Jag har varit uppe och mjölkat igen nu på morgonen.
En tråkig syn möter mig. En ko har fläkt sig. Och inte vilken ko som helst, C´s älsklingsko. Jag hoppas verkligen att hon klarar sig och att hon inte har för mycket skador.
Vi har varit lediga från lagårn två hela dagar. Och det som har hänt när vi kommer tillbaka är att en ko är död, en vattenslang har läkt så småkvigorna har vattensäng och mjölkpriset har sänkts igen.
Alltid ska det vara nått, det är nästan som att man blir straffad för att man är ledig. Och den här gången var det mycket stora grejer som slog oss. Mjölkpriset fick vi reda på redan på fredagen men vi bestämde oss för att ignorera det då och bara njuta av vår kommande stora dag.
Detta slår hårt. Kan vi ens fortsätta nu? Köpstopp och spara, spara, spara har det varit sedan länge. Vad kan man nu göra?
Många jobbiga tankar nu.
Men för att få upp humöret är det bara att titta på ringfingret. Där är numera två ringar. Och den sistkomna påminner om vår förtrollande dag. Vi har fått bilderna från fotografen och jag kan inte få nog! De. Är. Så. Fina. Så snart ska jag berätta om hela vår dag.
Nu ska vi snart iväg på BVC. Lilla P ska vägas och mätas och få spruta igen, huga!
Mitt liv som bonde 