C klara det här psykiska lite bättre än vad jag gör och tur är väl det. Att nån håller hoppet uppe. Men visst är det lite okej att få känna sig nere? När vi lagt ner både tid och pengar på att det just INTE skulle bli såhär gör ju att man blir otroligt less. All energi går liksom ur en att vilja ta tag i nånting. En ny vajer är beställd men kom inte idag så inga skrapor är insatta. Men innan det är någon vits att sätta in dom igen måste ju kulverten gå. Som har frusit ihop efter att ha varit avstängd. Det tar vi tag i imorgon. Spett och spade som gäller…
Träningen har blivit min fristad. Att släppa allt elände för en stund. Bara fokusera på mig själv och få känna mig stark. Jag mår alltid så otroligt mycket bättre efter ett träningspass. Men ikväll är jag helt slut. Det känns faktiskt som att det bara är soffläge som gäller och så får det bli. Lugn, vila och mat. Lyssna på kroppen.
Kajsa illustrerar rätt bra hur jag känner mig just nu här i soffan 
Mitt liv som bonde 
Klart man får känna sig nere! Det är ju tur att man har varandra i det läget, det är otroligt sällan man är nere båda två, den ena brukar alltid kunna peppa o stötta! Man måste passa på att glädjas när det går bra, här har vi just nu rätt bra snurr på korna, 36 liter /ko o dag och levererar 4200 liter till mejeriet och då får ändå20 kalvar mjölk…:-D men då är det ju en ko soom står o har fått vasst antagligen… har svårt att andas, dreglar och tappat massa mjölk och massor i vikt… 😦 ja ja. som sagt, man får försöka glädjas medans man kan! Man får kämpa på bara!
GillaGilla
Ja visst är det så!
Vad roligt att höra Lotta! Keep up the good work kossorna! 🙂 Och ni med såklart 😉
Men jättetråkigt att höra om kossan 😦 Du får jättegärna höra av dig det hur det går för henne, jag håller alla tummar och tår jag har och hoppas att hon kan krya på sig.
Kram!
GillaGilla