Underbart att vara påväg!

Godmorgon. Här har vi haft en lite extra god morgon faktiskt. Pappa C har haft sovmorgon med oss. Många veckor sedan sist, innan Lilla P kom till världen (och då fick han ändå kliva upp för det var problem i lagår). Nu har han lämnat oss inne och gott ut för att jobba lite.

Igår firade vi morfar, min morfar, Lilla Ps mormors far som fyllde hela 80år. Vi blev bjudna på supergod smörgåstårta och Lilla P träffade sina tremänningar för första gången. Lilla Louie är bara fem veckor äldre än Lilla P! C var inte med. Det var för mycket att göra hemma på gården.

Och så efter tre veckor, tre veckor av superdupervila så aktiverade jag min kropp för första gången igår. Ett litet träningspass. Jättelugnt och försiktigt. Kände efter hela tiden så allt kändes bra. Syftet är att börja aktivera musklerna lite lätt. Hittills har det varit kortare lugna promenader, superbra för återhämtningen av kroppen och samtidigt det där viktiga att röra på sig och så såklart att fylla lungorna med den där härliga dosen friskluft. Jag använde dom där ”slangarna” som sitter på dörren igår. Lätt motstånd och många reps för axlar och rygg. De områden som är hårt belastade nu med amning hit och dit. Man spänner sig även fast man försöker vara medveten om hur man sitter och att aktivera de musklerna är ju det bästa för att slippa kvarvarande spänningar. 

Det är viktigt att börja från insidan och ut. Att hitta de djupa musklerna som håller upp kroppen. Den inre magmuskelaturen ska stärkas men viktigt att ta det försiktigt. 

Kroppen är fantastisk och jag älskar min kropp. Den är stark. Den har burit vårt barn utan problem och den har återhämtat sig förvånansvärt fort. Den ska få fortsätta återhämtningen i lugn och ro, med lite promenader och lättare, medveten styrketräning på de där viktiga områdena, ett bra tag till. Men det känns helt underbart att vara påväg!