Det där extrema

Det blev en sån där högsommarvarm dag ändå. Ja, jag är en sån som kan klaga på värmen. Nu är det bra tycker jag, på det här extrema i alla fall! -Men tänk på vintern, den kommer igen med samma siffror på termometern men ett minus framför, njut!
Det är sant, tyvärr! Jag avskyr kylan. Men jag har ju kommit på en sak. Det är ju bara mänskligt att lida av temperaturen, av de båda! Lagomt är bäst. Kroppen är inte gjord för varken +32 eller -32. Det där extrema. Jag avskyr när det är så varmt att man inte ens kan svalka sig i skuggan samtidigt som jag avskyr att frysa! Sen är ju alla olika, vad man gillar och vad man står ut med. Det är min mening i alla fall 🙂

Jag hade ju tänkt försöka mig på massa utegöra, ni vet den där gräsmattan…Två sidor, varav en förvuxen, totalt. Röjsågen behövs runt gården också. Efter frukost tittade solen fram och termometerna tickade snabbt uppåt. Men! Det var en frisk, fläktande vind idag så jag hinkade vatten, tog ett djupt andetag och gick ut. Klippte hela gräsmattan på framsidan. Skönt! Och vilket lyft! Äntligen 🙂
Men det räkte för preggot. En powernap på soffan. C gjorde mig sällskap också innan lagårn. Jag blandade foder och utfodrade. Jag hade till och med energi nog att ta ett litet träningspass på den nyklippta gräsmattan och laga mat tills C var klar med mjölkningen 🙂

Men nu är det soffläge. Gjort rätt mycket idag ändå. Två powernaps gör susen! 😉

Äntligen Havet

Jag absolut älskar att vara ute på havet. Det är något lugnande. Fridfullt. Vackert. Överdådigt. Känslan till naturen. Färgerna. Ja allt.
Det var himla sjögit ute på havet igår, det blåste rejält! Av de här fina dagarna så väljer vi just den busigaste. Men jag klagar inte! Kill-i-magen över vågorna och en svalkande vind. Vi la till på Bäckerholmen och där var vi hela eftermiddagen in på kvällen. Badade flera gånger i över tjugogradigt havsvatten, magiskt härligt!
Där på kvällskvisten fick besök av familjen Svan. De simmade bestämt in mot stranden där vi satt. Lite läskigt måste jag erkänna när pappa Svan speedade på och bröstade upp sig när han kom närmare stranden. Som att -Det här är vårat hem och nu ska vi lägga barnen!
Men som tur var sa pappa till att ni får hålla till lite längre bort så de gick på andra sidan båten. Otroligt häftigt, inte alls rädda för folk. De var bara två meter ifrån oss när de kom och sedan bara en bit bort på stranden. Där de började putsa sig hela familjen. Ungarna somnade efter ett tag, så sött!
Vi packade ihop och begav oss hemåt, när havet hade lugnat ner sig och mamna inte fick panik längre. Men först svängde vi förbi en bekants sjöbod på fika.

Bums i säng när jag kom hem och imorse har jag varit upp och mjölkat. Det är varmt men mulet idag. Kanske man kan orka göra något ute idag 🙂