Känna sig övergiven.

Igår bjöd Lilla P och jag hem moster Fanny på fika. Pappan var ju borta hela dagen så vi kände oss lite ensamma. Hon fick dock ta med sig fikat, här ekade det tomt överallt efter en helg borta på vift.
Senare kom mormorn och plockade upp sitt barnbarn så jag kunde gå till lagårn.

Mjölkade kor och utfodrade, det viktiga, vanliga. Hämtade lillungen på kvällen och vi hann pussa på pappan innan vi somnade som kommit hem från Stockholm.
Tror att det var 600-700 personer där, på manifestationen. 166 000 underskrifter #skrivpåförmjölken lämnades över till landsbygdsministern. Taggade människor var där berättar C, tills Bucht börjar prata. De verkar inte göra någonting alls politiskt för att rädda mjölkbönderna. De bryr sig helt enkelt inte. Snacka om att känna sig övergiven. Så nu är det upp till mejerier, handlarna och konsumenter om vi ska ha svensk mjölk kvar i framtiden.

Här är det surväder och rått. Direkt när jag kom in från lagårn nu på morgonen har vedspisen kämpat på med att sprida govärme. Å vad jag önskar att jag hade en kamin inne i rummet alltså… En vacker dag kanske.

En liten powernap får det bli nu. Vi är trötta alla tre en jobbig-Lilla P-natt igen.