Sixpack?!

Godmorgon. Vi har gjort klart provmjölkningen och nu är det frukostdags. 

Jag fick en kommentar igår. Någon som verkar orolig över att jag tränar och är gravid, som undrar över varför jag tränar mage och är ute efter en platt mage och sixpack? Jag är absolut inte ute efter nån sixpack! Svårt att få till när man har värsta magen 😝 Skämt åsido så tränar jag för att bibehålla en stark kropp. För att jag och min bäbis ska må bra. Och bålstabilitet och är något som är viktigt och bra att ha.  En förlossning är otroligt påfrestande på kroppen. Kvinnor som tränat under sin graviditet har ofta en positiv inställning och haft en ”lättare” förlossning med mindre smärtlindring. Självklart så går det ju bra för de som inte tränat alls också men det finns så otroligt många fördelar med att ha varit aktiv under sin graviditet! Att må bra och undvika ryggont, minska svullnader osv under sin graviditet, klara av och orka med förlossningen bättre och få en snabbare återhämtning efteråt. 

Man kan och ska träna, men det ska naturligtvis inte gå till överdrift och man ska träna rätt. Jag slutade rätt tidigt med löpningen och inga hopp. Övningar som snedbelastar bäckenet och de raka magmusklerna ska man undvika. Målet är inte att bli starkare under den här perioden, utan att hålla igång och bibehålla det jag har så gott det går. Och det allra viktigaste är att lyssna på kroppen. Jag har inte tränat såhär lite som jag gjort nu på flera år. Just för att jag har varit så himla trött. Livet som bonde har varit nog och på kvällarna när tröttheten slagit till har jag prioriterat vila och sömn. Samtidigt som jag mår så himla bra av träningen, får sån energi av det så har kroppen sagt att den vill vila och det har jag accepterat. 

En stark kropp är en bra kropp. Oavsett om man är gravid eller inte. 


STARK, GLAD OCH GRAVID! 

 

En söndag

Här har vi stängt ladugårdsdörren och gjort kväll.  Vi provmjölkning ikväll. 

Jag och Kajsa gick en långprommis idag. Hon sprang som en galning och det bubblade i benen på mig med men lyckades hålla mig. Superhärligt väder, lite grått såklart men det gjorde inte så mycket. Plusgraderna är många men ändå friskt i luften. Naturens dofter kommer verkligen fram. 

Körde ett lättare styrkepass hemma på köksgolvet, laddade om med ett stort glas mjölk och en banan och gick ut till lagårn. C hade under tiden rengjort lite åt småkvigorna. Vi hjälptes åt att halma ute i vindskyddet och körde mat till sinkorna. Blandade foder och sedan satte igång med mjölkningen. 

En söndag, som varit himla bra tycker jag. Snart ska vi krypa ner i sängen, imorgonbittit provmjölkar vi igen. Trevlig kväll på er! 

Armhävningarna börjar bli lite tyngre, men bättre att göra lite färre än inga alls! Viktigt nu, alltid viktigt såklart men speciellt nu när kroppen förändras, att ha fokus på att bra hållning. Att hålla ihop mage och rygg.

Livets dryck och perfekt som återhämtning efter träning, MJÖLK.

En timme extra?

Godmorgon. Jag tog eftermiddagspasset själv igår. C var inne och hade ont. En lugn kväll i soffan där jag somnade. Tog mig upp till sängen före C.
Jag hade tänkt att inte ställa om klockan på kvällen utan gå ut som vanligt på morgonen, lite senare bara. Sen ställa om klockan sen, så man får en extra timme efter powernapen. Väckaren ringde, C gick upp och jag låg och drog mig lite, kände mig ovanligt pigg. Gick upp till slut och mjölkade i godan ro. Vad bra dom mjölkar tänkte jag, kul! När jag nästan var klar kommer C. Han tyckte inte att det var konstigt att de mjölkade mycket, -Du är ju en timme sen.
VA?! Då hade han ställt tillbaka klockan när han gick och la sig, jag sov ju. Så min extra timme är redan förbrukad! Min planering föll lite grann… Inte konstigt att det kändes lättare att kliva upp imorse, jag hade ju sovit en timme mer.
C är bättre i axeln idag så han utfodrade nu på morgonen.

