Mitt liv som bonde

Okej, så var det hemtagning av kvigor del 2.

Vi fick inte hem dom sist, när resten av djuren togs in. Men nu då! En plan hade lagts upp så det skulle nog gå fint!

Slut på mat i foderhäcken, perfekt. Lite hungriga djur, man ställer om grindarna på låsfunktion så när de sticker in huvudet för att äta låses de och de sitter fast. Har funkat toppen de senaste åren just på kvigorna som är lite skygga och misstänksamma. Och för att förebygga misstänksamhetsgraden åkte jag dit med mat och sedan hem direkt igen som vanligt när man fodrar och så väntade vi nån timme. Kommer tillbaka och tre sitter fast. Alltås va?

Dom flesta stod alltså och tittade på oss bara, suck. Ett försök att få in de som satt fast lyckades inte heller, grindar i geggan runt häcken, ett litet kryphål och en kviga som drog den vägen, allt rasade…

Ruta noll, igen. Vi har inte tillräckligt med grindar så man kan göra en större fålla och få in dom i heller. Dags att sätta såna lite högre upp på inköpslistan kanske?

Så vi gjorde ett desperat försök att göra en fålla med balar som stod på lägdan bredvid (som blivit bortglömd av balkörargänget) och tur var väl det nu. Jag satte nästan pengar på att någon eller några skulle hoppa över men vi provade. Och kors i taket så gick det!

Viktigt att få in alla på samma gång så det inte blir nån stressad eftersläntare!

Vi vågade knappt andas, inte stressa upp de här inne nu så de får för sig att hoppa. Men när de väl var inne så gick det så fint så! Halva gänget tog vi på vagnen och resten stängdes in och fick vänta i fållan.

Naturligtvis hade det ju börjat spöregna också så där stod jag och vaktade kvigor – i spöregn. Barnen då? De två stora på föris och den makalösa bebisen satt i bilen, med en leksak och somnade efter ett tag helt själv, tyst och lytt.

Ett samtal till förskolan också om att den där utsatta tiden, att vi skulle vara klara och kunna hämta innan mellis gick i stöpet. Men såklart ställer de upp så de kunde vara en stund till! TACK! Inte så drömmigt att måsta avbryta mitt i allt detta, hämta barn och ha med dom i detta gegg och ösregn som var!

C kom tillbaka med vagnen och vi lastade resterande. HALLELUJAH djuren är inne!

Då var de bara det att jag skulle ta bilen hem ja… Genomblöt och lerig hela jag.

Ett ombyte, hämta barn och så på’t igen. Hela lagårn skulle skrapas och ströas.

På förmiddagen fixades en provisorisk vägg mot skrapgången eftersom att gödselplattan nu är ett minne blott så vi kan inte skrapa igenom rakt till den. Där ska en ladugård byggas!

Lite småkrångel även under dessa timmar men till slut var vi klara. Mörkret hade fallit och vi alla var trötta och hungriga. Ingen hade hunnit på affären som var planerat för att fylla upp de tomma skåpen. C var tvungen att åka till borta-gården igen så vi rörde ihop en omelett till middag och kalasade i lite chips till fredagsmys.

Ho, vilken dag.

Idag vaknar vi till något väldigt trevligt.

Sool!!

Så utetid med mitt lilla crew står på dagens agenda. Första ska vi kolla läget i lagårn där numera ALLA djur är. Så vi håller tummarna att allt är lugnt och bra!

Trevlig helg hörrni!

Ta-in-djur-dag!

Det är höst på riktigt. Korna har noll att äta ute på betena och utfodras med balar i häckar. Den torra marken har snabbt blivit igenkänningsbar med det normala för årstiden – gegg.

Denna vecka ska bestå av skitväder hela veckan och många mm regn väntas komma. Så det kändes dags att ta in djuren i lagårn.

Barnen kördes till förskolan och sedan förbereddes för hemtagning. Ströades upp för första gången där inne och så.

Vi börjar med kvigorna som är ett par kilometer från gården. De kan gå hur som helst att lasta dom, typ 20 min eller inte alls.

