Kategori: Kändisar

Tur i oturen

av Paulina, publicerad i Bondelivet, Kändisar, Mammlivet

Jag och Lilla P hade sällskap flera timmar igår eftermiddag av Elin och lilla Gustav (som vi var på dop hos i lördags). Pappa Markus var i närheten och gjorde sin EU-ansökan. De är också bönder alltså. VI bjöd på kaffe och sockerkaka och det blev en massa prat om både bäbis- och bondelivet.

När de åkt hoppade mamman direkt in i duschen. Pappan kom in också, till slut. Tur att vi har förstående vänner som accepterar att vi kommer senare än planerat. För naturligtvis så flöt det ju inte på som vanligt i lagårn just ikväll. Det var en till kossa som kalvade igår morse och då på kvällen märker C att hon är kall och vill inte kliva upp, kalvfölamning. Tyypiskt! Men som tuur var fick han till slut upp henne och snabbt in i en box, där han tryckte i henne kalk. Så vill höll tummarna och åkte på middag. Det att hon faktiskt kunde kliva upp är ju ett himla bra tecken så vi vågade åka hemifrån ett par timmar. Så vi slapp ringa veterinären och kossan var pigg när vi kom hem på kvällen.

Vi fick en helt gudomligt god middag. Med hemmagjord glass till efterrätt i soffan till Unga Bönder. I kvällens avsnitt hade vi besök av veterinären som avhornade kalvar, C slog gräs och jag for på ett ”larm” på Räddningstjänsten. Så om ni missade det så finns det på tv4-play!

Nu har vi ätit frukostgröten och ska göra oss iordning för Liten & Stor. Mer om det senare.

God morgon!

Pontus och Gustav.

Vår och pannben

av Paulina, publicerad i Kändisar, Lilla P 0-4 mån, Träning

Hej!

Å vilken vårdag vi har här idag!

Solen skiner, fåglarna kvittrar och det doftar framtinat gräs och finns det något som känns mer vårigt än tranornas skrik? Tror inte det.

Krokusarna blommar och jag har varit ute på en springtur i allt det här härliga! Ja, jag är på strålande humör! Klart man blir det en sån här dag.

Något som bidrar till denna sprudlande P är nog också att det gick så himla bra på min springtur. Jag sprang för första gången uppför den äckligt jobbiga backen vi har här i byn. Lång, brant OCH seg. Men jag klarade hela! Nu vet jag ju inte riktigt vart jag har konditionen någonstans efter graviditeten och flera vilande veckor så jag hade inte allt för höga föhoppningar. Men tusan det gick! Och den boosten, den är oslagbar just nu. Men det var inte direkt så jag flög upp. Det var kämpigt och jag höll på att dö när jag kom upp men oo så härligt! Att göra såhär, att ha som mål att springa hela vägen är superviktigt. Det kan gå sakta, att man till och med skulle kunna gå fortare men att ändå springa det bygger pannben. Det där jävla-anamma som är så bra att ha, som driver en framåt när det är jobbig. Man får också den där boosten, jag kan faktiskt springa hela vägen! Sedan är det bara att i sakta mak försöka springa fortare och fortare, för nu vet jag ju att jag kan.

Där är den. Blä-backen. Brant från början och sedan fortsätter den dubbelt så långt där bakom också i seg sluttning…

C höll på att städa upp lite på balplan så vi stannade till och sa hej. Lilla P vaknade och låg så nöjd så där i vagnen medan mamman pratade med pappsen och njöt en stund i solen.

Nöjd, trött mamma!

Nu väntar vi besök och ikväll är vi bortbjudna på middag! Där vi såklart ska se på veckans avsnitt av Unga Bönder! Det får ni inte missa heller!

Vilken toppendag detta är alltså. Vår, endorfiner, pannben och goda vänner. Kan det bli bättre?!

Kram på er!

Det viktiga målet

av Paulina, publicerad i Avel, Bondelivet, Kändisar

Ja, idag hade vi en journalist på besök. Intervju och bildtagning. När vi skulle gå ner i lagårn för att fota hittar vi en superfärsk liten kalv som precis kommit till världen. En kvigkalv efter Gunnar, stor och fin! Mamma-Ko var inte speciellt intresserad så C hjälpte till att torka kalven torr med lite hö. Alla kor är inte så ”mammiga” av sig. Vissa är supertokig i kalven (som en annan kossa i lagårn som nu står och skriker och tror att det är hennes…) medans vissa knappt bryr sig och bara vill tillbaka ut till de andra igen.

Men oavsett hur mammiga de är så ger vi kalven råmjölk från flaska det första målet. Det är så himla viktigt att de får i sig det så fort som möjligt. De har absolut ingen immunförsvar när de föds utan får det från den första mjölken. Det är då också viktigt att den mjölken är av bra kvalitet. Vi kollar alltid kossans första mjölk när hon blir mjölkad första gången med en speciell mätare. Om den är superbra tappar vi upp det som blir över, efter att man tagit till kalvens nästa mål, på flaskor och fryser in. Så om en ko kalvar inte alls har bra kvalitet så kan man tina upp en sån flaska så får kalven i sig bra ändå. Det här första målen är så viktiga, de bygger hela immunförsvaret för resten av livet för den lilla kalven.

Sedan kom Fodercentralen med kraftfoder. En kopp kaffe fick chauffören innan han skull vidare. Men det blev nått tok. Det blev packat i röret till silon så han och C spenderade flera timmar med att få bukt med det. Rör som fick skruvas och kapas isär…

Sedan blev vi tvärtrötta. Vi la oss på soffan en stund, jag och Lilla P. Det har varit sol med blåst som tusan så att gå ut har inte riktigt lockat idag. Och trött har vi varit. Men nu på kvällen tog jag mig i kragen och gick en liten runda. Och jag glad är jag för det. Så härligt att få den där friskluften och röra på benen. Kajsa blev tokigt glad hon också. Men hon skulle behöva en riktig genomkörare nu alltså. Överskottsenergi! En liten prommis är inte nog i hennes värld.

Nu ska vi snart ​säga hej till sängen. God natt!