Önska kan man ju.

Ojojoj, vart ska jag börja? Jag börjar med det possitiva. Roligast så. Min telefon kom igår! Tjohoo! Dock är den ju huuur stor som helst, opraktiskt tycker jag, men jag ska inte klaga, jag har ju i princip fått en ny telefon. Och så var den vit…kanske iiinte den bästa färgen när man har detta yrke, men fin är den! (Ett tag…)

Igår hade C sin första match, hemma. Jag stressade i lagårn och åkte sen och kollade. Det blev förlust, med rätt mycket också. Men jag tyckte målisen gjorde ett bra jobb, det har kunnat vara tvåsiffrigt också..Men det värsta värsta med den här matchen var att C blev av med en tand, eller en och en halv tand! Som tur var inte hela roten och allt men helt av, så han har en fin glugg nu. Denna sport, något jag aldrig kommer att förstå mig på. 

Vi blev bjudna på fika hos mormor och morfar efteråt, men stackars C kunde ju inte äta! När vi kom hem, sent, hade C´s pappa och farbror kommit på besök. En snabbvisit bara. De ska ta upp båten. Så det blev sent innan vi kom i säng. Några timmar senare ringde väckarklockan och det var dags att kliva upp igen. Mysig morgonmjölkning faktiskt. Tills helvetet brakade lös. Alla kvigor och sinkor går tillsammans ute på kornas bete nu, de hade gått igenom tråden. En bil stannade och sa till. C kom ut och vi fick till slut in alla busar igen. Satte ihop tråden, kopplade bort de andra fållorna så det bara skulle vara ström på hagen (misstänkte dålig ström, därav smitningen), satte på strömmen och gick tillbaka till det jag höll på med. Var nästan klar med mjölkningen. Ser sedan att ett gäng är ute igen, ändå! Suck! Ringer ut C igen och vi beslutar oss för att – varning för norrländska- he in hela högen i lagårn. 

Så nu är de instängda. Lovis och Mini är på andra sidan lagårn instängda också då de i all iver hoppade ut deras hage när massa kompisar kommer springades på gårdsplanen, de vill också vara med att leka. 

Hungrig och irriterad gick jag än en gång tillbaka och gjorde klart det sista. Gav kalvar och gjorde i ordning för disken och allt. Men nu gick jag in. Jag. behöver. Mat. 

Alla våra djur är nu inne i samma lagård. Så jag vet vad vi kommer att göra idag. 

Det är höstmarknad idag på Mannaminnet som jag så gärna hade velat åka på. Vi får väl se hur allt går med alla djur, kanske hinner vi med en liten snabbvisit. 

Jag hoppas att den här dagen vänder och går lite bättre, önska kan man ju.

 

För törstig

Jag hade mjölkningen imorse. De mjölkade lite bättre imorse, tjohoo! De har tvärdippat av någon anledning men nu verkar de vara påväg tillbaka. Det blir så mycket roligare att mjölka om de mjölkar bra. 

In för frukost och sedan fick vi besöka av en traktorförsäljare. Vi har tankar på att byta traktor. Till C´s besvikelse, alltså är det John Deeren jag pratar om. Den är alldeles för törstig. Dieseln är stor dyr post på företaget så kan man göra något där kan man spara mycket pengar. Och med regeringsskiftet kan man ju kanske förutspå att den kommer kunna att bli ändå dyrare…Något vi inte kan göra något åt. De som kör på entrepenad osv höjer ju bara timpenningen och så ska det ju vara men vi ska bara svälja, acceptera och fortsätta som vanligt ändå, vi har ju ingen som helst makt någonstans att påverka priset på vår produkt. Denna branch är ju konstig.

Efter han varit här, och erbjudit en alldeles för dyr traktor, så har vi varit snickare. C har sågat och jag har snickrat. Nu är ena väggen klar ända ut vid kvigorna på foderbordet. Jag har ju så himlarns dålig kamera på telefonen att de här vardagsbilderna blir lite efter. Men den nya hoppas jag kommer idag! Men säkert inte, det blir väl efter helgen. 

Nu är det fikapaus innan vi går ut och fortsätter. 

Grått och heldimmigt ute idag. Hade varit trevligt med en sån fin dag som igår att vara ute i men men. 

Hoppas ni har en bra fredag! 


Á la preggo

Dagen lider mot sitt slut. Vi sitter i soffan båda två och tittar på Tidsjägarna på SVT 1. Sitter och sneglar på varandra hela tiden med blicken ”-Det stämmer in läskigt bra.”

C kom hem från sin lilla roadtrip, sa hej till mig i lagårn och gick in innan han skulle iväg på hockeyträning. Jag ville inte riktigt släppa iväg han. Några timmar borta är nog. P vill han han hos sig, typ jämt. Extra känsligt att vara ensam när man är preggo, i mitt fall i alla fall. 

