Författare: Paulina

Hej kära ni.

Tack för alla fina kommentarer ni lämnat både är och där efter Minis bortgång. Det var till och med en bonde som skrev till mig att de fått en liten kalv som de döpt till Mini och att de lite senare fick ett halvsyskon som de döpte till Lovis. Det är döpta efter vår Mini och Lovis. Hur fint är inte det?!

Igår var jag på jobbet hela dagen. C kom också efter att han lämnat Lilla P på Järnsta på förmiddagen. Hela eftermiddagen spenderades utomhus med jobb i solen (och blåsten!). C var kvar när jag åkte. Man har ju en dagistid att passa!

Vi tog det bara lungt här inne jag och min Lilla innan sovdags. Helt slut kände jag mig., trött. Jag som trodde att bihåleinflammationen börjat bli bättre. Men så kan det ju vara en kombo med att ha varit ute i blåst halva dagen också.

Kvällsjobb för mamman också när Lilla P somnar för natten. Körde balar till utekorna då det naturligvis började regna. Så blöt hann man bli. Men det var tur att jag började i den änden för regnet blev kraftigare då jag skottade ensilage till småkalvarna. Men det blev nästan mysigt att vara i lagårn då och handskotta med regnet smattrandes på blåttaket.

Bums i säng när jag kom in. Har ingen aning om när C kom hem, hörde inte ens! Men han låg där bredvid i sängen nu på morgonen. På andra sidan den Lilla som kommit upp från sin säng inatt.

Det tar emot att kliva upp från mina sovande pojkar. Men nu sitter jag här med gröten i magen och ska bara hälla upp kaffe i min ”to go kopp” och åka på ännu en dag på jobbet. Fast det blir bara halvdag idag för sedan får vi besök.

Hoppas ni får en bra fredag!

Något väldigt, väldigt tråkigt har hänt.

Igår när vi körde mat till kossorna ute hittade vi Mini död i hagen. Mini & Lovis – känd från tv paret. Mitt hjärta stannade lite när vi insåg att det var hon.

Det blev lite konstigt vinklat i Unga bönder då det var Mini som fick mest uppmärksamhet, visst är hon en stor favorit men min allra käraste är ju Lovis. Men de är ju ett par de där två. Alltid vid varandras sida. De hittade varandra ända från att de var småkalvar och har hängt ihop sedan dess. Riktiga bästisar.

Så det som gör extra ont i hjärtat är Lovis. Hon har förlorat sin bästa bästa vän.

Vi har ingen aning om vad som hänt. Det är sällan en ko bara dör sådär knall och fall men det händer då och då med några års mellanrum. Det kan vara ett brustet blodkärl, hjärtinfarkt eller vad som helst, det får vi aldrig veta.

Och som alltid så frågan man ju varför just hon? Vi har liksom bara några av mjölkkorna kvar som ska slaktas bort till hösten men Lovis och Mini skulle vi ju kvar, de skulle få hänga med i denna förvandling till köttproduktion och ge med som ”låtsasköttias, just på grund av att de är mina gòtjejer. Och så händer detta och ena halvan är borta,

Oturen ger aldrig med sig.

Så detta inlägg är för Mini.

Hon föddes på betet en solig morgon. Mamman var heller inte i största laget men Mini var den minsta kalv jag någonsin sett!

De gick snällt hem till lagårn. Jag behövde inte bära henne men jag var tvungen att prova då det kändes som att man bara kunde ta henne under armen!

Lovis föddes nån månad efter och det blev bästisar. De fick gå här hemma och vara ”röjsågar” sommaren efter, den sommaren som vi var med i Unga Bönder.

Det blev kända för sina bus…Som att gå in i lillstuga när dörren råkade stå på glänt.

Och hämtas in en sen kväll då vi såg att de var ute och gick alldeles på fel ställe när vi skulle gå och lägga oss. Inget kraftfoder eller rep behövdes, de gick efter som hundar.

Och så alltid, alltid tillsammans.

Sommaren efteråt gick de tillsammans dräktiga på hygget. Sida vid sida.

Och den här bilden är tagen för bara någon vecka sedan, på samma hygge. Igen sida vid sida. Jag har nästan ingen bild på bara Mini utan Lovis finns alltid där bredvid.

Imorse efter en tidig grötfrukost begav jag mig mot jobbet. En fantastisk fin morgon, jag njöt hela vägen i bilen av morgonsol och grönskan.

Efter en hel dags jobb med kossamuisar åkte jag hemåt i tid till att hämta på Järnsta. Men pappa C var inne precis och det var på håret för mig att komma i tid så han åkte och hämtade istället. Det är ju roligare att hämta än att lämna och det är ju för det mesta C som lämnar och jag som hämtar. Så pappan fick hämta idag.

Pussade gärnet på min Lilla solstråle när vi till slut träffades hemma. Ja pappan fick ju också en puss såklart.

Vi åt middag på en gång, vrålhungrig morsa! Sedan gick vi ut alla tre, Lilla P hoppade in i traktorn med pappa och så hjälptes vi åt att utfodra utekorna på hygget. De står alltid vid tråden när de ser att det är mat påväg så då är det himla behändigt att en kan öppna handtaget och ströja bort dom medans den andre kör in med traktorn.

När mat var kört så kopplades gödningsspridaren på. Det har varit hit en kille idag och bytt nån magnetgrej så nu går kraftutaget igen! När vi ändå var i farten så hoppade vi alla tre in i traktorn och åkte iväg.

En supermysig familjestund. Att åka tillsammans i en så fin vårkväll. Efter att ha regnat idag kom kvällsolen fram och det gröna blev så grönt! Åå vad jag älskar den här tiden alltså!