Det är provmjölkning ikväll också, ännu en sak jag hade i huvudet av mitt beslut att kliva upp lite senare än vanligt, så skillnaden inte ska bli så stor för kossorna så de mjölkar som vanligt.
Men men, det löser sig nog. Får släppa min dagsplan och gå in i en ny. En timmes extra sömn fick vi ju i alla fall.

Lovis och Mini har fått komma in för ett  par veckor sedan. De trivdes inte alls med de andra inne i lagårn! De har ju fått gå bara dom två ute på gården i all rörelse hela sommaren. Så att vara inne i lagårn med massa andra fyrbenta var ingen hit. Lovis stod och ropade efter en när man gick därifrån. Det skar i hjärtat! Jag hade lust att ta in henne, hon kan ju få bo i vardagsrummet? Men nu har de anpassat sig till den nya situationen och skaffat nya kompisar. Men Lovis står fortfarande och tittar på en på andra sidan grinden som att hon undrar;- Var den där lilla keltiden det ändå jag fick nu? Svårt att gå ifrån den där blicken! Gullunge…

Myskväll och ruskväder

Hej mitt i dagen. 

Jag har fått många kommentarer på de senaste inläggen. Speciellt en jättefin från Eva-Lena, tack! Det är så himla skönt att få respons av er andra bönder därute. Vi är inte ensamma. Kram till er alla som kämpar! 

Igår tänkte vi ägna oss åt innegöra. När det stormar och regnar vill man undvika att vara ute. Vi skulle bara ta intvå sinkor som ska kalva. De tyckte att det var betydligt roligare att kuta runt i en lerig hage i det piskande regent än att lyssna på oss och gå in. Så vi hann bli dyngsura och leriga, speciellt C som fick göra det mesta av kutningen… 

Efter fika spånade vi upp ko-båsen i lagårn. C gjorde kväll tidigt och for iväg på hockeymatch och jag tog mjölkningen. 

Kusin Nathalie kom på besök på kvällen, supermysigt. Vi mumsade fruktsallad och godis. Inte dumt att slippa vara ensam en hel kväll.

C kom hem när jag lagt mig. Med en axel ur led och de provisoriskt lagade tänderna trasiga igen. Inte så mycket men trasigt. Så himla typiskt att just han ska drabbas hela tiden! Så han var inte mycket till hjälp imorse. Mjölkning och utfodring, fortfarande i regn och blåst. 

Nu har vi tagit det lugnt. Surväder ute och trött är vi båda. C har ont i axeln men jag hoppas att inte är något mer än smärtan pga att den hoppade ur led. 

Ni får ha en bra dag!

Min hatkossa 294 ligger skönt i en nybäddad säng.

Frukostdags!

Stolt men bedrövad

Det fortsätter att storma ute. Vi har gjort lagårn och nu är den goda gröten i magen. 

Jag måste bara säga en sak. Angående inlägget igår och andra gånger då jag har berättat om det dåliga läget. Det är inte för att jag vill ha medlidande, att alla ska tycka ”- Men å, stackars stackars bönder” Tvärt om. 

