Denna vecka började med en heldag med saker på schemat. Kidsen skjutsades på föris och sedan raka spåret till MVC för koll av Liten i magen. Två flugor i en smäll blev det där då tandläkaren inte är långt därifrån och lagom efter en handling på affären så hade jag kontroll av tänder. Grönt ljus i både mage och mun!
Hem för att hämta upp mannen och sedan iväg på nästa möte. Lrf-konsult och bokslut. Det är med lättade axlar vi gör bokslut i år efter kämpiga år med verksamhetsomställning (mjölk till kött).
Väl hemma sedan byte från fina kappan till skitiga gårdskläder och ut till lagårn för lite djurflytt. Där jag självklart är försiktig med min mage. Det är C som får springa bland djuren och jag stå och peka på sidan om, typ!

Så nu är de grupperade lite mer som det ska vara. Alla kor med småkalvar är äntligen på rätt avdelningen (där småpluttarna inte kan krypa ut på foderbordet som några gör stup i kvarten…) och några kalvar är skilda från sina mammor som är över 6 månader.
Så nu lyssnar vi på koskrikande några dagar. Usch jag tycker detta är värre än med mjölkkorna. När vi skiljde ko från kalv efter något/några dygn. De bryr sig knappt. Men nu! När de gått ihop, diat och knutit ett starkt band under ett helt halvår tycker jag det skär i hjärtat att lyssna på sakna-ropen…
Men, de är ju stora och behöver inte mjölken längre så det är bara att göra det och gå med hörselkåpor i lagrån.
Idag har också varit hemmadag för C och han har halmat och ställt fram balar inför några dagar nu på borta-jobb.
Så nu har vi pussat han hejdå och intagit kvällsläge här.
Trevlig kväll!
Hej! Jag undrar vad som händer om kalvarna får gå kvar med mamman så länge kalven/kon vill? Hur funkar det ”ute i det vilda”? 😊 Fast det finns väl inte så många vilda kor att jämföra med kanske? 🙈😅
GillaGilla
Vilda kor är ju ganska sällsynta 😅 Men jag kan tänka mig att det kanske beter sig liknade älg? Där stöter ju mamman bort kalven inför nästa kalvning.
GillaGilla