffan och ser en film som går på tv. Som vanligt orkar jag väl inte se klart hela utan det blir sängen snart. Undra hur många halv-filmer man har sett egentligen…

Kossan har inte klivit upp idag. Hon ser ändå rätt pigg ut, äter och dricker så väntar ut det lite till. 

Lite tid i lagårn idag, lite extra tid till kalvarna, kossan och så utfodring. Jag åkte på Nordingrås Blomsterhus då de hade 50% på allt. Fyndade himla bra! En superduperfin krok som jag sneglat på tidigare och en favorit i blomsterväg – Passonsblomma.Svängde in hos mormor och morfar och fick fika. 

C har varit borta och kört hela dagen och Niels tog lagårn. Jag gick en prommis och mötte C när han var påväg hem. Eller ja, det blev ju inte så mycket promenad, kunde liksom inte hålla mig från att ta några löpsteg. Några blev många. Inte alls fort men o så skönt det var! Huur ska jag klara mig utan det?! Just nu känns det som att  jag aldrig kommer att börja tycka om promenaderna. Speciellt nu när hösten kommer. Den höga luften, det vackra färgerna och man svettas inte ihjäl. Men det är bara att anpassa sig. Kanske göra som den här gången, ta bara nåågra löpsteg i alla fall 😏 

C har åkt iväg igen. På nöje den här gången. Grabbkväll. Det är han så värd! Umgås och ha kul, inte bara jobba hela tiden. 

Nej nu blev det reklam igen, nu ger jag upp. Godnatt på er! 

Inte på fyra månader!

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Gravid, Ledig

Godmorgon, ännu en trög morgon i lagårn. När ska den här tröttheten ge med sig? Eller är det inte preggotrött nu utan jobbtrött? Saksamma, less på att vara trött i vilket fall som helst. 

I torsdags blev det några lediga timmar mitt över dagen. Jag och Niels (C vill inte) åkte med C´s föräldrar till deras segelbåt. Snacka om storm! Herregud vad det blåste. Det var nästan lite väl för min smak. Det lutade liiite för mycket för att det skulle vara trevligt vissa stunder. Men det var himla mysigt ändå och gofika på båten var inte helt fel 😃 

Och! Något stort hände. Jag drack en kopp kaffe! Jag har inte druckit kaffe på fyra månader. Så fort bäbis kom till magen har jag inte velat ha. Från början mådde jag nästan illa bara av lukten. Det är det enda i matväg jag inte har kunnat äta/dricka, jo! Riskakor, det får jag kväljningar bara jag tänker på. Men nu gick det bra med en kopp kaffe och den var till och med gudomligt god! Konstigt vad kroppen får för sig 😊

 

Till förfäran

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Nu blev det ju sent ändå. Jag som skulle lägga min tidigt idag. Men en sen kväll i lagårn, middagslagning och dusch så blev det så.  

Jag tog en powernap efter frukost. Gick ut och kollade kossan och såg till min förfäran att hon inte klivit upp än och att livmodern hade åkt ut igen! NEJ. Ringde och pratade med vet. Hon ansåg att oddsen inte såg så jättebra ut om hon inte hade kommit på benen än, trots att hon är en väldigt liten ko och verkade pigg när hon åkte. Och att den fallit ut igen är ju naturligtvis heller inte bra! Jag och C diskuterade hur vi skulle göra. Kosta på henne ännu mera (ett veterinärbesök är inte gratis!) och nu hade det naturligtvis gått över på jourtid = mycket dyrare, eller ta bort henne på en gång. Man vet ju inte om honblir bra heller om vet kommer en gång till. Men självklart när något sånt här händer så är det ju en bra-ing. Antingen högmjölkare eller en trevlig ko. Denna lilla dam har en superbra härstamning och är så himla go! Varför kunde det inte vara de lilla tjocka, tråkiga röda kvigan som också ska kavla inom kort? Det hade inte känts lika hårt. 

Men vi beslutade i alla fall att ta hit veterinären en gång till. Det är värt ett försök tyckte vi båda. Hon gjorde några försök att kliva upp men var vinglig på benen trots lite mera kalk och golvet är så halt så hon fick ligga kvar under hela mjölkningen på lite strö ute i skrapgången. C åkte iväg och slog åt nästa bonde och jag och Niels gjorde lagårn. Ännu en gång kom lilltraktorn till undsättning då vi skulle försöka få in kossan i en box när vi var klara. Inte det lättaste men det gick till slut! Så nu ligger hon på  mjukt och halkfritt underlag så om hon skulle vilja  prova ställa sig upp så är förutsättningen mycket bättre än på det hala golvet. Nu får hon ligga där och vila upp sig under natten så får vi se hur hon mår imorgonbitti.

