Sekunden efter att jag klickat på Publicera igårkväll ringde telefonen. En kviga är utanför stängslet i Fällsvik. Jag hade alltså lagt mig och skulle väl somna inom sisådär 3 min men det var bara att kliva upp igen, klä på sig och dra iväg med bilen. 2 mil är det dit ut. Inte en sådär jätteglad P var det som åkte. Visste att den här kvigan är lite lurig, konstig, knäpp i huvet! Hon kan vara lugn ena sekunden och stå och klappa och prata med henne är inga problem men i nästa så kan hon springa iväg åt helt motsatt håll av ingen anledning, eller nån pytteanledning som jag inte kan lista ut vad det beror på! Hon är som ledaren också så när hon springer sådär med huvudet högt och blir som lite sprättig så stressar hon upp resten av gänget också, dumma! 😖
Så det var med lite oro i magen om jag ens skulle få in henne, ensam! Tog med en kraftfoderhink och efter en stund, efter några vändor fram och tillbaka, flera näästan inne så fick jag in henne.
På vägen ut tänkte jag bara att tur det är ljust i alla fall, så man slipper irra omkring i mörkret. Men på vägen hem när kvigan var inne och det mesta av ilskan hade försvunnit kunde jag ta in natten. Den dagsljusa juninatten. Inte många grader i luften men ljuset, dansande älvor på sjöarna och en enorm vit fullmåne gjorde mig lugnare. Så fantastiskt vacker och vad glad jag är att vi bor här uppe och får uppleva detta. Det blir inte mörkare än såhär. Det är bara att passa på att njuta den korta tid det vara, snart vänder det igen.
Bums i säng där strax före tolv. Märkte inte ens när C kom hem några timmar senare när han var klar med att slå. Höll inte ens på att vakna av väckaren imorse men den vann till slut och jag klev upp och mjölkade.
Vi åt frukost tillsammans jag och C imorse. En så himla mysig och välbehövlig liten stund tillsammans. Känns som att vi knappt träffas nu de här dagarna! Han har åkt iväg nu för att slå åt ännu en bonde här i bygden och jag tänkte faktiskt ta en liten blund.
Mitt liv som bonde 