Här sitter jag, i morgonrock och kaffekopp i köket. Lilla P läser favoritboken På bondgården och pappan pratar i telefon med person efter person.
Drängen har varit i lagårn nu på morgonen och vi har fått sovmorgon hela Lilla familjen. Fast det har varit lite sisådär med sömn då en Liten är lite snorig.
Igår var mamma/mormor och pappa/morfar här och jobbade. Så förutom morgonmjölkningen hade vi en heldag utan jobb.
C ska inte, får inte jobba så mycket och för mig är det stopp. Stopp i huvudet. Jag vill inte gå ut och göra något. En fruktansvärt konstigt och jobbig känsla. Men som sagt nu har vi ett ljus att blicka fram emot. Och vi får fantastiskt hjälp av omgivande vänner och familj. Man blir rörd av omtanken och viljan att hjälpa.
Det är mycket att tänka på nu, hur vi ska göra denna omställning på bästa och snabbaste sätt. Det är verkligen inte ”bara” utan kommer att bli både svårt och tungt.
Men, vi tar en dag i taget.
Mitt liv som bonde 