Jag utfodrade alla djur överallt, som självklart har slut samtidigt och sedan kvällsmjölkning. Två semineringar också en innan och en efter mjölkning.

Men nu ska vi sova. Jag ska upp och mjölka imorgonbitti. Godnatt på er!

Jag har hittat ett par fina byxor, á la preggo. Jättesköna, riktiga jeans som sitter snyggt, inte det lättaste att hitta så himla nöjd måste jag säga att jag är.

När tankar svävar iväg

Sånt där vardagligt gjordes igår. Utfodring osv. C var iväg till en annan bonde där de försökte hjälpas åt att få någon ordning på plogen, men förgäves. Vi har köpt en plog som är helt och hållet värdelös. Den ska tillbaka! Skitgrejer…blir less på försäljare också…

Vi åt lunch, riktigt mat faktiskt vilket kändes lyxigt innan vi började i  lagårn och kvällsmjölkningen. Vi började lite tidigare och så hjälptes vi åt så vi skulle bli klara lite fortare. LRF Mjölk hade informationskväll i Övik på kvällen. Om hur läget ser ut, vad som eventuellt kommer att hända i framtiden och vad de jobbar med för frågor. Jag var inställd på att det skulle bli jobbigt, allt pekar åt det negativa hållet hela tiden men de fick det att låta som att det finns hopp. Världsmarknadspriser som sjunkit som en sten pga Rysslands stopp, ny regering- hur slår det? och andra faktorer. Visst det kanske vänder men det kommer att komma en kris, igen. Inte många år sedan vi var nere på riktigt krisnivå. Orkar man ta sig igenom det igen? Finns energin och lusten att krypa på knäna en gång till? Vi är ju unga, nya och fräscha och till och med vi får såna här tankar. Vi vet ju hur det har sett ut under alla år, alla som sagt ”det kommer att bli bättre”, för 30 år sedan! Och vi står ändå och stampar på samma fläck. 

Jag tänker på de äldre bönderna. Jag tror att det är många som kommer att lägga ner nu. De som inte orkar det här igen. What´s the point? Det slutar mellan 300-400 mjölkbönder om året. Den negativa spiralen tror jag kommer att gå fortare nu. Jag hoppas att jag har fel, att det verkligen kommer att vända, det måste vända om vi ska ha kvar bönder i vårt land. Men denna väntan alltså, den är olidlig. Och jag hoppas att vändpunkten kommer innan det är för sent. 

Svävar iväg i tankar nu. Lätt gjort när man väl börjar. Mamma kommer snart, påväg hem från jobbet så jag ska bjuda på en fika. C är på maskinvisning idag. Långt bort så han blir borta hela dagen. Inget jag hade någon lust att hänga med på. Maskiner och traktorer är mer hans intresse, speciellt att åka en heldag för att titta på sånt…Jag blir less på ett kick! 

Nej, på med kaffebryggaren! 

Tänk på vad ni konsumenter handlar i affären! Ovanför Sundsvall är det Norrmejerier som gäller då alla gårdar här skickar vår mjölk dit. Söderut Arla, svenska Arla med röda kossan.Eller någon av de andra mindre svenska mejerierna. Om detta på nått vis känns svårt (varför det nu skulle göra det) TÄNK SVENSKT.  Ni har en otrolig makt! Får vi inte sälja våra produkter ja då är det ju godnatt. Jag och min söta mule här vill ju ge er det bästa vi kan erbjuda! 

Krispig natt

Och så har vi en frostnatt igen. Vi klev upp båda två i morse. C skulle ställa i ordning lite vid brunn. En kranbil kom nu på morgonen och ska gräva ur lite av det där tjocka på botten. 

Det blev en heldag med kretsrådet igår. God lunch fick vi där i mitten också. När jag kom hem var det bara att direkt byta om och ge sig ut till lagårn. 

Pumphuset är i princip klart och C har börjat bygga på foderbordet. Längst bort går kvigorna, de äter från samma foderbord men dit ställer vi hela balar. Vi ska fylla på med grus så det blir samma marknivå som resten av längden och det ska spikas iför bräder som vi gjorde i höstas. Då kan man köra ut mat till dom också från mixervagnen. Bättre fördelat så alla kan äta samtidigt och de drar inte ner stora tussar från balen som hamnar i skrapgången- kulverten och till sist fastar i pumpen…

Jag pratade med syster Fanny igår under mjölkningen, hela mjölkningen. Nästan två timmar babblade vi av oss. Kanske ett telefonsamtal lite oftare? Saknar dig Fanny! 

Hade gjort en sån där plan i mitt huvud att jag skulle gå in på Vallen efter lagårn. C var på hockeyträning så jag kunde åka med han hem. Men blev tvärslut, trött och hungrig efter att lagårn var klar. Så det blev enkel mat, Masterchef Australia och soffläge. Somnade nästan där också. Vilken tröttis man är.

Nu tänkte jag ta mig en powernap innan dagen fortsätter.