Den röda-dagen-vilan blev ju inte alls någon vilodag. Jobb hela dagen lång efter morgonnapen. Båda traktornerna tomma på diesel så bara att åka och tanka. Vi har ingen farmartank hemma på gården utan åker in på Vallen och tankar. Bytte traktor till mixervagnen då skoplåset ju är paj och där fick vi nästan inte av kraftöverföringsaxeln. Inte världens grej men onödigt tidskrävande och fruktansvärt irriterande. Blandades foder, skrapade lillgången åt småkvigorna, halmades osv. När det var så pass kallt satte vi skraporna på manuellt läge så de går hela tiden, vilket ger minimal chans att det ska frysa. Det funkade bra så det problemet slapp vi alla fall.
Jag började mjölka sedan var tanken att jag skulle göra kväll och gå in och göra iordning nån mat. Men efter att ha jobbat med olika saker mest hela dagen var det himla mysigt att gå där i gropen tillsammans. Vi hade ändå ingen julmat hemma. Skinka, men inget vörtbröd och gröten slut, sedan nada i matväg. Så vi mjölkade tillsammans. Romantiskt, tillsammanstid för oss. Väl inne plockade vi fram det vi hade. Kokade massa ägg, en vanlig gröt, skar upp skinka och rökt lamm som jag kom på att vi hade. Kanske ingen fin Juldagsmiddag men nöjda och mätta blev vi.
kl. 20 började ögonen ha jobbigt att hålla sig öppna. Och varför kämpa emot så vi gick och la oss.
Ibland kan man tänka att fy för det här bondelivet. Såna här dagar. När man vet att de flesta man känner är lediga. Är bland nära och kära dagarna lång och äter god mat mest varje dag. Vi jobbar oss igenom dagarna och har varken ork eller lust att göra nån fancy middag, det är ju ändå Jul.
Men vi är ju två om det (och såklart alla andra bönder där ute). Han och jag. Och det är ju det viktigaste. Man känner sig ändå ganska nöjd när man kommer in efter en sån dag, när man lämnat lagårn med nöjda djur och man får sätta sig i soffan med sitt livs kärlek och en bökandes liten bebbe i magen. Det kallas livet som bonde. Det går upp och ner. Ibland hatar man det och ibland älskar man det.
Idag är det Annandagjul. Vi har varit upp och mjölkat och snart tänkte vi försöka bege oss till stan. C har tappat sin telefon, puts väck borta. Den ligger nog på hygget någonstans efter att vi huggit julgranen… Första dagen på mellandagsrea var inget jag alls hade tänkt, föör mycket crasy people ute men jag tackar ju inte nej att hänka om han ändå måste fara, hihi.
Äntligen mat! Liite för lång tid tyckte de nog att de dröjde innan eftermiddagsmaten serverades igår. Men vi gör så gott vi kan kosserna, jag lovar!
Mitt liv som bonde 