Godkväll.
Jag har på allvar börjat dra ner på det här med jobb nu, äntligen. C gör det mesta själv. Det har funkat i några dagar. Hoppas att det kan få hålla i sig, drängen ska få ett schema så C blir avlastad nu framöver och så hoppas vi på att det inte jävlas så mycket. Det ska vara milt ett tag till och det jublar vi för!
Trots det milda vädret så kan det ju hända saker ändå. Som idag, punktering på mixervagnen. Den går ju bara de där 40 metrarna fram och tillbaka på samma spår dag ut och dag in så vad som hände just idag är det ingen som vet. Punka blev det i alla fall och det var ingen lätt match att få bort det däcket. Det har väl säkert aldrig någonsin blivit borttaget så det satt som berg kan man säga. Men till slut efter mycket slit var det löst och jag for iväg till däckverkstaden. Satte ett kors i taket att det hände denna lilla svarta klämdag mellan röda dagar och helg och allt som flyter samman de här veckorna. Vilken kris om det skulle vara stängt! Vagnen går ju två gånger om dagen så kossorna får mat. Men nu hade vi tur så däcket blev fixat. Lite bökigt att få tillbaka det också men till slut var det på plats igen.
C mjölkade och jag och magen gick in. Jag har dragit fram en byrå som stått i ett rum här till ingen nytta som ska målas och fräschas upp och användas som Bäbis garderob och annat smått och gott som hör lillen till. Ikväll målade jag över kvistarna med kvistlack och det fick räcka. Efter att ha varit igång och ”hjälpt” C idag, målat och städat lite inne tog krafterna slut. En sak i taget helt enkelt har jag ju äntligen lärt mig, att inte ha för många järn i elden samtidigt eller en plan att hinna med så mycket som möjligt. Nu är vi inne på högpreggo-mode. Jag gör det jag orkar och hinner och så nöjer jag mig med det.
Nu är det sovdags. C slumrar redan bredvid mig, och jag bli sömnigare och sömnigare av hans djupa andetag, så godnatt säger jag med.
Vad hjälplös jag kände mig idag. När C slet och slet för att få bort bultarna och jag inget annat kunde göra än att titta på. Men får ändå inse att jag faktiskt var till hjälp också. Allt runt omkring. Styrde traktorn, lämnade och hämtade däcket, problemlösning och sällskap såklart.
Mitt liv som bonde 