C klara det här psykiska lite bättre än vad jag gör och tur är väl det. Att nån håller hoppet uppe. Men visst är det lite okej att få känna sig nere? När vi lagt ner både tid och pengar på att det just INTE skulle bli såhär gör ju att man blir otroligt less. All energi går liksom ur en att vilja ta tag i nånting. En ny vajer är beställd men kom inte idag så inga skrapor är insatta. Men innan det är någon vits att sätta in dom igen måste ju kulverten gå. Som har frusit ihop efter att ha varit avstängd. Det tar vi tag i imorgon. Spett och spade som gäller…
Träningen har blivit min fristad. Att släppa allt elände för en stund. Bara fokusera på mig själv och få känna mig stark. Jag mår alltid så otroligt mycket bättre efter ett träningspass. Men ikväll är jag helt slut. Det känns faktiskt som att det bara är soffläge som gäller och så får det bli. Lugn, vila och mat. Lyssna på kroppen.
Kajsa illustrerar rätt bra hur jag känner mig just nu här i soffan 
80 kilo – 4ggr. Vågade inte chansa på något mer om jag inte har någon som står och passar. Utifall jag inte skulle orka upp kan någon hjälpa till att avlasta. Men det känns som att det skulle kunna gå mer! 
Jag gick även på jouren igårkväll som jag har nu i två dagar. Vi har en "mellanvecka" så våra ordinarie veckor blir annorlunda från förra året. Kör man bara på var fjärde vecka får man ju alltid samma veckor varje år. Kanske inte så kul att alltid måsta tex jul eller nyår…
Mitt liv som bonde 