Författare: Paulina

Här skriver jag om min vardag som ung bonde, fru till min C, mamma till Lilla P och Lillasyster Hedvig. Jag älskar mitt liv på landet, med familjen, djuren och naturen. Träning och hälsa ligger mig varmt om hjärtat också. Välkommen!

Vilken morgon!

av Paulina, publicerad i Bondelivet

Vilken morgon det här blev! NU halv elva kan jag sätta mig och äta min frukost. Jag har haft lagårn så tror ni att jag är hungrig?! 

Det var tortyr att kliva upp imorse. Det gick inte! Fruktansvärt trött. Altandörren stod öppen så det var lite kyligt i rummet. Att ligga där under det varma täcket i vår gudomligt sköna säng var något jag ville fortsätta med. Men till slut, lite sent kom jag upp. Mjölkar korna och när jag närstan är klar ser jag att en av kvigorna har kalvat, i skrapgången. Men det såg inte bra ut. Det var inte bara efterbörden som låg bakom kon…Livmoderframfall. Jag har aldrig varit med om det. Antog att det var det och nu när man har mobilen på sig jämt var det bara att kika på google en snabbis och ja, ingen tvekan. Alltså hela livmodern kommer ut,  det ser inte så trevligt ut. Typ drygt en halvmeter långoch kanske 25-35cm i diameter hänger den ut från kon. Men det verkar inte göra jätteont. Hon låg där hur lugn som helst. Jag var nog mer uppstressad än henne, huga kossan! När man aldrig har sett det förut ser det ju ut som att det måste göra hur ont som helst! Så det var bara att ringa veterinären, igen. (VARNING: Det kommer en bild på detta längre ner så ni som är lite känsliga vet om det.)

C hade åkt iväg för att slå på bortaplan. Kalvarna skulle ha mjölk, korna mat, gångarna skrapas med lilltraktorn, kvigorna var utan bal och mjölkgopen skulle spolas. Tack och lov så kom Niels ner och hjälpte till. Annars har jag inte varit inne än. Han fick hjälpa lite när vet kom också och få henne att ligga rätt. Sedan utfodrade han alla djur medans jag var med veterinären och kossan. 

Orsaken till att det händer kan vara en besvärlig kalvning eller också om kossan har kalkbrist-kalvförlamning. Man trycker in livmodern igen och då brukar de repa sig så vi håller tummarna att det går bra. Hon hade även kalkbrist (ovanligt för en förstakalvare) så hon fick kalk också. 

Nu har den efterlängtade frukosten lagt sig till rätta i den tomma magen och dagen fortsätter. Jag berättar om gårdagens äventyr lite senare, det blir så mycket annars 😊 

Ha en bra dag! 

Såhär ser ett livmoderframfall ut. Det ser så mycket värre ut än vad det är.



Och ett litet smakprov på nästa inlägg 😊

Som en gåva från ovan

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Gravid

Jag har varit uppe och mjölkat nu på morgonen. C kom ut och skrapade gångarna och körde ut foder. Som ni vet har ju motorn gått sönder till skrapan så vi skrapar nu med lilltraktorn två gånger om dagen. En ny motor har kommit men ingen som har någon jättelust att få dit den och bära in skrapor igen. Hur länge går de den här gången? Vad går sönder härnäst? Den är så smidig den här minitraktorn att det funkar rätt bra. Men det skrapas bara två gånger om dagen till skillnad från varje timme när skraporna går så det blir lite bajs i gångarna. 

Men nog med utgödsling. Jag skulle ju berätta om vår nya dräng! En gammal klasskompis från Belgien ringde och hörde om vi hade något jobb. Han har en egen gård hemma tillsammans med sin far men det funkar inte så bra med pappan så han kände att han ville komma därifrån. En kille som VILL jobba. Från dag ett har jag varit impad. Man märker att han är bonde, han har eget. Man behöver inte peka han bara gör. Han SER det som ska göras, han  har ett minne som jag vet inte vad. Kommer ihåg korna, vilka som är tre-spent, vilka som ska i spann osv. Han är för bra för att vara sann känns det som. Vi har nästans svårt att hålla han sysselsatt hela tiden, för det är just det han vill, jobba. Det där med en fet lön är inget krav, så vi kan förhoppningsvis ha honom utan att bli helt ruinerade. 

