Lysande gröna ögon.

Den tänkta heldagen igår på Borta-gården blev VABdag. Lillstumpan är ”jöd i dompan” som Lilla P säger. Röd i rumpan alltså. Efter några dagar med många blöjbyten per dag så har det blivit väldigt svidigt. Så det smordes och smordes och gicks liten nakenfis igår.

Lilla P fick åka och leka några timmar ändå (då hon inte har nått som smittar) så kunde mamman ägna sig åt lite pappersjobb.

Och så en gårdsrunda såklart. Ankorna som fått provisoriskt inomhusboende när vi åkte bort i helgen fick komma ut igen. Strosa lite löst på gården under uppsikt innan de fick komma in i sitt hägn.

Så himla rädd för den där räven som stryker omkring gården. Han satt och tittade på oss på typ 100m avstånd den där kvällen när jag gjorde i ordning hos ankorna och bar in dom innan  vi skulle åka iväg. Två lysande gröna ögon satt mitt på betet i kolmörkret och stirrade. Obehagligt! Men det gjorde mig lugn att stänga in alla fjäderfän ordentligt innan vi lämnade gården.

När pappan kom hem på eftermiddagen åt vi middag och så åkte jag iväg en sväng till Borta-gården och gjorde lagårn åtmistone. Fördelen med robot är ju att tiderna inte är ristade i sten när man måste börja. Var tvungen att stanna efter vägen och insupa det vackra, vackra.

En fika med hela familjen hos bondekollegor på kvällen.

Nu har vi kramat pappan hejdå som åkt på Borta-jobb och vi ska göra oss i ordning att åka vi också. Kids på föris och mamma på eftermiddagsjobb.

Ha en bra dag!

En helg i Umeå

Vilken helg alltså.

Jag och kids tog tåget på lördag morgon. Nervös mamma som stod på perrongen med två små och en barnvagn. Men vi kom på, allihopa! I två timmar satt vi och läste bok, la pussle, fikade ostmacka och räknade tunnlar vi åkte igenom.

Ännu mer nervöst var det att komma av, få med alla grejer och sig själv ut. Jag skickad ut barnen till Fanny som stod och väntade men när jag tog vagnen så stängdes dörren! Panik! Tryckte febrilt på den där gröna ringen men inget hände! Folk började titta då jag i mer och mer panik försöker få upp den där dörren. Och efter några svettiga sekunder gick den upp igen, pju!

Vi vinkade hejdå till tåget och mamman kunde nu pusta ut. Vi fixade det.

Lilla P var sedan himla noga med att mamma kom med genom dörrar och uppför rulltrappor. Tror han blev lite nervös också att mamman skulle fortsätta med tåget när dörren stängdes…!

Praten inför denna trip till Fanny har varit Fanny, tåg och Lekland!

Gissa om pojken har sett fram emot detta. Ja vi andra också såklart. Och vilken grej, det där med Leos lekland. Vilket ställe!

Efter flera timmars lek kände vi oss (ja vi vuxna i alla fall) nöjda.

En vila hos Fanny och en liten snabbis på stan innan vi åt härlig tacos allihopa.

C anslöt med bil där på kvällskvisten. Efter att ha gjort klart i lagårn, den är tömd på gödsel! Ännu en punkt att stryka från listan.

På söndag morgon packade familjen in sig i bilen och åkte ännu längre norrut. Vi hälsade äntligen på bekanta, som också är komänniskor. Kikade på fantastiska kor och hade en trevlig dag.

Det var sen kväll var det när vi rullade in hemma på gården. Vi bar in sovande barn under ett spektakulärt norrsken.

En finfin helg som idag startades med jobbmåndag.

Nu väntar sängen, lite för sent är jag känner hur trött jag är, så godnatt!

Inte riktigt ”instavänligt” och en spännande helg!

När jag har morgon på Borta-gården så slutar jag vid tre och hämtar barn.

