Vi har lite spridda kalvningar här på gården. Inte som de flesta att det klumpar ihop sig alla på någon vecka här på våren. Vi hade en tanke att få kalvar både vår och höst för att kunna skicka djur även på den delen av året då inte ALLA andra har färdiga djur och kö på slakteriet. Då det tar lite tid att komma in i ett system med kalvningar och skicka iväg så är vi inte riktigt där än. Speciellt inte efter ett år som detta med slaktköer.
Men hur som helst, vi har fått ett gäng kalvar nu i vinter. Och igår kom ännu en. Ursöt måste jag säga!
Aldrig varit med om denna päls! På riktigt sammetslen!
Men. Denna lilla krabat fick inte riktigt till det där med att dia från mamman. Kalven letade och letade och mamman sparkade lite och ja, de fick inte till det.
Annars sköter de detta själva på en gång. När kalven bara är några minuter gammal så kliver den upp och letar spenarna på vingliga ben.
Så vi fick hjälpa till igår kväll. Fixerade kossan och hjälpte kalven att hitta rätt. Det tog ett tag men till slut så kom hon på det! Den känslan när kalven bara tuggar på fingrarna och fattar inte alls tills att man ser att munnen och mulen formar sig rätt och sugreflexen är hittad! Sen slurpas det för glatta livet!
Nu får vi se hur det går för den lilla dag men vi är hoppfulla att detta kommer gå fint.
Nu är det onsdag. Ett tidigt bvc-besök ska vi på innan Borta-jobbet väntar.
Hoppas ni får en bra dag!
Mitt liv som bonde 