Ro i själen, djuren går i en klar ladugård!

Å vilken dag. I bra bemärkelse.

Igår var barnen på förskolan, C hade hemmajobbardag så vi passade på att hjälpas åt att sätta upp sista wiren i taket inne i lagårn. Den som alla lysrörsarmaturer ska sitta på. Jag hade såklart preggo- tjänst och satt mestadels i traktorn.

Imorse kom elektrikern och satt under dagen upp sista raden lampor i taket i lagårn. Det är det och innerväggen mot garagedel som gjort att vi inte ha kunnat haft djuren på nästan mer än halva ytan i lagårn. Så vi har haft alla djur i två grupper i princip på ganska liten ströyta så det har krävts halmning precis varenda dag i princip för att hålla bäddarna någorlunda torr.

Men i veckan har både plåt blivit uppsatt och byggställning borttagen så nu var det bara lamporna kvar!

Sista väggen blir klar.

Så idag har vi tillsammans med hela familjen satt upp och tillbaka grindar, grupperat djur och nu på eftermiddagen när elektrikern rullade ut skyliften så närmade vi oss målet!

En stund när lycka uppstod. Visst är det inte det lättaste alla gånger att rodda en massa kor, ladugård och småbarn men så kommer stunder som dessa och allt är liksom värt det.

Hela familjen är med, jag såklart preggo i traktorn och bar in balar medans C och barnen strödde ut och fördelade med högaffel. Bus och skratt i det fluffiga ströet. Ja, som vi njuter, allihopa.

”Mamma, pappa har bäddat ner oss!”

Sen var det äntligen dags. Ser ni, lagårn är klar!

Egentligen är det precis likadant som innan branden i utformningen. Eftersom att inte hela brann ner (den är gjord i enbart stål och plåt så branden avtog när allt som kunde brinna hade brunnit upp) så långgrindar och så är helt intakta och vi använder samma. Mer på andra sidan som lite grindar och vattenkoppar och så blev skadade av hetta men i det stora hela så är det samma.

Och då såg det ut såhär när vi gick in ikväll! Alla djur på fluffig ströbädd. Fördelade i mindre grupper. Och det känns gott, ända in i själen.

Jag tänker, om denna känsla är såhär nu, tänk då när en ny mjölkladugård står klar?! Tanken är svindlande.

Fast den installningen är nog inte lika rogivande som denna. Eftersom att det då är en massa nya kor som ska lära sig en robot på nytt ställe så den första veckan där kommer vi nog vara allt annat än i just ro kanske….

Men det tar vi då! Nu är dessa djur på rätt ställe i den här lagårn som ju fått sig ett lyft!

Njut på den!

PS. På instagram Story finns det lite filmsnuttar från dagen och lagårn! DS.

Första december, kalender och hemmastök.

Vi har helg.

Familjetid, hemmajobb och hemmastök, precis som vanligt när alla är hemma.

Och så tar vi med oss varm choklad och går på en miniutflykt. Plockar lite enris med oss hem och njuter av att solen visar sig.

Och idag har vi ju också första december, första Advent.

Igårkväll kom kalendern på plats. Den som jag har haft under hela min uppväxt. Sydd och broderad av min älskade farmor. Det känns så fint att få ta fram den igen. Första åren för barnen har de haft en pixikalender. Där varje lucka innehåller en liten pixibok. De har varit superbra tycker jag till de små. Men nu har vi nog med miniböcker här hemma känns det som!

Så i årets kalender kommer det att ligga i en lite lapp i luckan varje dag där det står olika saker vi ska hitta på tillsammans.

Idag var det saffransbullsbakning!

Så just nu står degen på jäsning och ska snart bakas ut till goda bullar. Härligt första advents fika till ikväll tänker jag.

Ett stort projekt är även påbörjat eller det har varit igång ett tag, rensa ur, ta bort el och sånt men idag har C faktiskt börjat riva ikull den stora byggnaden.

