Vi fortsätter imorgon.

Och jag som hade tänkt skriva ett inlägg ikväll om gårdagen och idag såklart men jag får ta det mer detaljerat imorgon.

C fyllde ju år igår! En riktigt hektisk dag där jag egentligen skulle åka på jobbet men det blev inte så. Men tårta hann det bli på kvällen i alla fall.

Imorse klev jag upp före tuppen för att åka på andra gården och mjölka. En tur med svärfar och Lilla P till stan för ett viktigt (äntligen!) ärende och sedan massa grejsande hemma. C har invigt det nya ekipaget (en frontslåtterkross) och slår åt en grannbonde.

Kvällen blev inte som tänkt. Hämtade Lilla P som åkt med pappan i traktorn ett par timmar för att lägga till kvällen. Tänkte natta ute i vagnen så jag kunde fortsätta med jobb men det gick icke.

Han som brukar somnat på en halv minut i vagnen skulle till allt var det var värt INTE somna. C kom hem, gav oss en puss och drog iväg på nästa jobb. Mycket för hann också de här dagarna alltså. Farfar Hans tog över dragandet av vagn så jag kunde åtminstone köra fram balar dit det behövdes. Vi byttes sedan av så han såg till att skotta fodret till alla små och jag gick in med min trötta illbatting.

Men nu. Drygt två (!) timmar senare sover Lilla P. Mamman är helt slut efter en lång dag och jobbigt avslut på kvällen och imorgon väntar ännu en sån där tupptidig morgon så nu släpper jag allt det andra jag planerat att göra ikväll och går och lägger mig.

Men vi hörs igen imorgon, godnatt!


Vi åkte till pappa C på eftermiddagen. Den grejen fram är alltså ny för i år med den så slår man ännu mera på en gång så det går fortare.

Lilla P var överlycklig att titta på traktorn och pussa på pappan såklart. Så att han fick åka med en stund var ju kalas! Mamman och farfarn åkte hem och stängslade lite.

Far och son i traktorn, en syn som får mitt mammahjärta-fruhjärta-familjehjärta att smälta.

Kvällsfummel och en vinnare!

Alltså de här dagarna bara flyger iväg. Det pusslas med bilar, dagis och jobb. C och jag är på samma gård. Imorse höll vi inte på att ta oss dit då bilen dog för oss halvvägs…men den började leva igen till slut så vi kom fram.

En dag med jobb som började senare än vanligt och slutade även senare än tanken var. Tack och lov igen för att farfar Hans är hemma här och hämtar den Lilla och påtar på lite på gården på dagarna.

Men nu börjar jag faktiskt få lite abstinens efter den där Lillungen. Jag är inte van att vara borta från han så mycket. Visst nu har vi ju spenderat mornarna tillsammans innan dagis men att komma hem nån timme innan läggdags känns som att man inte sett han på hela dagen. Men det ska ju bara vara tre dagar i veckan det är så (fast normalt så åker jag ju innan han vaknar på morgonen), att han har lite längre dagar men han är inte där från tidig morgon ändå. Men den här veckan har bara känts som ett söl och att jag knappt sett han på tre dagar. Men imorgon är sista dagen och sedan är det ju helg. Fast jobbar helgen också men på andra mjölkgården. Men där är det ju bara mjölkningarna så där är jag hemma över dagen.

Det är en rätt intensiv period nu kan man säga. Alla bönder ligger på sina max. Vårbruk och slåtter går ihop för många så det är mycket körning ute, vilket resulterar i mer behov av folk i lagårn som gör de dagliga rutinerna och så.

Samtidigt så känns det så himla skönt mitt i allt detta. Visst är det pusslande och grejande men inte den där stressen. Den där stressen att ALLT måste göras NU! Att gå på tå hela tiden och be till gudarna att inget går sönder mitt i det hektiska.

Anställd, ett nytt perspektiv. Samtidigt som man har svårt att bara släppa för man vet så väl hur de har det. Att jävlas det kan man ju inte bara åka för att klockan slagit slut-för-idag. Klart man hjälper om man kan. Men det är svårt också då man saker hemma såklart med. Det här med kloning tror jag inte skulle vara en dum grej…

Nej nu, stopp P. Nog surrat hit och dit om det här. Det kanske bara är ett fummel, förmodligen men jag känner mig lite mosig i huvudet så jag vet inte riktigt vad jag fått ner här i meningarna. Så jag tror att jag ska gå och lägga mig. Det har blivit bara sena kvällar nu så ska bara skotta fram lite foder till småtjejerna i hagen, ta en dusch och sedan plumsa i sängen.

Godnatt!

Nämen just det! Jag skulle ju meddela vinnaren av tävlingen ikväll också! Ni är jättemånga som varit med och det har varit superintressant för mig att läsa era tankar kring hälsa. Ni är många kloka människor där ute, fortsätt så! Men en är vinnare och det blev Johanna! Grattis till dig och din valfria vattenflaska!