Då har man en liten eftermiddag tillsammans där vi för det mesta är ute och grejar på. Men igår kunde man ju inte missa att det var Kanelbullens dag! Det är ju ett sånt projekt att baka bullar tycker jag. Det ska blandas och jäsas och bakas och jäsas och jäsas och gräddas och tar typ en halv dag, tycker jag att det känns som! Trots det så älskar jag att ha bullar i frysen att bjuda då tillfälle ges. Men det var länge sedan nu… Morotskakan har blivit en favorit i stället! Men åter till Kanelbullensdag. Jag såg på morgonen ett hur bra tips som hellst, kanelbullemuffins! Lätt, snabbt och gott! Så istället för ingen bulle alls så tänkte jag att det där ska jag sno ihop med kidsen i eftermiddag.

Sagt och gjort. 3.5 åringen var mer än peppad på bakning så vi körde igång. I hop med smeten, smakprov på den såklart, i formar och så in i ugnen.

 

Resultatet blev dock inte rikgit sådär ”instagramvänligt” som man velat… När man lyfter på bakduken och ett gäng perfekta bullar, sådär att man nästan känner lukten genom skärmen visar sig där under.

Nej de flöt ihop helt så jag fick liksom skära ut lagom stora bitar ur en bit på vissa ställen typ.

Aja, det kan inte alltid lyckas men det var ju i alla fall goda!

Idag en rätt stökig dag med saker som inte går som man tänkt och man får egentligen inte så mycket gjort trots att det inte är en lugn stund.

Svamligt kanske men jag orkar inte gå in på dagen utan nu fokuserar vi på den kommande helgen! Den som vi är rätt taggade på hela gänget. Vi ska åka och hälsa på favoritmänniskan Fanny!

Jag och kids hoppar på tåget imorgonbitti och C ansluter med bil senare. Jag som inte är van tågåkare (har haft/har lite fobi, eller mer obehag). Men nu tror jag inte de tankarna kommer få så mycket plats, det som är mest nervigt är att underhålla två små på en tågsits (och få med och av vagnen?!).

Spännande ska det bli i alla fall!

Ha en fin helg alla ni!

Tidig morgon.

God tidig morgon.

En sån där morgon jag kliver upp alldeles själv, resten av familjen ligger och sover och det är sådär tyst.

Mjölken är slut men havregrynsgröten äts ändå, tillyxat med rårörda lingon i brist på annat tillbehör.

Kaffekoppen avnjutes i några minuter här också innan det är dags att sätta sig i bilen och åka till Borta-gården.

Jag gillar dessa mornar. Och jag är en sån som kliver upp i tid så man inte behöver stressa som en tok. Finns ju dom också, som hellre sover så länge det går och sedan bara kliver upp och klär på sig och så iväg. Men sån är alltså inte jag, jag vill hinna äta, fixa lite och ta en kaffekopp innan jag är redo att lämna huset.

Men, alla är vi olika!

Godmorgon torsdag.

 

 

Gårdshäng och att börja om igen.

Vi hade en på-gården-dag igår.

Pappan åkte och kom med ballass och vi andra grejade med både det ena och andra.

Lite extra tid till gårdsdjuren. Som att sitta en stund inne hos kycklingarna och gissa om det är hönor eller tuppar och hålla i varenda en, göra rent till dessa tvåbenta djur och fylla nytt vatten till ankorna.

En syssla som alla inblandade tycker är toppenkul!

Sen tog jag tag i något jag grunnat på länge. Nya sittpinnar till hönsen. Vi gick ”till skogs”, vårt kära beteshygge och hittade prima pinnar att använda.

Ni ska såklart få se resultatet en annan dag.

En sån där dag som jag gillar så. Att skrota runt på gården tillsammans med barnen. Pyssla om djuren lite extra och se hur de lär sig att hantera och knyta band till dessa djur.

Idag måndag. Mamman i huset klev upp tupptidig. Bilrutan skrapades (!) och hel-lysen på. Vad mörkt det blivit på bara några dagar nu på morgonen!

En heldag på Borta-gården. C körde hem de sista balarna så det kan nu strykas från listan, skönt!

Och ikväll, med pannlampa på blev det en springtur. Så nu gör vi ett nytt försök att komma igång igen. Då bihålor krånglar i typ evigheter.

Den var kort, mörk och gav trötta ben men man måste börja nånstans. Och det ÄR ju så himla härligt såhär efteråt! Nyduschad och fräsch med den där efter-tränings-känslan i kroppen.

