Min sovmorgon blev inte så som jag önskat. Visst nästan en och en halv timme extra men före sju var jag tvungen att kliva upp. Slaktbilen skulle ju komma. C var inte klar med mjölkningen och man måste ju hämta de som ska åka och stäng in så de det blir lätt att lasta. Så jag tog över mjölkningen så hjälptes han och Niels åt att hämta rätt kor. Fyra kor och en kviga har lämnat Åsäng Mjölkgård.
400 har åkt. Därför tog jag mjölkningen och inte hjälpte till att lasta. Det skulle bli för jobbigt. Min bästa. De är inte ofta man har en sånt här jättestarkt band till en ko. Sist det var riktigt jobbigt var när 1683 Klara åkte. Henne kan jag fortfarande tänka på när man är i lagårn. Sakna henne. Detsamma kommer att bli med 400. Lovis är nästa med detta lilla extra superstarka band.
Tårar trillade när jag såg att bilen kom, nej de rann.
Och som att strö salt i såren så beslutade vi imorse att ta bort kvigan med livmoderframfall. Hon har blivit lite mer hängig. Gör ibland försök att kliva upp men hon har ingen styrka alls i bakbenen. Säkert något invärtes, nervskada. Fina mu. Nu kommer det tårar igen. Men det får det göra, det är ju inget konstigt. Detta är ju våra husdjur och just 400 skulle man kunna jämföra med en hund eller katt. Umgås varje dag, pratar och kelar.
Tung morgon. En powernap nu på soffan tänkte jag ta.
Min fina vän. Hoppas du får det bra uppe i kohimlen. Älskar dig ❤


Aaw. 😦
Jag kanske har frågat innan… men varför skickar man kor på slakt?
Har de blivit gamla eller mjölkar dåligt?
GillaGilla
Asså detta inlägget, de gick rakt in i hjärtat. Älskade kor. Tårarna rann när jag läste detta inlägget. Hoppas saknaden blir lite lättare snart. Styrkekram!
GillaGilla
Tack snälla du! Ja vi som jobbar med kor vet hur detta känns, otroligt tungt. Min bästa ❤
GillaGilla