C har gjort morgonmjölkningen. Vi har ätit frukost och vinkat av mormor och morbror som åker hem till Belgien igen. C har gått ut för att laga skrapan, ja hur många dagar gick dom? 3-4? Det vilar en förbannelse över utgödslingen, det är jag stensäker på. Jag sitter här på altanen och skriver innan jag också ska ta tag i något. Helst inte inomhus som jag hade tänkt, har ni sett vädret! Värsta mitt-i-sommarn (fast man kan andas och inte förgås nu 😏). Härligt!
Idag är en stor dag. Bäbis i magen går in i 20:onde veckan, 5 månader. Halvvägs! Det går fort nu. Från det att magen ploppade ut bara för drygt en vecka sedan så känns det som att den nu växer lite för var dag som går. Men lite nojig börjar jag att bli ändå. Fem månader och bara en liten mage. Mår bebben verkligen bra? Växer den som den ska? Men det är lite lugnande att jag känner mini där inne så ofta. Så fort jag sätter mig virvlar det rörelser och små puffar där inne i lillmagen. Jag, och C såklart, kan knappt bärga oss tills det är dags för ultraljudet! Dagarna kryper fram nu men snart, snart får vi se vår lilla skatt. Det där med väntan tycker jag inte om. Tålamod, inte min grej. Vill helst ha bäbis i min famn nu. Men samtidigt är det mycket som ska ordnas innan liten är här också så kanske är det bra att det tar lite tid att gro en bäbis 😊
Mitt liv som bonde 