Mormor och morfar kom förbi också med en kaka till fika mitt på dagen.

Nu ska vi som sagt baka ut bullarna. Pappa C har pausat i rivningen och gör nu sysslorna i lagårn. Han har borta-jobb som väntar två dagar nu så han åker ikväll.

Så en fin helg har vi haft och nu blir det hemmadagar på tu man hand för mig och barn igen.

Hoppas ni har en fin första december och första advent ni också!

Och apropå första advent så är jag med i Maskinringens kalender och var visst först ut! Lite kul grej där de lyfter en medlem varje dag. HÄR kan man kika på deras facebooksida och HÄR på deras instagram.

En veckostart och full rulle.

Denna vecka började med en heldag med saker på schemat. Kidsen skjutsades på föris och sedan raka spåret till MVC för koll av Liten i magen. Två flugor i en smäll blev det där då tandläkaren inte är långt därifrån och lagom efter en handling på affären så hade jag kontroll av tänder. Grönt ljus i både mage och mun!

Hem för att hämta upp mannen och sedan iväg på nästa möte. Lrf-konsult och bokslut. Det är med lättade axlar vi gör bokslut i år efter kämpiga år med verksamhetsomställning (mjölk till kött).

Väl hemma sedan byte från fina kappan till skitiga gårdskläder och ut till lagårn för lite djurflytt. Där jag självklart är försiktig med min mage. Det är C som får springa bland djuren och jag stå och peka på sidan om, typ!

Bädden är utkörd igen efter en bara några veckors användning då vi i panik måste ta in djuren. Men ut med det igen för elektrikern som nu satt upp en till rad med lampor.

Så nu är de grupperade lite mer som det ska vara. Alla kor med småkalvar är äntligen på rätt avdelningen (där småpluttarna inte kan krypa ut på foderbordet som några gör stup i kvarten…) och några kalvar är skilda från sina mammor som är över 6 månader.

Så nu lyssnar vi på koskrikande några dagar. Usch jag tycker detta är värre än med mjölkkorna. När vi skiljde ko från kalv efter något/några dygn. De bryr sig knappt. Men nu! När de gått ihop, diat och knutit ett starkt band under ett helt halvår tycker jag det skär i hjärtat att lyssna på sakna-ropen…

Men, de är ju stora och behöver inte mjölken längre så det är bara att göra det och gå med hörselkåpor i lagrån.

Idag har också varit hemmadag för C och han har halmat och ställt fram balar inför några dagar nu på borta-jobb.

Så nu har vi pussat han hejdå och intagit kvällsläge här.

Trevlig kväll!

Lyse och vatten, vilken grej!

För ett tag sedan tog vi in ALLA djur. Ett gäng har ju fått vara inne ett tag men nu kändes det som de bara måste få komma in. Det blir blötare och blötare ute men vi har liksom inte haft en färdig lagård att ta in dem i. Men nu har alltså alla djur fått komma under tak men på väldigt provisorisk yta än så länge. Eftersom att all vatten och el dras om på nytt så har vi fått ställa ut badkar och fylla manuellt med vatten som jag nämnt tidigare. Det har prioriterats hos snickare och rörmockare att få klart detta så fort som möjligt och nu äntligen. I torsdags skvalpade det i vattenkopparna igen!

Halleluja!

Även en rad med lampor blev klar och det lyser nu mer än bara den provisoriska lampan som är uppsatt så det inte blir helt svart för kossamu på natten, eller typ 2/3 av dygnet som det ser ut nu…

Så det händer grejer. På måndag ska en till lysrad upp och då måste det tömmas en bädd där kossorna går nu för att elektrikern ska komma åt så det för bli morgondagens göra.

När det är klart så är faktiskt en del klar i lagårn då! Där vi kan gruppera lite djur med eget foderbord och vattenkoppar. Och komma åt att ströa med halmrivaren och så, början på lite ordning!

C kom hem igår efter tre dygn borta. Jag åkte och fredagshandlade på affären, själv. Det kändes som lite av en lyxstund för denna mamma.

