Jag har varit uppe och mjölkat nu på morgonen. C kom ut och skrapade gångarna och körde ut foder. Som ni vet har ju motorn gått sönder till skrapan så vi skrapar nu med lilltraktorn två gånger om dagen. En ny motor har kommit men ingen som har någon jättelust att få dit den och bära in skrapor igen. Hur länge går de den här gången? Vad går sönder härnäst? Den är så smidig den här minitraktorn att det funkar rätt bra. Men det skrapas bara två gånger om dagen till skillnad från varje timme när skraporna går så det blir lite bajs i gångarna.
Men nog med utgödsling. Jag skulle ju berätta om vår nya dräng! En gammal klasskompis från Belgien ringde och hörde om vi hade något jobb. Han har en egen gård hemma tillsammans med sin far men det funkar inte så bra med pappan så han kände att han ville komma därifrån. En kille som VILL jobba. Från dag ett har jag varit impad. Man märker att han är bonde, han har eget. Man behöver inte peka han bara gör. Han SER det som ska göras, han har ett minne som jag vet inte vad. Kommer ihåg korna, vilka som är tre-spent, vilka som ska i spann osv. Han är för bra för att vara sann känns det som. Vi har nästans svårt att hålla han sysselsatt hela tiden, för det är just det han vill, jobba. Det där med en fet lön är inget krav, så vi kan förhoppningsvis ha honom utan att bli helt ruinerade.
Det är just det här vi har drömt om men trott att det inte är möjligt. Den där stressen över när min mage växer och jag kommer att måsta dra ner på jobb, hur ska C klara sig själv? Det går inte, vi MÅSTE ha någon. Och Niels har nu kommit som en gåva från ovan. Nu håller vi tummarna att han vill stanna hos oss!
Här görs en skiljegrind till kvigorna, äntligen gjord! 
Mitt liv som bonde 