Lägesrapport.

Att låta dagarna gå utan den där stressen. Vilken grej. Nu har det ju bara varit ett par dagar som jag och barn varit hemma men ändå. Att köra balar till djuren på ljusa dagen, med barn som är på bra humör och inte hungriga eller trötta då det ofta blir den tiden efter borta-jobb och förskola.

Utsikten från en bal, en utav det bästa tycker Hedvig. Hon ska gärna sitta en stund på ALLA balar som vi ställer ut.

Vi kämpar på med vatten till djuren också. Drar ut och in låång vattenslang för att fylla upp badkar så de får dricka upp sig och sedan dra in slangen i källaren igen. Eller bara stänga vattnet på kvällen och dra in på morgonen för att tina den innan men kan fylla igen…

Men snickarna jobbar på och denna vecka ska vattenledning dras så förhoppningsvis har vi vatten i kopparna nästa vecka.

Nya lampor ska sättas upp i hela lagårn också innan vi kan få till och in djuren på riktigt som det ska vara, gruppera och få ordning. Längtar! Slaktbil är beställd också och ett helt gäng ska lämna gården om någon vecka. Det känns skönt faktiskt. Att bli av med lite djur, särskilt som det är nu. Och min lilla lycka, att bli av med tjurarna!

Nu är det kväll. Snön som kommit de senaste två dagarna regnar bort i detta nu. Jag har myst ner mig i soffan nu och har en stund innan jag går upp och gör barnen sällskap där uppe på övervåningen.

Trevlig kväll!

Grå lördag

Lördag.

Regnet har öst ner precis hela dagen. Den vackra hösten börjar gå mot det där grå, blöta, tråkiga nu. Eller så är det just solen som lyser med sin frånvaro som gör att det känns extra grått.

Veckan som varit har varit en tuff vecka som jag nämnde i förra inlägget. Det har känts lite extra tungt helt enkelt. Jag kan bita ihop genom mycket, men ibland brister det. Och att vara gravid, (faktiskt i sista trimestern nu ju!) med hormoner och foglossning bidrar ju inte direkt till en lättare vardag. Fast jag älskar ju den här perioden också. Att äntligen ha slutat kräkas, klappa en mage som börjar bli stor och nästan känna konturerna av en fot genom magen när gymnastiken är igång.

Och att ändå ha fått lite energi tillbaka. Fått till några träningspass här och där. Där jag försöker tänka allt är bättre än inget. Bara att göra några övningar som stärker på ”rätt” ställen. Ger ju ändå något. Man behöver inte hålla på en timme och drypa av svett för att det ska vara värt det.

Imorse pussade vi pappan hejdå igen och har sedan haft hemmadag i ett sånt där tempo att vi tar det som det kommer. Ut i regnet på förmiddagen för att få det som måste göras gjort. Köra en bal till djuren. Där höll det på bli motgång igen då traktorn helt plötsligt stannade mitt i lerigaste hålan!

Men misstanke om glapp i tändningslåset så gick den igång igen och vi kunde komma därifrån och djuren fick sin mat.

Vi kastade in ved från en pall och hade ett himla flyt och teamwork där alla hjälptes åt att slänga in vedträn genom lilla källarfönstret.

Sedan innegrejande. En död mus hade fastnat i en fälla som jag inte visste var laddad men som jag kände lukten av direkt i morse att någonstans ligger en död mus, måtte det inte vara i väggen igen! Tur då att den gick att plocka bort och städa rent efter!

Gårdagens brödbak med ett gäng hjälpredor som slutade med mjöl i hela köket, precis så som det blir med barn i baket, städades bort lite mera noga än vad jag hade energi till igårkväll. Som att dammsuga ordentligt i alla hörn och så.

Och så avslutade vi med att äta tacos, mysa i soffan med glass och chokladsås och lagom till att kvällsboken var läst kom den där pappan hem. Busade och pussade sina barn godnatt och nu ska vi två makar inta soffläge.

