Månad: februari 2016

En tidig morgon.

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Här sitter jag. Klockan är strax efter sex och jag har kommit in från lagårn. Tidigare än vanligt om man säger så. Nu för tiden tar det tid innan jag kommer ur sängen på morgonen och jag brukar nästan börja den här tiden…
Men idag var jag tvungen att kliva upp. C har precis åkt iväg hemifrån. Två dagar ska han vara borta. Lantmännens ungdomsträff. Skönt för han att komma bort lite. Jag ska försöka hålla ställningarna här hemma men det ska nog gå bra. Det är i princip ”bara” mjölkningarna (förhoppningsvis!) och imorgon eftermiddag är han ju hemma igen. Jag får hjälp med utfodring av korna, fantastiskt skönt. Och senare idag kommer moster Fanny hem från norr och ska bo här med mig och Lilla P, tänk så mysigt vi ska ha! Långhelg hemma blir det för systeryster också för på måndag är det någon som fyller år! Lite jämt och sådär också, halvstort.
Men nu tänkte jag skynda mig och lägga mig en stund så kanske jag får nån timmes sömn till innan den lilla snusande ungen tycker att det är dags att kliva upp!

God morgon!

För kropp och knopp

av Paulina, publicerad i Avel, Bondelivet, Träning

Jag hade tänkt att skriva här igårkväll men efter att jag kommit in från lagårn och ätit mat tog det inte många minuter innan jag somnade i soffan.
Så nu har vi börjat ännu en dag i februari. Solen skiner, precis som igår men det var lite kallt imorse när jag gick till lagårn.
Igår efter morgonmjölkning och frukost tog jag på broddar, packade ner en Liten i vagnen och så blev det en springtur i nysnö tillsammans med vovven. Apjobbigt! Med vagn och hela fadderullan men åå så skönt för kropp och knopp! Det har blivit glest med träning nu den här sista tiden. Det har inte funnits ork. Även fast jag vet att det ger energi och att jag mår så mycket bättre av det har det ändå inte blivit av, inte så konstigt heller egentligen. Så den här turen var efterlängtad och välbehövlig!

Lite coreövningar hemma efteråt och sedan när Lilla P vaknat åkte vi på lunch hos grannbönder. De har också ställt om från mjölk till kött så vi tänkte prata lite och få lite tips. Men vi är i en lite annan situation. Många som lägger om gör det under en längre period flera år tar det och det förstår jag, det är väl egentligen det bästa att göra men vi har inte den tiden. Varje dag är en pärs nu och vi vill bara få det gjort. Så det lutar mer och mer åt att vi kommer att måsta sälja korna ändå och köpa in rena köttdjur på en gång. Det är inte lätt alltså den här övergången. Vi har sjuhundraelva tankar i huvudet som snurrar hit och dit på oss.
Som igår. En av mina favoriter skulle kavla då på natten. Jag ställde henne i en kalvningsbox och förstod att det skulle ligga en kalv där på morgonen. Vad ska jag göra då? Ta in och mjölka henne, högmjölkare som hon är? Eller ska jag låta kalven gå med henne och dia som en amko? Om vi ska ställa om och göra så. Men jag mjölkade henne. Hon har så mycket mjölka också så kalven kanske inte hinner dricka och då blir det väl nån dum juverinflammation och sånt istället. Det blev en kviga också. Hade det varit i vanliga fall skulle jag bli hur glad som helst! En kviga efter en bra-ko och favorit men nu känns det nästan bara jobbigt.

Lilla vän, hur ser din framtid ut? Vart kommer du att hamna?

Viljan att hjälpa.

av Paulina, publicerad i Okategoriserade

Här sitter jag, i morgonrock och kaffekopp i köket. Lilla P läser favoritboken På bondgården och pappan pratar i telefon med person efter person.
Drängen har varit i lagårn nu på morgonen och vi har fått sovmorgon hela Lilla familjen. Fast det har varit lite sisådär med sömn då en Liten är lite snorig.
Igår var mamma/mormor och pappa/morfar här och jobbade. Så förutom morgonmjölkningen hade vi en heldag utan jobb.
C ska inte, får inte jobba så mycket och för mig är det stopp. Stopp i huvudet. Jag vill inte gå ut och göra något. En fruktansvärt konstigt och jobbig känsla. Men som sagt nu har vi ett ljus att blicka fram emot. Och vi får fantastiskt hjälp av omgivande vänner och familj. Man blir rörd av omtanken och viljan att hjälpa.

Det är mycket att tänka på nu, hur vi ska göra denna omställning på bästa och snabbaste sätt. Det är verkligen inte ”bara” utan kommer att bli både svårt och tungt.

Men, vi tar en dag i taget.