Det fortsätter att storma ute. Vi har gjort lagårn och nu är den goda gröten i magen.
Jag måste bara säga en sak. Angående inlägget igår och andra gånger då jag har berättat om det dåliga läget. Det är inte för att jag vill ha medlidande, att alla ska tycka ”- Men å, stackars stackars bönder” Tvärt om.
Jag är bonde och jag är stolt över det. Jag har ett värdefullt jobb jag går till varje dag och jag producerar världens bästa livsmedel. Jag berättar hur läget är. Det har jag gjort sedan jag började den här bloggen, Mitt liv som bonde. Exakt så, hur livet är som bonde. Det är så många som inte har någon som helst aning om hur det ser ut idag. Det är inte det idylliska Bullerbyn, som jag så gärna önskar att det var, vill ha det så! Men verkligheten är långt ifrån. Jordbruket i Sverige håller på att bli utarmat. Alla har sagt i alla tiden att det kommer att bli bättre! Och jag förstår varför de säger så, hur de alltid kan låta så säkert. Folk behöver mat, varje dag. Befolkningen i världen växer. Vi producerar mat, det borde gå som en dans! Men då vi allvarlig går på knäna, det går knappt runt, vi kan inte ta ut en skälig lön för jobbet vi gör och det ligger på smärtgränsen mest hela tiden. Nu är det tydligen så att vi ska producera lika mycket mat i världen som vi gjordt under de senaste 8000 åren det kommande 40. Förstår ni hur mycket det är?! Att vara bonde borde ju alltså vara framtidsyrket! Och kanske det blir så, men hur kan vi inte märka av det nu? Befolkningen ökar ju hela tiden. Många människor i världen är fattiga och går hungriga och vi kan inte gå runt på att producera mat? NÄR ska det då vända?!
Många förstår att vi har det tungt men ibland kan man få en spydig kommentar som; ”-Du har ju valt det själv.” Ja, det har jag ju men det har väl alla andra också? Alla väljer väl sitt jobb? Av olika anledningar. Visst går det så tungt och är så jobbigt men sluta då. Men det VILL man ju inte! Det här är världens bästa jobb, det är det. Det är inte en dans på rosor men gillar man det man gör så går det.
Det är mer än bara ett jobb, det är en livsstil. Ja det kan man väl säga att det är. Men samtidigt är det ett jobb också, vårat jobb som vi ska leva på. Sen är det ju olika för oss bönder, hur vi ser på saker och ting och olika förutsättningar och så. Vissa tycker inte att man ska klaga på den dåliga lönsamheten, för att det just är en livsstil, en hobby inlindad i sitt jobb. Men jag anser ju att vi driver faktiskt ett företag, ett företag som alla andra företag. Det är ingen lek för att vi ”gillar djur”.
Sen det där med lön. Privat lön. Här är det säkert också jätteolika hur mycket alla bönder tar ut i månaden. Beroende på hur verksamheten går och vad man prioriterar i livet. Jag fick en kommentar igår, där förslaget kom att vi ska sälja bilen. Att det var väl ett onödigt köp när det går så dåligt. Men det löser ju inte problemet. Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska säga men som sagt så måste vi tänka långsiktigt nu. Det kommer en bäbis. Alla har rätt till föräldrapenning. Vi tar inte ut en fet lön i dagsläget. Och om vi ska dra ner på våra löner pga att mjölkpriset sänks blir det inte mycket att leva på sedan. Och visst i det läget måste man ju dra ner på utgifter. Men grejen är ju att vi inte ska behöva komma dit! Bilen har ju inget att göra med att det går dåligt. Det är ju hur vi vill använda vår del av lönen. Att vi måste offra vår privata ekonomi, bara dra ner på lönen lite lätt när det blir knivigt. Och det är ju en utväg man måste ta då om inget annat går att göra. Men snacka om spark i magen. Att få ännu mindre för det man gör. Det är ju inte direkt taggande. Som sagt från en lön som redan idag inte är på miljoner…
Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls. Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA tankar.
Det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är helt sjukt att vi inte kan få betalt för det vi gör. Och det tror jag alla håller med mig om. Vi jobbar 7 dagar i veckan, 8 timmars arbetsdagar räcker inte till och ob-timmar hit och dit. Vi producerar världens bästa mat som vi försörjer folket med. Nog borde vi kunna ha det bättre?
Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls.
Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har
olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA
tankar. Det är så svårt att sätta ord på det hela tycker jag. Så mycket spelar in, man vill inte missa nått samtidigt som man upprepar saker. Man har så mycket i huvudet som vill ut. Lite stökigt inlägg, men jag hoppas att ni förstår mig rätt.
Kram på er!