Och det blev det senare. De var misstänksamma, och ville inte sätta in huvudet i låsgrindarna på häcken (som de ätit ur flera veckor…) vi provade att driva in dom mot grindarna men insåg att det bara skulle bli stress av det så vi gav upp. La upp en ny strategi och gör omtag senare i veckan.

Det andra gänget däremot var döpepp på att få komma in!

De sprang gladeligen in hela högen!

Nämnde jag att det har vräkt ner regn under hela dagen? Vi var blöt inpå bara skinnet! Bara fötterna som varit i riktiga gummistövlar var torra. In för ett ombyte och i den vevan hämtade jag barnen på förskolan. Vi tog oss ut igen när vi kom hem och så sorterade vi upp det stora gänget som alla 40 gått i samma grupp nu på slutet ute.

Foder ställdes ut på foderbordet och den där femåringen är såå nöjd att ha djuren i lagårn nu så det blir lite arbete!

Hungriga och nöjda var vi sedan. Och så är det ju precis som alltid, det är lika skönt att ta in djuren på hösten som att släppa ut de på våren.

Och det känns ju extra bra just idag att de är inne under tak i mjuk strö när regnet står som spön i backen och vinden viner runt knuten. Ja förutom det där lilla gänget då som inte ville samarbeta… De får stå under sina träd och vänta till nästa chans att komma hem!

Vilken helg vi haft.

Moster Fanny och Mikael kom ner från Umeå. En överraskning för kidsen! Att åka på utflykt och helt plötsligt kliver Fanny ut och Mikael ut ur en bil! Barnens favvo-människa, moster Fanny.

Fannys händer var upptagna på båda sidor stor del av vägen.

Och rätt var det var hände något fantastiskt! Solen spräckte det tjocka täcket som legat över oss jag vet inte hur länge och vilken lycka!

Snacka om att ha tur med vädret. Vi var på ett omtalat men för oss obestiget berg – Fäberget i Docksta. Läcker utsikt kan man säga!

Efter bergsbestigning åkte hem och provade lyckan i svampskogen här. Några hittade vi.

Vi avslutade dagen hos mor och far allihopa och GOD middag, som vanligt när min far kockar! Ja, alla utom C. Han är på borta-gården massor av dagar denna vecka då det är full fart med dyngkörning. Till veckan ska det komma massa regn spås det så de har kört på livet.

Idag körde vi balar till djuren på förmiddagen och med lite hjälp av lillbonden gick det som hejsan. Sedan bar det av på helgens andra utflykt med familjegänget.

Hand i hand med Fanny igen så bar det av mot havet. Nora och Rödhällorna denna gång.

Grillade korv, hoppade på klippor och hade det så mysigt.

Vi vinkade hejdå till Fanny och Mikael efter en helg maxad med tillsammanstid.

Nu tar vi en lugn eftermiddag och kväll. Vi längtar efter pappa C som väntas komma hem ikväll och vara hemma ett par dagar.

Fin helg! ❤

Efter en bra helg så började måndagen såhär…

Punka påväg till borta-gård och seminering!

Bara att ställa sig på sidan och byta. Sedan fortsätta fram till gården, seminera två kor och så hem. C hade kommit hem efter en helg på borta-jobb så han hade lillan och de andra två förisdag.

Plopp hängde sedan med på ryggen och vi åkte och märkte ut lite balar inför hemkörning. Efterom att vi inte har varken vagn eller traktor det till det så lejer vi in. Märker upp lite balar så man vet vad som är vad.

Sedan följde en halvdåsig dag. Tråkigt väder och jag visste inte vad jag skulle ta tag i. Det blir ofta så för mig. När jag varit själv med barnen några dagar och så kommer C hem. Då är det som att jag släpper, slappnar av men samtidigt blir lite stressad över allt jag vill ”passa på” att göra när C är hemma och resultatet blir en velig jag i en hög som varken riktigt vilar eller tar tag i någonting. Humöret hänger med i det men det bästa att göra är att få ta sig ut – springa! Extra gott också när huvudet känns tjockt av ”mammahjärna” efter flera dagar själv med tre kids.

Tisdagen började dock bättre. Med en till sats med över-natten-deg och denna gång med rågsikt till frukost.