Ni andra som varit med och såklart alla ni andra kan beställa de fina, fiffiga vattenflaskorna här Drink More Water UF

på deras facebooksida och skicka ett privat meddelande till tjejerna vilken flaska ni vill ha (129:-) så tar de emot beställningen!

Ett pussel som heter duga.

Godkväll.

Ja här har vi storm kan man säga. Träden ligger i 90 grader, typ. Vi hade en lugn morgon igår. Sedan skjutsades Lilla P på Järnsta och farfar han åkte med mig till jobbet på Borta-gården. Där står hans bil som C åkte med för tre dagar sedan. Därför började jag lite senare idag, för att Lilla P måste skjutsas först.

Hans tog vår bil ändå för att kunna hämta Lilla P sedan om jag inte skulle hinna hem. Han åkte till sin båt för att töja fast den lite extra i detta blåsväder, så den inte får för sig att segla ut på tu man hand!

En dags jobb som slutade med strömavbrott. En elledning som blåst av och en skogsbrand på det! Så det lär vara strömlöst ett tag…

Kom hem mycket senare än normalt till en liten trött Gubbe-i-lådan.

Världens finaste liten sådan. Vi busade och pussades den tid som var kvar innan Lilla P skulle gå och sova. Då åt jag lite och så hade jag planer på att gå och ut jobba lite men C ringde i samma veva och bad mig komma och hämta han, JA! Äntligen. Han har inte sovit hemma på två nätter så vi ville gärna ha hem han. Men det var inte bara att hämta utan vi blev kvar på lite strömavbrottsjobb där i den mörka lagårn. 

Men till slut kom vi hem. C tog en dusch och sedan bums i säng. Å så skönt att ha han bredvid.

Idag vaknar vi allihopa tillsammans, äter frukost och snart ska den Lilla iväg på dagis och vi föräldrar på jobb. 

Ett vardagspuusel som heter duga just nu. Det är tur att vi har farfar Hans här just nu. Det underlättar så otroligt och är guld värt! 

Nej nu ska det kläs på och göra oss redo för denna dag.

Att bli lite ledsen i hjärtat.

NU är vi klara.

Lilla P skjutsades på Järnsta på förmiddagen och sedan hoppade jag in i Brum-brum med välten bakom. Det har varit en varm dag så jag har svettats i den där traktorn utan ac. Men det har gått bra! halvvägs igenom fick jag besök av Dina Försäkringar som gick igenom försäkringarna nu med hela omställningen och så.

Lite mat i magen och sedan ut igen. Farfar Hans hämtade Lilla P när det var dags för det och jag körde klart. Och nu är det alltså kart, vårbruket 2016. Lite sent men det vi har inte haft samma stress i år.

Och apropå stress. Det knöt sig lite i magen idag där jag åkte förbi lägda efter lägda med sådär tjockt, fint gräs. Jag stannade och kollade läget i strået och det är sådär perfekt. Skulle vi varit mjölkbönder nu skulle jag ringt till C; -Koppla slotterkrossen och kör!

Så att det bara står nu, orört gör liksom hjärtat ledset. Den där precisionen behövs liksom inte längre. De här späda, näringsrika gräset är inget som köttkor ska ha, de blir bara feta av det. Så det ska få växa ut lite mer innan vi slår det nu. Men det känns som så konstigt bara… 

​Axet ligger färdigt i strået men har inte kommit upp, perfekt.

Andra runt omkring börjar köra nu. Bla Borta-gården där C är de här dagarna. Min plan ikväll var att tillsammans med min chef åka och fixa naglarna! Hör ni så lyxigt, nagelfix! Något jag aldrig gjort tidigare. M, min chef, gör detta med jämna mellanrum. Långa färggranna naglar har hon jämt! Trots det jobb hon har, mjölkbonde. Så kan hon så varför inte jag? Men jag är lite mer diskret av mig och tänker inte skylånga utan bara fräscha till och så sånt där lack som sitter länge!

Så jag pussade på min Lilla och lämnade han med farfarn (vilken lyx det är att ha han här hemma alltså!) och åkte iväg. Mobilen laddade ur på vägen så jag åkte akut in på min Borta-gård för att kanske hinna haffa M innan hon åkt eller i så fall ladda upp telefonen så jag kunde ringa, jag visste ju inte vart jag skulle åka! Men där möttes jag av en M i lagårn. Inte alls redo för nagelfix utan kraftfoderslingan hade gått sönder så de höll på att jävlas med den. Ja inte kunde jag åka själv då och sitta på en stol och få naglarna fina när hon fick vara hemma och greja med trasiga, viktiga saker. Så jag bytte om hjälpte till. Man är ju van det där, så fort man planerat något så ska det vara något som jävlas.

Så istället för att komma hem med fina naglar luktade de koskit som vanligt. Men jag fick ju tillfälle att puss på min C i alla fall som inte kommer hem om nätterna ens nu utan övernattar där när det körs för fullt.