Jag är bonde och jag är stolt över det. Jag har ett värdefullt jobb jag går till varje dag och jag producerar världens bästa livsmedel. Jag berättar hur läget är. Det har jag gjort sedan jag började den här bloggen, Mitt liv som bonde. Exakt så, hur livet är som bonde. Det är så många som inte har någon som helst aning om hur det ser ut idag. Det är inte det idylliska Bullerbyn, som jag så gärna önskar att det var, vill ha det så! Men verkligheten är långt ifrån. Jordbruket i Sverige håller på att bli utarmat. Alla har sagt i alla tiden att det kommer att bli bättre! Och jag förstår varför de säger så, hur de alltid kan låta så säkert. Folk behöver mat, varje dag. Befolkningen i världen växer. Vi producerar mat, det borde gå som en dans! Men då vi allvarlig går på knäna, det går knappt runt, vi kan inte ta ut en skälig lön för jobbet vi gör och det ligger på smärtgränsen mest hela tiden. Nu är det tydligen så att vi ska producera lika mycket mat i världen som vi gjordt under de senaste 8000 åren det kommande 40. Förstår ni hur mycket det är?! Att vara bonde borde ju alltså vara framtidsyrket! Och kanske det blir så, men hur kan vi inte märka av det nu? Befolkningen ökar ju hela tiden. Många människor i världen är fattiga och går hungriga och vi kan inte gå runt på att producera mat? NÄR ska det då vända?! 

Många förstår att vi har det tungt men ibland kan man få en spydig kommentar som; ”-Du har ju valt det själv.” Ja, det har jag ju men det har väl alla andra också? Alla väljer väl sitt jobb? Av olika anledningar. Visst går det så tungt och är så jobbigt men sluta då. Men det VILL man ju inte! Det här är världens bästa jobb, det är det. Det är inte en dans på rosor men gillar man det man gör så går det. 

Det är mer än bara ett jobb, det är en livsstil. Ja det kan man väl säga att det är. Men samtidigt är det ett jobb också, vårat jobb som vi ska leva på. Sen är det ju olika för oss bönder, hur vi ser på saker och ting och olika förutsättningar och så. Vissa tycker inte att man ska klaga på den dåliga lönsamheten, för att det just är en livsstil, en hobby inlindad i sitt jobb. Men jag anser ju att vi driver faktiskt ett företag, ett företag som alla andra företag. Det är ingen lek för att vi ”gillar djur”. 

Sen det där med lön. Privat lön. Här är det säkert också jätteolika hur mycket alla bönder tar ut i månaden. Beroende på hur verksamheten går och vad man prioriterar i livet. Jag fick en kommentar igår, där förslaget kom att vi ska sälja bilen. Att det var väl ett onödigt köp när det går så dåligt. Men det löser ju inte problemet. Jag vet inte vart jag ska börja eller hur jag ska säga men som sagt så måste vi tänka långsiktigt nu. Det kommer en bäbis. Alla har rätt till föräldrapenning. Vi tar inte ut en fet lön i dagsläget. Och om vi ska dra ner på våra löner pga att mjölkpriset sänks blir det inte mycket att leva på sedan. Och visst i det läget måste man ju dra ner på utgifter. Men grejen är ju att vi inte ska behöva komma dit! Bilen har ju inget att göra med att det går dåligt. Det är ju hur vi vill använda vår del av lönen. Att vi måste offra vår privata ekonomi, bara dra ner på lönen lite lätt när det blir knivigt. Och det är ju en utväg man måste ta då om inget annat går att göra. Men snacka om spark i magen. Att få ännu mindre för det man gör. Det är ju inte direkt taggande. Som sagt från en lön som redan idag inte är på miljoner…

Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls. Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA tankar. 

Det jag vill komma fram till är att jag tycker att det är helt sjukt att vi inte kan få betalt för det vi gör. Och det tror jag alla håller med mig om. Vi jobbar 7 dagar i veckan, 8 timmars arbetsdagar räcker inte till och ob-timmar hit och dit. Vi producerar världens bästa mat som vi försörjer folket med. Nog borde vi kunna ha det bättre?

Nu blev det mycket här. Kanske andra bönder inte håller med mig alls.
Som sagt det är en speciell bransch. Alla verksamheter är olika, har
olika förutsättningar och olika mål. Men det här är MIN bild och MINA
tankar. Det är så svårt att sätta ord på det hela tycker jag. Så mycket spelar in, man vill inte missa nått samtidigt som man upprepar saker. Man har så mycket i huvudet som vill ut. Lite stökigt inlägg, men jag hoppas att ni förstår mig rätt. 

Kram på er!