Månad: december 2014

Sitter som berget

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Det går inga skrapor i gångarna. Tanken var att ta lagret från den havererade motorn, men det var lättare sagt än gjort. Den satt som berget! Trots hjälpmedel fick han inte bort det. Och idag är det helg. Så att åka och köpa ett nytt lager blir ju svårt…

Vi har varit upp tupptidigt båda två nu på morgonen och C har åkt till en bondekollega för att få hjälp med det där nedrans lagret. Förhoppningsvis kan de lösa det så vi får igång skraporna. Helst så fort som möjligt. Vi har lite saker inplanerat idag. Så jag vill så gärna att det ska få gå som det är tänkt. Jag håller alla tummar jag har för att den här dagen ska bli bra. Men det tror jag den blir, på ett eller annat sätt.

Frukostgröten är i magen och dagen fortsätter. Godmorgon lördag!


Mys i soffan igårkväll. Nu var ordningen återställd och Skrållan låg hos mig. 

En katt på halsen

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Godmorgon, godförmiddag, oj snart god eftermiddag. Här har vi sovit lite på soffan. Morgonmjölkningen är gjord för längesedan.
Idag ska lagret fixas till utgödslingen, förhoppningsvis och ska foderbordet göras iordning.

Skrållan brukar oftast ligga hos mig. Men nu när jag vaknade låg han så himla gosigt hos C. Undra om C vet att han har en katt på halsen… Gos!

I alla fall något

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Gravid, Ledig

Morgonmjölkning imorse. Båda två klev upp. Massor av plusgrader och det är ju bara så himla skönt. 

In för frukost. Grahamsgrynsgröt idag, med russin i. Och de ska man he i medans den kokar så de hinner bli varma och mjuka, mmm. Jag tog en powernap på soffan sedan. C träffade några skogsgubbar och visade vart de ska köra. De måste köra över våran åker för att komma till skogsskiftet de ska avverka och sist körde det mitt i lägdan hela vägen. Djupa spår som även nu efter plöjning och harvning fortfarande är kvar i backen. Gud vad jag körde harven över de där spåren…en miljard gånger kändes det som, ändå blev det inte helt slätt. Det förstör så otroligt! Man tycker ju att de skulle kunna tänka lite, att man kanske kan hålla sig efter kanten åtminstone? Men nu har C sagt till så vi får hoppas att de lyssnar.

Sedan satt vi lite i personalrummet. Lite pappersarbete. Och jag blandade foder till korna. Sedan tyckte C att jag kunde ta resten av dagen ledigt. Måste försöka få in det där med att trappa ner. Och nog behövs det. Jag har knappt gjort nånting! Det var ju inte tanken. Jag vill ju alltid passa på att göra så mycket ”privata” saker så fort man inte jobbar. Men det fanns ingen energi eller motivation över huvud taget. Jag tycker att det är så himla jobbigt psykiskt! Men jag måste lyssna på kroppen och det är ju bra att man gör det. Den är ju jättegravid och har fullt upp med att göra en bäbis. Så några timmar i soffan, jag strök i alla fall gardinerna som jag tänkte sätta upp och så lagade jag mat. Även det kändes motigt men nä tusan! Det är ju det absolut viktigaste att ta vara på tiden till, göra mat. Så jag snodde ihop en soppa. Ny favoritmat, soppor av olika slag. De är ju superenkelt att göra, jättegott och man kan variera i oändlighet! Idag blev det med köttfärs, potatis, rivna morötter och lök. Kanongod och otroligt mättande med allt kött.

Vi hade en anställd som mjölkade med under upplärning så C fanns tillgänglig i lagårn. Han satte äntligen upp den sista stora grinden hos kvigorna. Men det har jäklats idag också, såklart. En av MPCerna (”mjölkstationerna”) slutade fungera helt plötsligt och det gjorde att det inte ens gick att avsluta mjölkningen. Samtidigt hör han något som inte låter bra, ett lager har gått på motorn till skraporna. Suck! 

Han kom in och åt och gick ut nu igen. MPCn lever men vem vet hur länge och vad är det som är fel? Skraporna står men han skulle skruva bort lagret nu så man kan lämna in det imorgonbitti och förhoppningsvis få ett innan helgen. 

Nu ska jag sova i alla fall. Jag erbjöd mig att ta mjölkningen själv imorgonbitti då han tar jobbet nu. Godnatt!

Känslan av tillfredsställelse

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Jag måste bara kika in här en snabbis innan jag somnar för kvällen. 

Att komma ut till lagårn i eftermiddag var nästan trevligare än att komma in i huset när vi kom hem. Inne var det kallt, pelletsbrännaren hade slagit av sig trots att jag fyllde på rejält för två dagar sedan plus att vi haft källardörren på glänt så Skrållan kan ut och in som han vill genom kattluckan nere i källarens ytterdörr. Så det luktade lite källare i huset också. 

Vi gruvade oss att gå ut, oron över vad vi skulle stöta på. Det brukar ju alltid vara nått som ni vet. Men när vi kom in i lagårn kände man lugnet, på en gång. Korna låg och idisslade, eller stod och åt, skraporna gick i gångarna och foderbordet var inte ens tomt som vi trott, kalvarna låg och myste i halmen och såg himla nöjda ut. Vilken underbar känsla. Och så otroligt skönt att det kan få vara åt det här hållet för en gång skull. Det där lugnet. Alla djur är nöjda och allt är som det ska. Trots att man varit borta. Tack till mor och dräng som gjort att vi möttes av det här. 