Det är just det här vi har drömt om men trott att det inte är möjligt. Den där stressen över när min mage växer och jag kommer att måsta dra ner på jobb, hur ska C klara sig själv? Det går inte, vi MÅSTE ha någon. Och Niels har nu kommit som en gåva från ovan. Nu håller vi tummarna att han vill stanna hos oss!

Här görs en skiljegrind till kvigorna, äntligen gjord!

Ännu ett besök

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig

Bultarna hade inte kommit. Ärendet vi åkte för. Men vi fick oss en god lunch i alla fall. Väl hemma igen blev det lite småfix och ett besök till av veterinären. Kossan ville fortfarande inte kliva upp 😦 Men med en till flaska kalk klev hon upp en stund senare, skönt! 🙂 Började tro att det kanske kunde vara något annat än kalvförlamning, skadad nerv eller fläkning.
Vi åkte med C's föräldrar till Norrfällsviken och åt middag efter lagårn.

Nu faller ögonen i kors så det är dags att dra sig till sängen, godnatt!

Agera barnmorska och lunchdate

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Ledig

Jag hade lagårn igår eftermiddag. En kossa som varit i kalvningsboxen hela dagen och ska kalva låg och flämtade när jag var där och gav kalvarna.C kommer sedan och säger att hon inte kan kliva upp. Kalvförlamning, INNAN hon har kalvat. Ringer veterinär som kommer från Övik. Vi hinner springa in och äta lite mat som Sonja lagat, vilka lyxdagar med lagad mat varje dag, innan hon kommer.
Hon har knappt öppnat sig och kossan verkar helt slut redan. Hon masserar och grejar där inne och till slut kan vi hjälpa till att dra ut kalven. Stor, fin och pigg kvigkalv efter denna bra-ko! 😀 (Mamma det är 307 som kalvat :)) Pappan är första vi får efter Lanon.

Jag tinar upp råmjölk och får i kalven. Strax före elva är vi inne igen. Hunnit bli hungrig igen så ett litet kvällsmål innan vi hoppade i säng.

C tog mjölkningen imorse. Men kossan kunde fortfarande inte kliva upp så vet fick komma igen nu på morgonen. Mera kalk i blodet till kossan så nu hoppas vi att hon piggnar på sig.

Vi är påväg till Övik nu för några ärenden så vi passar på att åka båda två och tar en liten lunchdate tillsammans 🙂 Det är de små stunderna som är värdefulla 🙂

Välkomnar träningsvärken liten extra

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Husfix, Träning

Godmorgon. Vaknar upp med diffus träningsvärk imorse som nu blir mer och mer, love it! Jag var på gymmet igår. Fick till ett riktigt bra pass, äntligen! Som ni vet har det inte blivit så mycket träning den sista tiden och när jag väl har tränat har det inte blivit så bra pass. Bättre än inget såklart men bara känslan av att äntligen ha energi och lust att ta i var otroligt skönt! Så jag välkomnar träningsvärken mer än vanligt idag 😃

Jag gick med röjsågen igår en stund. Ja, tills bultarna lossnade som knivarna sitter i…Hoppas det går att köpa till nya. 

Gam-ful-gräs bort. Lovis och Mini har gjort ett bra jobb i sommar så det är inte alls lite mycket att preja ner som det brukar vara 😊 

C hade lagårn och jag åkte som sagt på gymmet. Sonja lagade mat så när jag kom hem passade jag på att rensa ur garderoben. Älskar att göra det! Bir bättre och bättre på att faktiskt göra mig av med kläder jag faktiskt aldrig använder. Den där högen som ligger där orörd längst in. Som varje gång man rensar tänker att å, de här ska jag börja använda nu! Mm eller hur. Den där högen rör sig inte. 

Så vi får se om systeryster eller mor är intresserad av något, praktiskt när vi alla har i princip samma storlek 😊

Lagårn är gjord för morgonen och frukost är intagen. Nu blir det en powernap. Ha en bra dag! 

En bild från förra sommaren då jag hittade mammako och Mini, den då minsta kalv jag någonsin sett, på betet en morgoon. Men pigg och stark var hon traskade bredvid mamma hela vägen hem till lagrån. Hon fyller snart ett år 😊