Månad: september 2014

Halvtid!

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Gravid

C har gjort morgonmjölkningen. Vi har ätit frukost och vinkat av mormor och morbror som åker hem till Belgien igen. C har gått ut för att laga skrapan, ja hur många dagar gick dom? 3-4? Det vilar en förbannelse över utgödslingen, det är jag stensäker på. Jag sitter här på altanen och skriver innan jag också ska ta tag i något. Helst inte inomhus som jag hade tänkt, har ni sett vädret! Värsta mitt-i-sommarn (fast man kan andas och inte förgås nu 😏). Härligt!

Idag är en stor dag. Bäbis i magen går in i 20:onde veckan, 5 månader. Halvvägs! Det går fort nu. Från det att magen ploppade ut bara för drygt en vecka sedan så känns det som att den nu växer lite för var dag som går. Men lite nojig börjar jag att bli ändå. Fem månader och bara en liten mage. Mår bebben verkligen bra? Växer den som den ska? Men det är lite lugnande att jag känner mini där inne så ofta. Så fort jag sätter mig virvlar det rörelser och små puffar där inne i lillmagen. Jag, och C såklart, kan knappt bärga oss tills det är dags för ultraljudet! Dagarna kryper fram nu men snart, snart får vi se vår lilla skatt. Det där med väntan tycker jag inte om. Tålamod, inte min grej. Vill helst ha bäbis i min famn nu. Men samtidigt är det mycket som ska ordnas innan liten är här också så kanske är det bra att det tar lite tid att gro en bäbis 😊

  

Har vi nån utbildning för att vara bonde?

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig

Nu sitter jag nerbäddad i en fåtölj i köket där vi alla sitter och
surrar. Med en ny mysig filt omkring mig som jag fyndade idag på mitt
lilla stadsbesök. Hade lite ärenden att utföra och så passade jag
såklart på att ta en snabbis på stan och en liten fika innan jag åkte
hem.

En
halv kaffekopp på altanen i eftermiddagssol innan det var dags att bege
sig ut till lagårn för dagens andra pass. C var hemma idag och
sysselsatte sig mid lite småfix här och där.

Nu när jag ändå är igång. Jag fick en fråga härom dagen.

Hej Paulina! Följer din blogg och har en längre tid tänkt att fråga er
båda – vad har ni för utbildning? Det krävs en hel del specifika kunskap
utöver vanlig bonn-förnuft om avling, foder, mm, så det vore kul om du
kunde berätta! Tack för en bra blogg!

Ja det krävs mycket kunskap inom det här yrket. Och det är inte bara en ska ha koll på och veta så mycket som möjligt om. Det är precis så, aveln är en en stor del, fodret, mjölken, kalvarna, brunster – seminering, korna i sig, ja det är mycket att ha koll på! C har gått lantbruksskola i Belgien där han är ifrån. Gymnasienivå. Han har varit intresserad sedan han var liten av jordbruk och hjälpt till lite hos kompisar som haft gård. Jag har inte gått någon skola alls med lantbruksinriktigt. Jag gick gymnasiet på Sandö Räddningsgymnasium. Naturlinje med inrikting Brand och Räddning. Tänkte
inte att jag ville bli bonde. Jag har ju vuxit upp på gården, varit med
sedan lill-liten, hjälpt till, gått med kalvar i grimma, sommarjobbat
hemma så länge jag kan minnas så jag vet hur allt går till. När vi båda
jobbade här hemma och tankar fanns på att ta över gick vi en
distansutbildning på Forslunda i Umeå under ett år. Just bara för att få
nånting på papper! Men jag ska vara ärlig, klart man lärde sig saker
men det var ingenting som liksom var nytt. Man kan ju det mesta. Sen att
man kan grotta ner sig hur mycket som helst på molekylnivå i tex foder
men har man som vi, en lagom stor gård (nästan liten idag) och vi är
bara två så funkar inte det riktigt. Vi ska ju ha koll på ALLT. Man ska
kunna så mycket som möjligt om allt men det finns inte tid till att ge
110% till alla delar. Det ska fungera i praktiken också. Är man större
kan man dela upp lite mer på arbetssyllor. Någon har ansvaret bara för
foder och en annan bara för korna osv. Vi har lite olika intressen jag
och C, vilket är bra. Han tar gärna lite mer ansvar för maskiner och
vall och jag för korna, kalvar och avel.