Och nu ikväll en liten runda hos djuren. Skotta foder till de små och fylla vatten och så. Och nu tänkte jag försöka ta mig till sängen i någorlunda tid.

Godnatt, godnatt.

En finfin Nationaldag.

Vi är klara! Ja väldigt nästan i alla fall. Jag harvade de sista bitarna på förmiddagaen och sedan har C har sått klart allting idag! Nu ska det bara vältas (platta till där det är sått med stora järnrullar) sedan är årets vårbruk klart. Ett vårbruk där stressen varit minimal. Det brinner inte lika häftigt i knutarna nu. Hade vi fortfarande haft mjölkkor så hade vi varit i ful gång med slåttern nu är jag övertygad om. Vallen ser fin ut och gräset moget för att skördas. Det känns konstigt att inte slå det. På något vis som att man går miste om det är fina, näringsrika, dyrbara gräset. Men det behövs ju inte nu. Ger vi den här typen av foder till köttdjuren så blir det bara feta och det vill man inte. Klart att kvigor och så ska ha lite av det bättre men än är det ingen panik. Konstigt och sorgligt.

Men C är i full gång han ändå. Har man inte sig själv att stressa åt så ger man sig på hos andra. På Borta-gården är de dags för skörd och C är förste chaufför på den stora, asstora slotterkrossen. Sedan ska han köra åt bönder i byn också med våra grejer. Säsongen är i gång med andra ord!

Jag har som sagt brummat på i den äldre John Deeren och harvat på förmiddagen. Jag fullkomligt älskar den här traktorn! Mycket mer än den nya, moderna. Vi har inte klickat så bra om man säger så. Men den här gamla godingen är helt underbar tycker jag! Den ska säljas nu när vi inte behöver två stortraktorer på gården men jag försöker att förhandla med C om att göra oss av med Lilltraktorn istället och behålla den här… Som konstigt nog faktiskt är billigare i månaden än lillskrutten.

Ja lite smutsig på de gula fälgarna nu men titta vad fin han är! Rundad hytt där dörren öppnas åt fel håll, spakar att växla med och tuffar sådär fint som en riktig traktor. Ni som sa att vi gjort ett bra köp när vi skaffade den här hade ju alldeles rätt!

Hjälpte C att lasta utsäde i såmaskinen innan jag, Hans och Lilla P tog följe på resten av min familj för att åka och fira Nationaldagen.

Vi hamnade på Gårdsbutiken här i Nordingrå. Ett favvoställe såhär på sommaren, med massor av god mat och fika. Sedan att de har en liten butik med massor av vill-ha-grejor och blomster där ute gör ju inte saken sämre. Vi fikade supergott och en och annan blomma fick följa med hem som nu står och pryder altanen, som för övrigt nu är helt oljad och utemöbeln på plats! Woho!

Macka och góbit lyxade vi till det med idag. Den där jordgubbspajen med grädde är ju To die for!

Lilla P hade klätt upp sig dagen till ära (fast han sov vagnen under vårt fikabesök då det var mitt i sovdagen) och mamman premiärade i ny sommarklänning.

Vi bytte om till mindre vita kläder på vissa små och mer lekvänliga kläder och spenderade eftermiddagen ute. Mamman påtade på med att placera ut de nyiköpta blommorna, binda upp och visa vägen för humlen som börjar klättra uppför altanen och kikade hela tiden på den där älskade ungen som gick omkring med vovven och lekte med pinnar.

En sån där stund då jag känner total lycka. Jag tittar på mitt barn. Som springer omkring på nyklippt gräsmatta, i världens sötaste Emilmysse (som mamman blev överförtjust i när hon såg fanns i år igen på Åhléns! Så samma som förra året!) och leker med pinnar och vovve. En sån där bild som jag drömt om.

​Hjärtat smälter och svämmar över på samma gång. 

Och det fantastiska också är att just kunna gå såhär. På gården och påta på med småsaker. Som att binda humlen och visa rätt väg. Inte den genom golvet och upp i varje springa, som blir ett fastsittande trassel när det ska därifrån på hösten. Sånt som man aldrig har hunnit förut för att det prioriteras så långt ner att det aldrig hinner bli gjort. Det kan låta rätt meningslöst, pratar hon om humle? Men det är en sån där liten småsak som jag faktiskt ​kan ​göra nu. Det stora i det lilla.

Lagat mat har jag också hunnit med och tränat ett snabbt styrkepass. Farfar Hans satte jag på röjsågen som gått och gjort snyggt efter allén och vägen in till gården där den tvååriga slyn stått och sett hemsk ut. 

Och nu är det kväller. Lilla P slumrar, pappa C jobbar borta och jag och farfar Hans har en lugn kväll. Jag tror bestämt att vi tar fram lite jordgubbar och grädde snart, är det Nationaldag så är det! 

En superfin Nationaldag kan man säga!