Och idag har vi grejat här hemma. Familjen har varit många timmar ute i gegg och duggregn. Utfodrat och städat ut lite ur gammla lon som ska rivas så småningom här.

Pappa C har gått ut igen nu här i eftermiddag och halmar åt djuren innan vi tar kväll i huset.

Hoppas ni får en fin lördagkväll!

Tid att komma in i det nya.

Det verkar ta lite tid det här. Tid att, landa?

När jag nu gick ifrån borta-jobbet så tänkte jag att åå så mycket tid det kommer att finnas nu! Jag har flera små projekt att ta itu med innan bebis kommer och äntligen får jag tid till det!

Men alltså, det har lite trögstartat om man säger så. Våra färbenade bilar till att börja med. De är trasiga på olika vis. Så en bil har vi just nu, som C haft hela sommaren och som andra bil men som vi nu måste fortsätta ha till vår riktiga är lagad. Vilket nu innebär att när han jobbar borta och sover över två och tre nätter så är vi ganska strandade här på gården jag och barn. Vilket inte gör så mycket egentligen, jag älskar ju att bara vara hemma. Så nu första veckan så har jag varit hemma med barnen i princip varje dag. Och det blir ju lite av en ny rutin att komma in i. Jag slappnar av på ett helt nytt sätt. Vilket i sig är jättebra men planerarhjärnan får lite utmaning.

Har man begränsat med tid hela tiden så får man en rutin, ett flow i det hela. Man ”måste” för det finns inte tid ”lite senare” för då är det natt och morgonen därpå är det iväg på jobb igen.

Så jag tror att det är mycket det nu, att ”äsch, jag har ju hela dagen på mig att städa undan, dammsuga, torka golv”… Som verkligen behövs just nu och lilla städmänniskan i mig blev också glad då mer tid hemma vankades och man kan hålla efter på en annat sätt. Ha!

Nu vaknar vi och äter frukost, myser runt i morgonrock länge. Barnen kollar på morgontv eller leker. Vi går ut på förmiddagen och drar ut den milslånga (typ) vattenslangen och fyller upp badkar till djuren. Detta bestyr är det viktigaste på hela dagen, vatten till djuren. Barnen har också hittat en ny favoritplats att vistas på och det är bland spillvirke i ladugården.

Det mäts och ritas och byggs dörrar. ”Så behöver inte snickarna göra det på måndag, mamma”
Perfekt älsklingar svara jag.

Sedan blir det sen lunch. Då jag inte riktigt bryr mig om vad klockan är hela tiden så visar det sig att vi alltid är ute längre än väntat. In för matpåfyllning och sedan en vilostund. Hedvig sover vagnen och Pontus får antingen en lyxstund framför ett favoritprogram eller så leker han i lugn och ro med sitt utan att bli störd av en virvlande lillasyster överallt.

Och sen är det kolsvart ute. Energin blir inte på topp och de där rummen på övervåningen jag ska ta itu med känns väldigt tunga. Men vi går upp. Flyttar lite saker, barnen har superkul och leker och vips så är det dags för middag igen och där har all energi för dagen sedan tagit slut. Myser en stund innan läggning, läser bok och nattar små.

Preggotrött, mörkret och att inte riktigt ha kommit in i den nya vardagen.

Men jag gillar det ändå. För att måstena och kraven har sänkts avsevärt. Vi tar dagen som den kommer och så får det vara så. Vilken lyx ju ändå, att ha det så. C försöker ju ställa så mycket som möjligt också innan han åker iväg, med halmning och utfodring och så vilket är guld värt. Men det är klart att det behövs köras nån bal ibland och så det där himla vattnet som dagligen måste ut till 70 djur… Men vi är hoppfulla om att det kan bli vatten i kopparna denna vecka!

Nu har C kommit hem också efter att ha spenderat helgen på Borta-jobbet. Så nu vankas två hela dagar hemma, det ser vi fram emot.