Alltså.
Vi har ingen direkt utbildning. Man lär sig hela tiden vilket är en del
av tjusningen i detta yrke, man blir aldrig färdiglärd; -”Nu kan vi allt!”
Det kommer aldrig att hända. Och alla bönder och alla gårdar gör på
olika vis, har olika mål och olika system och det funkar, för dom.
Vilket jag gillar också. Det finns inget rätt eller fel på nått vis bara
bra och mindre bra lösningar.

Sedan
ska man våga fråga! Fråga andra bönder om råd. Fråga flera för som jag
sa så gör alla olika och det gäller att hitta något som passar här, för
oss.

Jag
har fått så himla mycket av att vara uppväxt i det här, helt gratis. C
har alltid varit intresserad och också varit med på gårdar sedan liten
men har man aldrig jobbat med kor och vill börja så ska man gå någon
kurs tror jag, för det är ju så mycket olika delar att hålla koll på och
alla är viktiga. Sedan är det nyckeln; Tiden lär! Tid och erfarenhet
och det kan man aldrig få i skolbänken 🙂

Hoppas
du känner att du fick svar på din fråga och att jag inte svävade iväg
allt för mycket. Kul med frågor! Gör som Kristy och ställ en fråga om
det är något ni går och funderar på. Det är inte farligt och inga frågor
är dumma vare sig man är bonde eller inte!

Oj nu måste jag sova! Höll på att somna för en timme sedan så nu är det hög tid att säga hej till kudden. Godnatt!

Här kommer några bilder när vi tog hem kalven från betet härom dagen. C´s morbror Johnny tog kort. 

Här är mor och dotter.

Lillen fick vänta i traktorn medans vi försökte få hem mammako.

Hjärta Rotsidan

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig, Mat

Vi
var lediga från kvällsmjölkningen igår, lite oväntat faktiskt. Oskar vi
har haft lite som hjälp några gånger dök upp fast vi trodde att han
inte kunde så vi blev väldigt positivt överraskade!

Men
om gårdagen. Jag åkte till en naprapat på förmiddagen. Har läänge länge
varit stel och spänd i ryggen. Längs efter hela ryggraden på båda sidor
och mellan skulderbladen. Jag har rullat på min triggerpoint-rulle och
det blir lite bättre. Nu, eller för ett tag sedan började jag få ont på
en punkt bak på rumpan. Det känns när man går och ibland kan jag inte ta
ett springsteg utan att det känns som en kniv som sitter där! Trodde
först det var foglossning eller början till det men det är liksom på fel
ställe. Tänkte att det kanske hörde ihop med någon muskel i ryggen till
slut. Så jag tänkte att ett proffs måste ju veta! Och det var
ingetdera. Muskeln är för kort. Bra nyheter! Lite stretching bara så ska
det där blir bättre. Hon masserade, tryckte och pinades. Både skönt och
ont. Det sprakade rejält när hon knäckte till en spänning i ryggen. Tur
att hon vet vad hon gör!

Efter
denna sköna pina åkte vi allihopa ut till Rotsidan. Ett måste att
besöka när man är här, tycker jag. Gick längs klipporna och njöt av det
lugna havet. Efter det blev det lunch/middag på Fiskarfänget. Plankstek
tog vi alla, med lax eller oxfilé – fantastiskt gott!

Jag
somnade igen i bilen påvägen hem. Farligt att äta sig mätt och sedan
sitta still. Jag fortsatte den lilla napen hemma i soffan en stund.

Gick
ut till lagårn ändå och gav lite kalvar. Två till har kommit och de
måste lära sig dricka ur flaskan så Oskar slapp hålla på med det.

