Idag vaknar jag av att telefonen ringer. Tulla-Maja från p4 Västernorrland. –Hej! Får vi intervjua dig? Typ om 30 sek? Eh, ja okej. Jag tror och hoppas att det inte var för osammanhängande trots helt oförberedd och nyvaken.
Men till det något större. Vi hade ju TV-PREMIÄR igår. Vännerna kom och vi satt och fikade lite innan det var dags. Nervositeten steg i vardagsrummet för varje minut som klockan närmade sig nio. När vinjetten drog igång skålade vi med lite bubbel. Premiär är premiär!
Och så började programmet. Varje gång det var på våran gård satt man och höll andan så fort det var ens egen mun som lät. Såå himla konstigt att se och höra sig själv! Och så inser man vad brett jag pratar! Ja man analyserar ju verkligen allt man säger. Men det var ju jättebra, hela programmet. Jätteroligt att se de andra bönderna. Se hur de har det. Tjusningen med detta yrke är att alla gör lite olika. Trots att det är samma yrke har alla olika lösningar och rutiner. Samtidigt som man ser alla likheter. En ko är alltid en ko. Hittar på hyss och kan lyckas med det omöjliga. Grejer som går sönder och såklart det brinnande intresset för det man gör.
Glada och lugna? Ha, skenet bedrar!
Det skålades med passionfruktsbubbel.
Att se sig själv…
Tur att Lilla P kunde vara i Annas famn när mamma och pappa var lite hispiga.
Lilla Axel och Kajsa tror jag var de som var lugnast i huset igår. 
Det var svårt att komma ner i varv igårkväll men när vi väl lyckades somnade vi och sov som stockar, alla tre. Lilla P tog sovmorgon imorse, jobbigt med premiär!
Så, nu är det igång. Sju avsnitt till ska visas och det är med spänning vad som kommer att dyka upp i de kommande programmen.
Någon somnade med kläderna på igårkväll. Och sov ut trots att det blivit ljust och mamman som surrade med radion. 
Tack alla ni för fina, peppande kommentarer som ni lämnar både här och där. Vi blir så glada! Puss på er!
Mitt liv som bonde 