Trevlig kväll!

En ren och skär utedag.

Vi vaknar till en ledig onsdag jag och barnen idag.

Efter morgonmys, gröt och kaffe så gick vi ut på förmiddagen.

Vi gick och släppte ut hönsen det första vi gjorde. Luckan har ni tinat fram helt och kan öppnas och glada höns kom utspatserande den här gången (lite mera skeptisk första gången!).

Hönshuset rengjordes, barnen lekte utanför medans, då gick det rätt fort att bära ut och ströa nytt.

Hörru! Nu är det min tur!

Vi lyckades pricka in en, eller två värptillfällen! Det ena i princip såg vi ploppa ut ur hönan, det tyckte barnen (och jag med för den delen!) var riktigt roligt att se!

Nästa stopp var ner till lagårn. Skottade in lite foder och kollade läget. Bla att det skulle behöva ströas idag. Pappa C borta på jobb, två jobb idag. Först över-dagen-jobb och sedan direkt till nästa bonde och mjölka kvällspass.

Gladskit minutrar innan hunger och trötthet tog över och det tar vi som tecken och går in.

Så för att få till det så smidigt som möjligt gick vi in och åt lunch och så fick lilla tvååringen lägga sig för sovning ute i vagnen. En lite vilostund för pojken med innan vi gick ut igen och gjorde lagårn. Skrapade, halmade och körde fram några matbalar. Det är sån skillnad att ha med en fyraåring istället för en tvååring eller både och. Det blir i princip inget sink alls nu längre. Han vet vad och hur det ska göras och är så med på noterna.

Vi hann precis bli klara när lillasyster slog upp sina blå.

Mellis ute på bron. Efter några riktigt kalla dagar med isande vindar var det idag något åt det bättre hållet, och i lä i solen riktigt skönt!

Sedan bara gick timmarna. Barnen i lek på gården, jag med lite plock och städ på bro och altan, tog emot ett paket som levererades till gården som kommer att bli en så himla bra grej att ha i sommar! Jag lovar att ni ska få se så småningom när den är på plats!

Vi körde upp traktorn till grannen som är snäll att låna ut till oss nu under ströningssäsongen då vi behöver en till traktor som kan lägga in en bal i halmrivaren på Brum-Brum. Den kan liksom inte lasta sig själv…

Och en promenad hem på den oplogade vägen men hård skare som man både kunde springa fort på och rulla utför.

Att stanna till vid ett stenröse och se om det bor någon där under i eftermiddagssolen, lyx.

Men sen, var det dags att gå in. Få lite mat i magarna och varva ner till Bolipompa. Vi har alla mer eller mindre röda kinder, är sådär skönt trött efter att varit ute hela dagen och är väldigt nöjd över dagen.

Kaffet smakar extra gott de där kopparna efter maten då kaffedosen legat i underkant idag. Och nu är det dags att börja natta de små.

En ren och skär utedag på gården. Där alla djur har fått sitt allt tillsammans med barnen, en lycklig och trött mamma är det som sitter och skriver här ikväll.

Hoppas ni haft en bra dag också!

Äntligen är maskinen igång!

Fredag och en ledig dag!

Så himla taggad jag var på denna dag. Vår i luften, ledig med kidsen och en massa saker att ta itu med.

Vi börjar dock dagen med att komma till ett stinkade hem. Kajsa-hunden har spytt i vardagsrummet och det luktar URKAS.

Så det var ju kanske inte världens bästa början…Men efter lite frukost och kaffe så var humöret lite bättre. Och än bättre blev det sedan då vi klädde oss och barnen premiärade i vindfleece och tunnare mössan och så styrde vi kosan mot stan.

Nej ingen shopping så, eller ja, hönsmat och lite frön på Granngården och det är väl den bästa shoppingen!? Men den stora orsaken var att vi skulle hämta ett gäng finägg!