Idag
var det jag som klev upp och mjölkade igen. C slängde ur sig en sån där
oförskämt bra deal man inte kan tacka nej till, trots att jag var så
trött igårkväll.

Idag får se vad hittar på. Sista dagen vi har gäster i huset. God morgon alla!

Ny hat-ko

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Godermorgon. Kossorna är mjölkade för morgonen. Inte helt problemfritt. Jag har en ny hat-ko. Jag har egentligen aldrig gillat henne. Hon har sina perioder då hon får för sig att sparka av sig mjölkmaskinen innan hon är klar, typ när hon har ätit upp sitt kraftfoder. Man går tålmodigt dit och sätter på igen, står och väntar och så fort man vänder ryggen till så sparkar hon av sig igen! Aaaarhhh! Det är som att hon gör det bara för att jävlas. Står man och tittar på henne låtsas hon som ingenting och står så snällt men så fort man går en bit då flyger maskinen av. Alltså. Jag. Blir. Tokig. Det spelar ingen roll hur man gör för att försöka få henner att sluta med de där dumheterna. Bli arg på henne, stå och passa och spruta vatten när hon har minsta tendens till att röra foten (som med hundar, straffa redan på tanken innan handlingen hinner ske), bara låtsas som ingenting och bara lugnt och sansat gå och sätta på maskinen varje gång hon sparkar av men förgäves! Ja man kan ju knyta fast benet på henne men hon ska tusan inte överlista mig! Gör man det rör hon inte en fot, då vet hon att hon sitter fast. Åå, smarta, dumma ko!  

Så hon förstörde min morgon kan man säga. Efter henne var mitt humör inte på topp. Men nu är jag klar och frukosten ligger i magen så nu är jag som folk igen 🙂 

Jag ska iväg en sväng nu på förmiddagen. Jag berättar efteråt hur det var. Nu ska jag gå och byta om! 

En gröttallrik gör allting så mycket bättre.

En septemberkväll

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Mat, Träning

Och
så var denna dag till enda också. Dagarna går fort, fullt upp med saker
och ting. Det blir inte jättemycket tid till att kika in här men bättre
sent än aldrig.

Det
var C som mjölkade imorse. Efter frukost fick vi besök av en som är
intresserad av att eventuellt börja jobba lite här. Vi gick runt och
kikade lite så vi får se om det kan bli nått.

Sedan
var det mission kalvhämting. Lillkalven från igår hade tagit sig ut ur
boxen, ut ur lagårn, genom hela gården och ut till sinkorna igen.
Chockade såg vi att hon var och sprang omrking där på hygget med de
stora korna igen! C fångade liten (de är otroligt snabba för att vara så
små!) igen, på med grimma och promenad tillbaka till lagårn igen.
Busunge.

Jag
åkte en snabbis på gymmet på eftermiddagen. En halvtimmes pass,
försökte använda tiden effektivt och det gick rätt så bra. Det där
drivet, lusten till att träna och ta i har som ni vet inte riktigt
funnits där. Den värsta tröttheten har lagt sig men drivet för träningen
är fortfarande en bit bort känns det som. Det enda som jag känner att
jag vill göra det är att springa…Är det inte typiskt.

Men glad och nöjd över att jag fått mig ett träningspass i alla fall åkte jag hem, bytte om direkt och ut för mjölkning.

C
fixade ett trasigt lysrör i mjölkgropen och lite annat småfix. Vi
gjorde kväll tillsammans och möttes ännu en gång av ett dukat bord och
serverad mat. Nya grillen invigdes (kanske första och sista gången i år
den användes) och vi satt ute på altanen och åt. Inte helt fel att
kunna grilla och sitta ute och äta en septemberkväll. En tröja på och
det gick hur bra som helst. Det blev mörkt och det tändes ljus,
supermysigt.

Nu är det sängen och det är min tur att kliva upp imorgonbittti, så jag säger godnatt!