C fixade en frontgrind i lagårn, ströade till tjurarna och sånt. En bal kördes till lilla gänget på bete och de kom och började köra hem balar.

Det disig gråa lämnar aldrig gården dessa dagar och är långt ifrån motivationsgivande…

Men jag tog tag i altanen. Den som aldrig blev vårtvättad tar vi en ordentlig höststädning på istället då. Torkar av spaljéer och de vita ytorna (som blivit härligt grå/svart) och såpskurar golvet. Plockar in möbeln och hivar sommarblommor.

Idag har vi hemmadag, jag och barnen. Pappan är på borta-jobb igen. Det är fortfarande grådisigt hela dagarna och det känns tungt i sinnet tycker med denna dimma!

Men ut tar vi oss. Matar tjurar och inspekterar den växande balhögen som körs hem från lägdorna. Höstens tid är här med både vackra färger men även geggig plan, sånt som hör till.

Alltså gårdagen. Den var så bra att jag blir alldeles lycklig inombords. Att vara mycket ensam och rodda vardagen med tre små och gård är inte en dans på rosor alla gånger. Samtidigt som det faktiskt går väldigt bra ändå. Har det inte gått bra så har ju C måsta vara hemma mera men funkar det så är bra att han kan jobba in timmar och slippa pendla varje dag.

Men igår var något alldeles extra.

Fredag och ledig dag från förskolan. Åt nybakat bröd (recept i senaste inlägget) till frukost och när det var dags för förmiddagssovningen för Vera gick vi ut.

Körde en ny bal till tjurarna och skottade fram foder till alla små minigrupper som nu är inne.

Barnen hjälpte till, bar ensilage, klappade småtjurarna och undersökte vem som var mest tam och vem som var mest rädd att bli klappad på.

Vi gick vidare mot hönshuset. Ja! Hönshus! Visst har jag nämnt att jag ÄNTLIGEN fått tag på ett hus! Lite pyssel som ska göras på det så det fortsatte vi med.

Barnen turades om att såga med den trasiga sågen och koncentrationen var på topp! Ungefär på samma nivå som mitt tålamod. På topp alltså. De fick hjälpa till precis hur mycket de ville. Ibland känner man ju att man bara vill ta över i sågandet eller att ”Mamma ritar upp sträcket” då man vill få saker gjort. Men idag hade jag tålamodet att ta ett djupt andetag och låta barnen göra. Vi hade ingen tid att passa, inte bråttom nån stans så varför stressa på?

Länge sedan det var en sån här dag känns det som ändå. Även fast man är hemma så är det alltid nånting som måste göras, måste hinnas med osv och man bli lätt otålig.

Så därför var det så himla fint att få en sån här dag – genom hela dagen!

En plan jag hade var att göra en utflykt, topptur i det härliga höstvädret. Och eftersom att vi hade ägnat förmiddagen åt att göra gårdssysslorna och byggt hönshus så blev det sen eftermiddag innan vi kom iväg. Alltid lite risky att dra iväg på trappats på eftermiddagen när barnen kanske börjar bli trötta, särskilt då vi varit ute hela dagen också. Men till och det gick bra bra! Ja, ett utbrott av treåringen påväg upp för berget, (nånting med att Pontus skulle gömma sig i skogen och hon ville inte fortsätta gå utan han, ja en sån där katastrofsak hos en Hedvig), men det kändes ändå lindrigt för när vi kom upp på toppen och man får en ”meh, är vi reedan framme” så glömmer man det där utbrottet ganska snabbt. De tyckte alltså att berget var plätt lätt att bestiga.

Väl hemma sedan blev det hemmagjorda hamburgare till middag. Snabbt och enkelt och helgfestligt tyckte de små. Fredagsmys med glass i skål till Pettson där treåringen slocknade i soffan avrundade hela dagen så fint.

En sån där dag en trebarnsmor mår så himla gott utav! Glada barn (större delen av dagen), fix med roliga saker på gården och massor av friskluft! Njuta av vår vackra bygd och somna trött och nöjd. Egentligen en helt vanlig vardag med där lilla extra.

Tack livet för gårdagen!