På väg mot målet

Okej. Kulverten går, typ. Pumpen i förbrunnen funkar, nästan. Lite hårt och fruset kvar i röret men det ska nog förhoppningsvis tina upp inatt. Det värsta frusna dyngan innan kulverten är bortskottad på ena sidan i skrapgången. Vajern till skraporna har fortfranade inte kommit, så den bara måste komma imorgon.

Imorgon är målet att skraporna SKA gå i gångarna. Så är det bara.

Jag mjölkade em och C utfodrade. Vi hjälptes åt på slutet för att bli klar snabbt. C hade nämligen en tid att passa. Han har nu gjort premiär på isen efter fyra års uppehåll! Go C! Han har varit med A-laget på deras träning. Han har pratat om det så länge att jo det skulle ju vara kul att ta upp hockeyn igen men det har aldrig blivit av. Då han verkligen inte tycker att någon annan fysisk aktivitet är ens i närheten på rolig så är jag glad att han har tagit upp det här igen. Han behöver också bygga en stark kropp, inte bara slita ut den i arbete. Plus att det är så skönt att han har hittat något utöver gården. En hobby. Något jag tycker är så viktigt. Att göra något helt annat, glömma skrapor och kor för en stund.

Jag hängde också med. Men jag och Kajsa tog en springtur i -14 grader. Efter 45min kände vi oss ganska nöjd. Jag tänkte spendera resten av väntetiden på gymmet och lämna Kajsa hos mormor och morfar som bor efter springrundan jag tog men de var inte hemma. Jag kunde ju inte lämna henne i bilen när det är så kallt så vi åkte till moster Anneli och fick vänta i värmen där, perfekt

Nu har vi fått mat i våra hungriga magar och sängen kallar, godnatt!

En liten Flexbert sitter och väntar spänt på att dörren ska öppnas. Hon vet precis att det är mormor och morfar som bor här, men tyvärr var den låst!