Det viktiga målet

Ja, idag hade vi en journalist på besök. Intervju och bildtagning. När vi skulle gå ner i lagårn för att fota hittar vi en superfärsk liten kalv som precis kommit till världen. En kvigkalv efter Gunnar, stor och fin! Mamma-Ko var inte speciellt intresserad så C hjälpte till att torka kalven torr med lite hö. Alla kor är inte så ”mammiga” av sig. Vissa är supertokig i kalven (som en annan kossa i lagårn som nu står och skriker och tror att det är hennes…) medans vissa knappt bryr sig och bara vill tillbaka ut till de andra igen.

Men oavsett hur mammiga de är så ger vi kalven råmjölk från flaska det första målet. Det är så himla viktigt att de får i sig det så fort som möjligt. De har absolut ingen immunförsvar när de föds utan får det från den första mjölken. Det är då också viktigt att den mjölken är av bra kvalitet. Vi kollar alltid kossans första mjölk när hon blir mjölkad första gången med en speciell mätare. Om den är superbra tappar vi upp det som blir över, efter att man tagit till kalvens nästa mål, på flaskor och fryser in. Så om en ko kalvar inte alls har bra kvalitet så kan man tina upp en sån flaska så får kalven i sig bra ändå. Det här första målen är så viktiga, de bygger hela immunförsvaret för resten av livet för den lilla kalven.

Sedan kom Fodercentralen med kraftfoder. En kopp kaffe fick chauffören innan han skull vidare. Men det blev nått tok. Det blev packat i röret till silon så han och C spenderade flera timmar med att få bukt med det. Rör som fick skruvas och kapas isär…

Sedan blev vi tvärtrötta. Vi la oss på soffan en stund, jag och Lilla P. Det har varit sol med blåst som tusan så att gå ut har inte riktigt lockat idag. Och trött har vi varit. Men nu på kvällen tog jag mig i kragen och gick en liten runda. Och jag glad är jag för det. Så härligt att få den där friskluften och röra på benen. Kajsa blev tokigt glad hon också. Men hon skulle behöva en riktig genomkörare nu alltså. Överskottsenergi! En liten prommis är inte nog i hennes värld.

Nu ska vi snart ​säga hej till sängen. God natt!

Att ha lärt sig till slut.

Jag har börjat lära mig nu. Att allt tar så mycket längre tid med en bäbis. Allt jag planerar i mitt huvud på morgonen som jag vill ha gjorr under dagen hinner sällab bli gjort allting. Men nu börjar jag fatta hur jag ska lägga upp saker, hur lång tid jag måste beräkna för varje grej och så nyckeln, att inte ha för höga förväntningar!
Igår dammsög jag, torkade golvet och lagade mat. Det tog i princip hela dagen. Men om jag också skulle gå en poromenad, tvätta bilen och måla badrummet ja då skulle det bli apstressigt och okul. Men det var rent ut sagt skitväder igår att man inte alls ville vara ute och målningen tänkte jag att det gör jag om det finns tid över. Det fanns det inte.

Lilla Ps mormor och morfar kom som sagt på middag igår. Det serverades en stek på innanlår, rotfrukter i ugn med en gräddsås till. Till efterrätt hade jag gjort en hallonperafit på egenplockade hallon. Rysligt god!

Vi somnade gott och imorse fick C sovmorgon från mjölkningen. Han klev upp rätt tidigt ändå för utfodring och sånt.

Han är ute nu igen efter att ha ätit frukost och skulle skrapa rent i gången hos småkalvarna innan vi snart får besök. En journalist kommer och ska göra ett repotage om oss i tidningen Nordsverige.

I slutet av veckan kommer ännu en tidning och hälsar på. Det är fullt upp nu alltså! Unga Bönder verkar väldans poppis. Kul!

Nu ska vi sätta på kaffebryggaren och vänta in tidningspersonen. Ha en bra måndag!

Lilla P och pappa gick runt och kollade speglar igårkväll. Himla roligt att skratta åt sig själv! Väggen ser ut att ha gått och blivit brun också men den luras!