Så jag njöt under hela mjölkningen. En sån där eftermiddag som man inser varför man valt det här. I dessa tuffa tider, tankarna virvlar hit och dit, hur ska det gå? Har man valt rätt? Hur länge orkar vi? Hur länge går det? Alla dom frågeställningar försvinner och jag njuter av att mjölka mina kor, säga ”-Hej gumman”  till mina favoriter när de kommer in och bara ha en känsla av tillfredsställelse i kroppen. Jag vill göra det här. 

Ikväll har vi ätit julgröt med LRF lokalavdelningen. Det var bowling innan men det hann inte jag på. C bowlade och hämtade sedan mig när jag var klar. Inte så mycket folk men jättemysigt. Första julgröten och första glaset julmust för året. 

Hotell är bra men inget slår känslan att krypa ner i sin egen säng. Det har jag gjort nu och nu ska jag slå igen mina blå. Godnatt! 

Såhär bor kalvarna och småkvigorna nu, jättenöjda är vi och det verkar dom också vara. Och korna ligger i sina sängar där till höger.

                                                                                                                                                           

Lyckat eller pannkakssmet?

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig, Norrmejerier

Nu har vi landat hemma igen efter nästan två dagar på vift. Igår morse tog vi oss ur sängen båda två lite tidigare än normalt för att hinna med allt och slippa stressa så in i norden. Allt började bra, det flöt på. Sedan var det en kossa som skulle kissa när hon stod och mjölkade. De vill alltid ställa sig lite bredbent då. Hon trapade utanför, in i gropen liksom. Trampade sönder vaakumrören som går längs väggen nere vid golvet. Alla organ föll av alla kor och grindarna håller sig inte stängda. Kor började gå ut ej färdigmjölkade och hej och hå. Fick ihop järnröret igen men det gick inte att fortsätta mjölka! Det fanns inget vaakum. Vi kollade alla möjliga fel, det pös ingenstans, vi stängde och startade om och allt vi kunde komma på. Helt plötsligt gick det och vi har ingen aning om vad som gjorde det. Aja huvudsaken det gick att fortsätta mjölka. 

Och där sprack ju hela planen. Säkert minst en halvtimme borta så helt plötsligt blev det bråttom, ändå. In, snabbdusch, se till att få med allt som skulle med, inte tid med frukost och iväg det bar. Först till mormor och morfar med vovven och sedan mot Umeå och Norrmejeriers ungdomsträff. Stannade till på en mack och köpte något ätbart till två vrålhungriga magar. 

Det började med lunch på mejeriet sedan skulle vi åka buss till Burträsk. Bussen stod och väntade på oss när vi kom dit. Alltså, vi hann inte med lunchen. Men snällt nog hade de tagit med i matlåda till oss så vi fick äta i bussen. 

Vi pustade ut. Tittade på varandra och sa herregud, tänk att det alltid ska vara på samma visa. 

Jag somnade ganska direkt på den där bussen. Trött! Den tog oss alltså till Burträsk Mejeri. Där har Norrmejerier gjort en jättestor investering för Västerbottensosten. Byggt ut så mer ost kan göras. Vi var indelade i grupper där vi roterade mellan att prata lite om lönsamhetstrappan på produkter, medlemsorganisationen och så fick vi en rundtur inne på mejeriet och produktionen av osten. Jättekul att se. 

Vi åt gott på restaurang på kvällen hela gänget. Vi gick drog tillbaka till hotellet rätt tidigt. Helt slut, båda två. Ganska tidig morgon imorse men sovmorgon i förhållande till att kliva upp för mjölkning. Att jag vaknade där strax före fem (inbyggd klocka?) var nästan skönt, känslan av att få somna om igen var inte dum! Någon som inte heller var så dumt var att starta dagen med hotellfrukost.

Idag har vi prata ekonomi. Mejeriets ekonomi och hur det styrs lite grann. Avslutade med lunch och sedan bar det av hemåt igen. Bra med såna här träffar tycker jag. Det har varit intressant, men vi känner båda två, ännu tydligare nu att vi måste vara lediga! Vi har varit som två zombies känns det som. Passa på att slappna av lite av att vara hemifrån men samtidigt vill man ju vara fokuserad och engagerad. Det blev mest pannkaka kan vi känna. Men vi ångar såklart inte att vi for. Jättebra upplägg och vi fick ju pusta ut lite. Men nu är det direkt pået igen. Bara att byta om och gå till lagårn. 

Jag vet inte ritkgit hur jag ska sammanfatta de här dagarna. Lyckat? Ja på sätt och vis. Men lite pannkakssmet. Att kunna slappna av är en utmaning, samtidigt som att inte slappna av för mycket (för då somnar man) men ändå vara engegerad. Ja en semester på riktigt skulle inte sitta helt fel, samtidigt som det var skönt att komma från gården liten, i alla fall två mjölkpass.

Nej, kossorna väntar och ikväll är ska vi iväg igen så det är bara att köra igång!

Västerbottensost  i massor på mejeriet i Burträsk.