Kategori: Andra hjärtat i magen

Att nästan glömma bort ibland.

av Paulina, publicerad i Andra hjärtat i magen, Bondelivet, Lilla P 1 år

Å vad all energi rann ur mig ikväll. Jag ligger här i sängen där jag råkade slumra till när Lilla P nattades. Tror att jag somnade före han till och med. Grabbade åt mig datorn och kisar nu mot den ljusa skärmen.

Imorse blev morgonen lite annorlunda än vid vanlig måndag. När mamman kliver upp där kring halv sex och lämnar de snusande pojkarna i sängen. C vaknade tidigt och klev upp före mig. Vi satt nere i köket, han med en kopp kaffe och jag med min gröt. Och så helt plötsligt så är vi hela familjen där nere i köken denna tidiga morgon. Där jag annars är själv i tyst hus. Supermysig morgon med gos-sjuk Liten P som vaknat för tidigt egentligen. Men jag var tvungen att till slut pussa mina pojkar hejdå och åka iväg mot Borta-gården.

En heldag där och så blev det lite senare än den där ”måste-åka-tiden” för att hämta den Lilla på dagis. Pappan kunde hämta och jag kunde åka en liten stund senare.

Både en och två planer på både prommis och städning efter middag gick i stöpet då jag nästan somnade sittandes vid köksbordet. Denna lilla varelse i magen är duktig på att att haffa åt sig energi alltså! Det är så annorlunda den här gången kan jag tycka. Att vänta Lilla P, första barnet, så fanns ju ingen annat i huvudet på nio månader. Men nu liksom glömmer man bort nästan att det är någon i magen, i alla fall under dagarna. Då är det jobb och ta hand om den där förstfödde som är i fokus. Men såhär på kvällskvisten kommer det smygande, tröttheten och jo – jo jag är ju faktiskt preggo! Att känna de små puffarna som blir fler och fler för var dag och ligga en stund med handen på magen, så fantastiskt.

En liten tur tog vi ner till lagårn i alla fall dit nu några kvigor och småtjurarna fått flytta in. Lilla P älskar vara här, det märks långa vägar! Mitt hjärta smälter när både pappa och son bär var sin hink med kraftfoder, Lilla P med sin lilla från sandlådan, och ger till djuren. Sen ska det ju matas med gräs också, för hand såklart. Det duger inte att det ligger framför näsan på dem tydligen.

IMG_3639

IMG_3650

IMG_3645

”Tänk att pappa inte kan plocka upp efter sig. Jag får väl gå till näthögen med det här nu då.”

IMG_3652

Nej nu ger jag upp för kvällen. Ska ta mig ner och borsta tänder och så sen ska jag banne mig gå och sova! Godnatt!

Den första tiden.

av Paulina, publicerad i Andra hjärtat i magen

Skjutsade den Lilla på Järnsta imorse och sedan iväg på jobbet. En massa gå och spring ute på det stora betet för att hämta hem kalvkor.

Ilade sedan hem för att hämta hem igen från dagis på eftermiddagen. Vi åkte och hälsade på gammelmormor och gammelmorfar en sväng när vi ändå satt i bilen. Och vips så blev vi bjudna på middag, fantastiskt fint! C är ju ändå borta och jobbar så det passade ju super.

Och apropå på mat. Något som varit ett rätt stort problem den senaste tiden. Från och med att lilla hjärtat flyttade in i magen har jag mått illa, konstant. Det har spytts, flera gånger om dagen! I tre månader har det varit så. Med Lilla P mådde jag inget illa alls. Jo, typ tre dagar och lite diffust bara, ingenting att prata om! Så detta har varit himla jobbigt faktiskt. Att riktigt måsta känna efter vad skulle jag kunna tänka mig att äta just nu? Inte sugen på nånting och samtidigt inte få bli hungrig för då blir illamåendet ännu värre. Konstant uppblåst och uppsvälld har jag känt mig i magen också. Och så såklart den där förbenade tröttheten. Där har vi enda likheten mot Lilla P (ja kaffet går fetbort också, på en gång!). Annars är det himla olika såhär långt.

Men det värsta av illamåendet har gett med sig nu, så skönt! Men jag får inte bli hungrig och inte äta för mycket. Och så fort någonting hamnat i magen så känner jag mig uppblåst på en gång.

MEN. Då det mesta är lite jobbigare än med Lilla P än så länge så finns det en sak som väger stort åt det positiva hållet. Jag har känt den Lilla, redan i v.12! Att få det så tidigt är ju helt fantastiskt! Några gånger efter det har det rullat till i magen igen och det är ingen tvekan om att det är min Lilla. Den känslan alltså, en av de bästa som finns ❤

Så vi är alltså inne i trimester två och det mås bättre. Det ska bli spännande att se hur resten av den här baka-bäbis-tiden blir då den redan börjat så annorlunda mot den första bakade. Alla graviditeter är olika, precis som att det som bakas blir olikt, unikt, trots samma gener. Vi undrar så vem det är där inne den här gången.

En blandning av Dig och Mig gror i min mage och kommer att bli Lilla Ps syskon, så häftigt att det inte är klokt!

​En redan färdigbakade gjorde kväll ute i vagnen och mamman körde balar till korna. 

Pappan har kommit hem nu också från bortakörning och imorgon är det sista dagen med skörd. Jag och Lilla P ska på Järnsta imorgon, jag gör månadens föräldrainsats. 

Så nu ska jag plocka in Lilla P från vagnen och gå upp och lägga oss i sängen. Godnatt!