Vi är klara! Ja väldigt nästan i alla fall. Jag harvade de sista bitarna på förmiddagaen och sedan har C har sått klart allting idag! Nu ska det bara vältas (platta till där det är sått med stora järnrullar) sedan är årets vårbruk klart. Ett vårbruk där stressen varit minimal. Det brinner inte lika häftigt i knutarna nu. Hade vi fortfarande haft mjölkkor så hade vi varit i ful gång med slåttern nu är jag övertygad om. Vallen ser fin ut och gräset moget för att skördas. Det känns konstigt att inte slå det. På något vis som att man går miste om det är fina, näringsrika, dyrbara gräset. Men det behövs ju inte nu. Ger vi den här typen av foder till köttdjuren så blir det bara feta och det vill man inte. Klart att kvigor och så ska ha lite av det bättre men än är det ingen panik. Konstigt och sorgligt.
Men C är i full gång han ändå. Har man inte sig själv att stressa åt så ger man sig på hos andra. På Borta-gården är de dags för skörd och C är förste chaufför på den stora, asstora slotterkrossen. Sedan ska han köra åt bönder i byn också med våra grejer. Säsongen är i gång med andra ord!
Jag har som sagt brummat på i den äldre John Deeren och harvat på förmiddagen. Jag fullkomligt älskar den här traktorn! Mycket mer än den nya, moderna. Vi har inte klickat så bra om man säger så. Men den här gamla godingen är helt underbar tycker jag! Den ska säljas nu när vi inte behöver två stortraktorer på gården men jag försöker att förhandla med C om att göra oss av med Lilltraktorn istället och behålla den här… Som konstigt nog faktiskt är billigare i månaden än lillskrutten.
Ja lite smutsig på de gula fälgarna nu men titta vad fin han är! Rundad hytt där dörren öppnas åt fel håll, spakar att växla med och tuffar sådär fint som en riktig traktor. Ni som sa att vi gjort ett bra köp när vi skaffade den här hade ju alldeles rätt!
Hjälpte C att lasta utsäde i såmaskinen innan jag, Hans och Lilla P tog följe på resten av min familj för att åka och fira Nationaldagen.
Vi hamnade på Gårdsbutiken här i Nordingrå. Ett favvoställe såhär på sommaren, med massor av god mat och fika. Sedan att de har en liten butik med massor av vill-ha-grejor och blomster där ute gör ju inte saken sämre. Vi fikade supergott och en och annan blomma fick följa med hem som nu står och pryder altanen, som för övrigt nu är helt oljad och utemöbeln på plats! Woho!
Macka och góbit lyxade vi till det med idag. Den där jordgubbspajen med grädde är ju To die for!
Lilla P hade klätt upp sig dagen till ära (fast han sov vagnen under vårt fikabesök då det var mitt i sovdagen) och mamman premiärade i ny sommarklänning.
Vi bytte om till mindre vita kläder på vissa små och mer lekvänliga kläder och spenderade eftermiddagen ute. Mamman påtade på med att placera ut de nyiköpta blommorna, binda upp och visa vägen för humlen som börjar klättra uppför altanen och kikade hela tiden på den där älskade ungen som gick omkring med vovven och lekte med pinnar.
En sån där stund då jag känner total lycka. Jag tittar på mitt barn. Som springer omkring på nyklippt gräsmatta, i världens sötaste Emilmysse (som mamman blev överförtjust i när hon såg fanns i år igen på Åhléns! Så samma som förra året!) och leker med pinnar och vovve. En sån där bild som jag drömt om.
Hjärtat smälter och svämmar över på samma gång.
Och det fantastiska också är att just kunna gå såhär. På gården och påta på med småsaker. Som att binda humlen och visa rätt väg. Inte den genom golvet och upp i varje springa, som blir ett fastsittande trassel när det ska därifrån på hösten. Sånt som man aldrig har hunnit förut för att det prioriteras så långt ner att det aldrig hinner bli gjort. Det kan låta rätt meningslöst, pratar hon om humle? Men det är en sån där liten småsak som jag faktiskt kan göra nu. Det stora i det lilla.
Lagat mat har jag också hunnit med och tränat ett snabbt styrkepass. Farfar Hans satte jag på röjsågen som gått och gjort snyggt efter allén och vägen in till gården där den tvååriga slyn stått och sett hemsk ut.
Och nu är det kväller. Lilla P slumrar, pappa C jobbar borta och jag och farfar Hans har en lugn kväll. Jag tror bestämt att vi tar fram lite jordgubbar och grädde snart, är det Nationaldag så är det!
En superfin Nationaldag kan man säga!
Mitt liv som bonde 