Ikväll är det mycket partay här omkring. Sensommarfest i Övik och stordragaren Duo Jag i Norrfällsviken. Hoppas alla får en trevlig fredagkväll vad ni än sysslar med 😊 Jag ska sova nu, med min sängkompis Skrållan. Han finns alltid där när C är borta 😘 

Godnatt!

Vilken morgon!

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Vilken morgon det här blev! NU halv elva kan jag sätta mig och äta min frukost. Jag har haft lagårn så tror ni att jag är hungrig?! 

Det var tortyr att kliva upp imorse. Det gick inte! Fruktansvärt trött. Altandörren stod öppen så det var lite kyligt i rummet. Att ligga där under det varma täcket i vår gudomligt sköna säng var något jag ville fortsätta med. Men till slut, lite sent kom jag upp. Mjölkar korna och när jag närstan är klar ser jag att en av kvigorna har kalvat, i skrapgången. Men det såg inte bra ut. Det var inte bara efterbörden som låg bakom kon…Livmoderframfall. Jag har aldrig varit med om det. Antog att det var det och nu när man har mobilen på sig jämt var det bara att kika på google en snabbis och ja, ingen tvekan. Alltså hela livmodern kommer ut,  det ser inte så trevligt ut. Typ drygt en halvmeter långoch kanske 25-35cm i diameter hänger den ut från kon. Men det verkar inte göra jätteont. Hon låg där hur lugn som helst. Jag var nog mer uppstressad än henne, huga kossan! När man aldrig har sett det förut ser det ju ut som att det måste göra hur ont som helst! Så det var bara att ringa veterinären, igen. (VARNING: Det kommer en bild på detta längre ner så ni som är lite känsliga vet om det.)

C hade åkt iväg för att slå på bortaplan. Kalvarna skulle ha mjölk, korna mat, gångarna skrapas med lilltraktorn, kvigorna var utan bal och mjölkgopen skulle spolas. Tack och lov så kom Niels ner och hjälpte till. Annars har jag inte varit inne än. Han fick hjälpa lite när vet kom också och få henne att ligga rätt. Sedan utfodrade han alla djur medans jag var med veterinären och kossan. 

Orsaken till att det händer kan vara en besvärlig kalvning eller också om kossan har kalkbrist-kalvförlamning. Man trycker in livmodern igen och då brukar de repa sig så vi håller tummarna att det går bra. Hon hade även kalkbrist (ovanligt för en förstakalvare) så hon fick kalk också. 

Nu har den efterlängtade frukosten lagt sig till rätta i den tomma magen och dagen fortsätter. Jag berättar om gårdagens äventyr lite senare, det blir så mycket annars 😊 

Ha en bra dag! 

Såhär ser ett livmoderframfall ut. Det ser så mycket värre ut än vad det är.



Och ett litet smakprov på nästa inlägg 😊

Som en gåva från ovan

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Gravid

Jag har varit uppe och mjölkat nu på morgonen. C kom ut och skrapade gångarna och körde ut foder. Som ni vet har ju motorn gått sönder till skrapan så vi skrapar nu med lilltraktorn två gånger om dagen. En ny motor har kommit men ingen som har någon jättelust att få dit den och bära in skrapor igen. Hur länge går de den här gången? Vad går sönder härnäst? Den är så smidig den här minitraktorn att det funkar rätt bra. Men det skrapas bara två gånger om dagen till skillnad från varje timme när skraporna går så det blir lite bajs i gångarna. 

Men nog med utgödsling. Jag skulle ju berätta om vår nya dräng! En gammal klasskompis från Belgien ringde och hörde om vi hade något jobb. Han har en egen gård hemma tillsammans med sin far men det funkar inte så bra med pappan så han kände att han ville komma därifrån. En kille som VILL jobba. Från dag ett har jag varit impad. Man märker att han är bonde, han har eget. Man behöver inte peka han bara gör. Han SER det som ska göras, han  har ett minne som jag vet inte vad. Kommer ihåg korna, vilka som är tre-spent, vilka som ska i spann osv. Han är för bra för att vara sann känns det som. Vi har nästans svårt att hålla han sysselsatt hela tiden, för det är just det han vill, jobba. Det där med en fet lön är inget krav, så vi kan förhoppningsvis ha honom utan att bli helt ruinerade. 

Det är just det här vi har drömt om men trott att det inte är möjligt. Den där stressen över när min mage växer och jag kommer att måsta dra ner på jobb, hur ska C klara sig själv? Det går inte, vi MÅSTE ha någon. Och Niels har nu kommit som en gåva från ovan. Nu håller vi tummarna att han vill stanna hos oss!

Här görs en skiljegrind till kvigorna, äntligen gjord!