Jag kommer att somna gott. Godnatt från mig!

 

 

 

Livstecken

Hej!

Dagarna tickar på alltså. Här är det fullt upp och min telefon krånglar med Wi-Fi och internet och allt sånt där viktigt för att kunna få upp nått här. Datorn är fortfarande inte fixad heller så det blir som det blir när tekniken sviker.

Hur har det varit i veckan då? Skörd både borta och hemma som sagt. Jag har varit den som kommit hem senare på kvällen (ovanligt nog i denna familj!) och C som roddat hemma-skörd och barn. Och det har gått bra, förutom då att mängden blev lite liten för oss. Det visste vi såklart om men nog trodde vi/hoppades vi på att det skulle se lite bättre ut. Så nu får vi se om detta räcker ihop.

Vi skickade ett gäng på slakt i veckan också. Inte just pga foderbristen utan dessa var planerade. Nästan alla mjölkdjur åkte. Alltså de som är av mjölkko-ras. De klarar inte riktigt det här livet som amko. Att gå med sin kalv i sex månader. Man kan tycka att de borde klara det galant som gått och mjölkat många liter mjölk om dagen men alltså nej. De blir helt utarmade av sin kalv. De är väl mer gjord att de kräver bättre mat för att hålla både hull och produktion vilket inte riktigt erbjuds nu på en diko-gård.

Så det var ett gäng förstakalvare som vi hade kvar som kvigor efter omställningen och tre tvååriga tjurar som lämnade gården. Några mjölkisar är kvar och det är dom som verkar klara att gå med kalv. Och visst känns det bra, att ha dom där gamla bekanta, trogna damerna där ute i gruppen.

Och det här är en lite lugnare helg. Eller ja, C har börjat köra hem balar på livet. En positivt sida av att det är lite bal är ju att det går snabbare att få hem alla åtminstone…

Idag får vi se vad vi hittar på. Om vi tar heldag och skrotar på hemma på gården eller om vi tr nån tur någonstans.

Så, ett litet livstecken från mig här och jag hoppas att det snart reder upp sig lite bättre kring denna teknik!

Ha det gott så länge!

 

 

Söndagsmys?

Denna söndagkväll slutade ju inte helt som jag hade tänkt.

Jag har haft jobbhelg på Borta-gården. Fredag-söndag. Det har gått fint. Helgdagarna har jag åkt hem mellan mjölkpassen.

Smågrejat på gården och så.

Det vackra vädret har lurats lite också och kalla vindar har blåst hårt.

Lillstumpan premiärade i Gammelmormor-stickad tjocktröja och sockar i vagnsvilan. Mysigt värre!

En stek sattes i ungen mitt i dagen idag, så den skulle få några timmar där på låg värme och vara klar i tid till att jag kom hem från lagårn.

C hade barnen med i traktorn de timmar jag var borta. Andra skörden har dragit igång. Nu tar vi det som är kvar att slå helt enkelt. Spännande att se hur mycket, eller lite, det blir…

Men det började ju naturligtvis med en punka på slåtterkrossen innan han kunde dra iväg, så både han och jag blev lite sena.

Kommer hem till slut svinhungrig! C har förberett rotsakerna i ugnen, köttet skärs upp och jag ska precis börja duka så ringer telefonen – tjurarna är ute.

Alltså NEJ. Vi släppte ut ett gäng vinterkalvar för ett par veckor sedan. Skygga är dom men lugnt tänkte vi, den nya tillgången till bete vi har i år med viltstängsel runt hela! De har alltså tagit sig ut på något vis ändå.

Bara att stänga ugn, lämna maten och packa in ungar i bil och dra iväg till grannbyn.

Jag är så trött nu men en sammanfattning av det hela var att det hann bli mörkt och det tog nån timme att få in gänget, med hjälp av både Kajsa och husfolket som erbjöd sig att in barnen.

Högg in på maten sedan, som inte alls hade den rogivande känslan av Söndagsstek liksom. Nu ville vi bara kasta i oss maten i hungriga magar, men gott var det!

Nu får ögonen i kors. Dags att sova för denna kommande vecka blir rätt intensiv alltså.

Godnatt!