Som väntat var det var det kyligt imorse, första frosten. Tur jag räddade mina pellisar igårkväll!
Provmjölkningen gick som en dans imorse. Eller ja, när vi väl kom upp ur den varma sköna sängen. När alla kosspr var mjölkade åkte vi på morgonkaffe i ”Kojan”. Personalrummet hos en annan bonde. Dit C ofta brukar åka då han mjölkar på morgonen.
Hem och blanda foder, C spolade gropen. Lovis hade fått för sig att hoppa ut ur hagen imorse, Mini stod ensam och ropade på henne men det verkade hon inte bry sig om. Hon hade gått till de andra, större tjejerna och åt av deras mat. Men tam som hon är var det bara att gå dit och hämta henne. Gick efter som en hund hela vägen tillbaka till Mini. Behövde inte ens en kraftfoderhink 😊 Bästa! Såna stunder är världens boost! Sånt man blir glad av, sånt som gör att det är det här man vill hålla på med. En kalv man ”uppfostrat” sedan hon kom ut. En egen personlighet, man vet hur hon funkar. Är så tam att man skulle kunna ha henne lös på gården (som hon nu var en stund) och som följer en som en hund. Lycka i bondehjärtat.
C har börjat snickra på pumphuset. Ett nytt försök att bygga in pumpen för vintern.
Jag ska ut och ta tag i något på listan jag med, tänkte bara kika in och säga hej 😊
Här är en lite liten Lovis, bara några minuter gammal. Snart fyller hon ett år!
Mitt liv som bonde 