ÄNTLIGEN startar jag kläckmaskinen! Som jag längtat men måsta hålla mig för det där med plats för en massa kycklingar vintertid är ett litet problem. Men nu kan jag bara inte hålla mig längre och vi får väl lösa platsfrågan eftersom. De kanske får flytta in med större gänget rekordtidigt, äsch det ser vi då!

Så himla härligt att vara igång så nu väntar den spännande längtan att se hur många som kommer ut ur sina skal om tre veckor.

Ut i solen sedan! Och vi har haft riktigt gårdsstros. Skottat in foder i ladugården och tittat till dom stora djuren.

Till hönsen sedan. Dags för städning så de fick komma ut, för första gången i år!

Det var med väldig skeptis de försökte våga sig utanför dörren.
Men till slut så vågade sig Brahman Harald ut med sina två damer.

Resten tog sig ut så småningom också och vi kunde göra fredagsfint i hönshuset.

Älskade Fluffrumpor!
Hedvig körde ner det nyinköpta värpfodret med stil!


Lite stök och städ på gården också. Men den där sista timmen fick mamman allt flera extra gråa hårstrån… Vår älskade, envisa, uthållighetsgråtande lilla flicka satte mammans tålamod på prov så att säga… Men man lär sig djupandas i alla fall!

Väl inne efter en massa utetimmar (gissar på en viss grad trötthet hos lillflickan) så lugnade det hela ned sig.

Lagar mat och har fredagsmys. Pappa C är borta och jobbar och har så varit hela dagen sedan klockan 05 imorse. En riktig långdag med andra ord!

Men jag hoppas att det inte blir allt för sent så vi kan ha lite soffmys tillsammans ikväll.

Nu väntar jobbhelg för mig och en tidig morgon imorgonbitti. Men visst har vi haft en härlig ledig fredag trots lite skavanker här och där med hundkräk och 2åringsutbrott men det är ju inte annat än livet.

Och kläcket är påbörjat!! Det är det jag är mest exalterad över idag! Nu håller vi tummarna att det blir lite kycklingar utav dessa.

Ett barn i den där overallen.

Jag minns vi hittade en liten, blå, ladugårdsoverall här i huset när vi flyttade in. En som jag haft när jag var liten.

”Tänk när vi har barn C. Tänk den dagen den lilla kommer att kunna ha den här på sig.” Den tanken var hisnande..

Och här är vi fem år senare. Med en pojke som tar på sig denna overall. Som har en lillasyster som såklart också vill ha overall på sig när storebror tar på sig nått nytt. Hon får en alldeles för stor men hon blir så nöjd så.

Efter Borta-jobb och förishämtning delade vi på oss och tog varsin overallunge med oss. Jag och den lilla flickan hoppade in i traktorn och körde balar till korna och Lilla P han åkte pappan på jobb, och mjölkade!

En lyrisk pojke var med under ett helt mjölkpass. Visst har han varit med att mjölka förut men då var han bara knappt ett år så det minns han såklart inte. Hans första levnadsår hade vi ju själva mjölkkor här på gården och han satt med i en vagn under mjölkningen ibland.


Nöjd och trött kom de hem och det blev dusch och bums i säng.

Imorgon är det ju någon som fyller år. Denna lilla bondpojke blir nu hela fyra år! Mamman kan inte riktigt förstå att den lille pojken blir fyra hela år, precis som varje år när det kommer en födelsedag, blir mamman lika chockad. Men jag tror nog att man tänker tillbaka då, på den där lilla bäbisen som kändes nyss men samtidigt väldigt längesedan.

Hur jag seminerade med värkar men var tvungen att göra klart, sånt är ju viktigt förstår ni! Att ta de rätt i brunsten. Och det som var ännu mer festligt att det var både Mini och Lovis som seminerades då och båda tog sig dräktiga och fick var sin kalv nio månader senare.

Men det är alltså fyra år sedan nu. Så mycket som hänt sedan dess.

Livet alltså.

Nu ska en trött mor gå och göra resten av familjen sällskap där på övervåningen under ett mysigt täcke. Godnatt!