Igår gick jag upp strax efter sju för att mjölka, och inte för att jag försov mig. Vi kör på bara en mjölkning om dagen nu. Och det finns ju ingen anledning att kliva upp kl. 05.
Resten av dagen så gjorde vi typ ingenting. Så.himla.skönt. Inga måsten. Till och med jag gjorde knappt nånting inne. Gosade med en feberbäbis, kollade serier som vi annars knappt har tid med och bara va. Såna dagar existerar ju knappt på denna gård i vanliga fall. Så vi passar på att ta en sån när man kan nu.
C gick ut en sväng på kvällen för att trycka in foder och halma och lite sånt.
Idag har jag mjölkat nu på morgonen, 10 kor bara. Och så har vi lastat det dräktiga kviggänget på en bil som ska åka en liten bit söderut till en ny gård.
Och nu har vi gröten i magen och snart ska vi lasta på de sista fyra korna som ska till grannbonden. Sedan är det klart. Då har alla djur ska lämna gården åkt. Vi kommer att ha kvar åtta stycken tror jag att det blir och så hela skaran kvigor från lillkalven till semineringsklar. Men de ska inte semineras utan slaktas bort nu eftersom. Så himla tragiskt ändå. Vi har en jättefin kviggrupp nu avelsmässigt och att inte få fortsätta på dom utan bara slakta bort känns förjävligt rent ut sagt. Allt avelsarbete förgäves.
Men men, vi ska vara glada att vi fått de mesta av djuren såld till liv och bara de som är utslagskor har fått gå till slakt. Och så måste vi ju få någon slags inkomst lite här framöver så det passar ju bra att kunna skicka lite djur eftersom, innan vi byggt upp nån köttbesättning.
Så jag måste ju visa första bilderna på våra nya gårdsmedlemmar för er! 20 stycken såna här lurviga, kompakta tjoppar går nu omkring här hos oss.
Mitt liv som bonde 